mia

Alltså shiiit vad jag är trött om dagarna. Har köpt något på Life som ska få mig piggare, men tvivlar på att det kommer hjälpa. Jag menar, så lite sover jag inte?

Har inte så mycket att berätta om dagen. Har en överfull inkorg på jobbet, tyckte att det var ASKUL att betala 160:- hos skomakaren idag för ett par skor som jag egentligen kunde fått 500:- för, och annars sitter jag mest och pysslar med mina arbetsprover. Googlar, kollar runt, lär mig. Har inget "fysiskt" klart än, men hjärnan har kommit igång lite i alla fall. And that's a good start. Jag såg dock förut att det finns två nya avsnitt av Cali att kolla på, så imorgon kväll vinner dom över arbetsprover! ;)

Fick det här fina porträttet av Sandra i födelsedagspresent. Den här är bara en bild tagen med iPhonekameran, och den är ju inte så rättvis mot den riktiga bilden... Dessutom är den lite snurrad uppe och nere, därav en del konstiga skuggor. Men nog med bortförklaringar, visst är den fin?! :) Jag älskar håret, för det är exakt sånt där fall som jag har. (Efter en dusch, hårfön och spray, men ändå!) Ögonen och ögonbrynen ska vi inte ens tala om så bra det ser ut (men again: bättre i verkligheten).

Vill ni ha hjälp med något porträtt eller så, fråga henne om hjälp vettja.

Försöker komma underfund med ritplattan lite... Och vet ni vad som är det bästa med det här fruktansvärt svinfula första försöket? Att jag kan faan bara kan bli bättre!

Sådär ja, nu har familjen åkt hem och tårtan är nästan slut. Eller "nästan", kan nog äta smörgåstårta hela nästa vecka.
Här ser ni hur som helst min nya ritplatta som jag fick i present :D En Wacom Bamboo, love it! Kan bara citera Axel: "Jamen det här är ju fantastiskt!" Och det är det! Man blir liksom misstänksam när man håller på med den för att den reagerar för bra. Sjukt intelligent pryl! Dessutom med perfekt tajming till mina arbetsprover, kunde inte blivit bättre! Sen fick jag även ett strykjärn. Lite pinsamt att erkänna, men jag har faktiskt inte ägt något innan, haha.

Och så muggen också. Jag förstår inte varför de tyckte att den passade mig... ;)

Mycket trevligt födelsedagsfirande i alla fall! Fortsätter kvällen med ett besök hemma hos Carro och Markus.

Vill här med meddela att jag inte hatar Din Sko längre, utan bara de där spacklade 40-årskris kärringarna på Din Sko i Linköping. (Ang mitt sura inlägg) Det var alltså inte jag som var dum i huvudet...



Här ser ni hur man SKA vara när man jobbar i butik, så tack Åsa för att du ger mig hopp om mänskligheten! Sjukt irriterande att jag han lämna in dom till skomakaren bara...

Det blev faktiskt en förvånansvärt trevlig kväll igår! Jag, Eve, Jacob och Markus möttes utanför Bar BQ för att kolla på när Carros band hade releaseparty för sin nya skiva. Käka lite mat, drack lite vin. Efter att bandet spelat och Carro sjungit fortsatte Jacob och jag tillsammans med Robin och Emil till Överste Mörner. Där dracks det drinkar och någonstans mitt i fylleglädjen så gick jag med på att följa med Robin co och åka skidor i mars. Och det var ingen fyllegrej, jag håller fortfarande fast vid det även idag. Frågan är om Robin gör det, då han lovade att han skulle bli den som lär mig åka skidor... Jag har ju i princip aldrig gjort det, nämligen. Finns ett par till platser kvar i stugan tydligen, så om någon mer vill följa med och garva ihjäl sig när jag gör bort mig... WELCOME! :)

Nu sitter jag och väntar på att familjen ska ramla in för lite sent firande av min födelsedag. Har varit på Gyllen Cafe och hämtat en gigantisk smörgåstårta!

Sen hände en underbar grej idag. Jag fick vårkänslor.

Jag har fyra prenumeranter på bloglovin. Tre på tidlund.blogg.se och en på mariatidlund.se

And I'm feeling the love!

Faan vad jag saknat solen! Det är så skönt att det är ljusare nu, men grejen är att solen är uppe mellan halv nio och halv fem, ganska exakt under den tiden som jag sitter inne på jobbet varje dag. Så på sin höjd får jag 15 minuter soltid om dagen när jag går till stan och tillbaka och köper lunch. Därför blir jag extra glad när den lyser även på helgerna. Så nu blir det ett par varv runt Stångån med hörlurna som sällskap. Lov to the ly!

Köpte ett par skor på Din Sko början av december. Med i kartongen fick man två extra skydd till klackarn så man kunde byta ut botten på dem när de andra blev slitna. Vilket jag fick göra efter typ en månad. Nu har jag använt båda klackarna och blev lite småsur över att skorna bara hållt bra skick i två månader. Okej, jag fattar väl också att kvalitén inte är den bästa när det inte är äkta läder men trodde ändå, och tycker, att de skulle hålla en vinter i alla fall.

Så jag går dit. Tar med mig skor och kvitto och säger som det är att jag har haft dom i två månader, har bytt ut de klackar som finns, och tycker att det borde hållt en säsong i alla fall. Vad gör vi åt saken? Som svar får jag det här, men en lilla gumman-röst:
- Varje kund är ansvarig för klackarna. Det är DIN uppgift att klacka om dem.
- Jaa, men jag fick ju med mig extra klackar till skorna, och dom har jag använt?
- Jo, men du MÅSTE ju gå till en s k o m a k a r e! Klackar är det aldrig reklamation på, så är det i vilken skoaffär du än går in i. Det är ditt ansvar."

Okej, så let me get this clear: Det är MIN uppgift att ta hand om ER skitprodukt och det som ni skickar med som hjälp, nej det ska jag inte ens använda?! Okej om jag skulle komma tillbaka efter ett halvår, men skorna är 8 veckor gamla ffs! Och det är inte lite slitet i kanten, det är liksom hål rakt in så att jag får in ett finger genom klacken!

Så jag får helt enkelt få därifrån utan varesig pengar eller nya skor. Men jag fattar verkligen inte grejen. Tänk er följande senario tex: En kund kommer in till mig på jobbet och ska hämta visitkort, och så när jag räcker över påsen så säger jag att "ja och så blir det 150 kronor extra här då. Du vet pappret ingår ju inte… Du har ju bara betalt tryckfärgen!" Eller: "VA?! Har du inte med dig eget papper? Aa för du vet det står inte vi för…".

Kan ni åtminstone sätta upp en skylt ovanför alla skor med texten "Observera att vi inte ansvarar för hela vår produkt."?! Sen kan ni ju byta namn till Helt & Hållet Din Sko, Inte Vår.

Note to my self: Börja lyssna mer på pappa: Kvalité är alltid värt pengarna.

...welcome to Burlesque!

Filmen var frikken awesome! Se den! Och är det någon som vill ha sällskap så kan jag lätt se den igen.

Kvällen började på Pitchers med lite mat och ett par glas vin. (Där vi för övrigt får påminna om att beställa och får be om att betala...) En kvart innan filmen börjar kommer vi på att det kanske är dags att börja dra sig och betala, köpa godis osv, men skyndar oss inte jättemycket eftersom det alltid är 15 min reklam. Och vad händer när vi kommer fem minuter efter utsatt tid? FILMEN HAR BÖRJAT! I TID! I. TID! That's a first! Sist jag var på bio och såg Änglagård med syrran så satt vi och väntade 20 minuter extra på att reklamen skulle ta slut...

Hur som helst så var den sjukt bra. Tror att alla tjejer har lite av det där vill-vara-asnygg-och-uppträda inom sig (?), så det var verkligen en feel good film med sjukt bra musik. Soundtracket är nedladdat! Och lova mig nu att inte se den här filmen med kasst laptop-ljud, se den på bio eller med rejält ljud inkopplat! Cher är så jävla bra skådis (Chrsitina helt okej hon med) men sjunga kan de båda två i alla fall. En och annan het kille är med också, bara så ni vet.

Efter filmen gick vi och tog en till öl på Charken (rättigheter, REDAN?!) och snackade lite mer skit. Och om filmen. Gaah, jag vill se den igen!

It’s a cold and crazy world, that’s raging outside, but baby, me and all my girls are bringin’ on the fight. Show a little leg, gotta shimmy your chest. It’s a life, it’s a style, it’s name. Is burlesque.

Min fredagskväll! Mat och lite vin på något trevligt ställe med Linn, sen vidare mot bion och kolla in Burlesque! En sån där normal-människa-blir-askänd-dans-och-musik-feel-good kind of movie som jag älskar. Och kolla vad jag har på mig! En asglittrig (syns inte så bra, men jag GLITTRAR!) leopardtröja. 100:- på Monkis rea, en rea som övrigt är WILD AND CRAZY!

Det här blir kanon! Hinner jag till Ågatan på 4 min? Klart jag gör! Latah!

Det var ett par veckor innan jul och vi, jag och ett gäng tjejkompisar, skulle ha lite julmiddag med mat och paket. Strax innan jag ska gå ringer telefonen och jag får uppgiften att köpa med mig glögg på vägen dit för att en av tjejerna ville ha alkoholfritt. Det hade hänt några gånger innan att hon bestämt sig för att ha ett par nyktra veckor när det blivit lite mycket eller när hon helt enkelt vill ta en paus från festandet. Nu var det alltså dags för en sån period igen, tänkte jag.

Efter middagen frågar jag vad anledningen till alkoholstoppet är den här gången.
- Nej, jag ville typ inte dricka... svarar hon lite osäkert. Jag kommer på vilken dum fråga jag har ställt, som om man på något sätt var tvungen att dricka alkohol.
- Du behöver ju faktiskt inte ha någon ursäkt, egentligen.
- Nej men alltså... Jag är gravid.

Hela bordet stannar upp i 1 sekund, sen går det ett sus genom rummet med massa "åååh, va kul", "grattis" och "så underbart!".

Och medan resten av bordet fortsätter med sina "hur mår du?" "och hur länge har du vetat?" så blir jag helt varm i kroppen av lycka men är samtidigt helt ställd över hela situationen. Så mycket tankar som hinner gå genom hjärnan på de få sekunderna! Och det går inte förklara för er som inte varit med om det, eller för er killar som inte fattar sånt här, men känslan är sjuk! För det är liksom inte kompisens syster, eller arbetskamraten eller någons kompis kompis som det gäller. Nej, här sitter någon som man har haft fjortisfyllor med, skrikit på festival med, snubblat på Ågatan med, gått i högstadiet med, gråtit över killar med, skrattat åt störda skämt med, och så ska hon blir mamma!

Även om vi alla visste att hon varit allt annat än främmande för det den senaste tiden så blev den ändå en mindre chock. Det är den första i det nära tjejgänget som ska få barn och den upplevelsen kommer påverka oss alla. Plötsligt händer det, livet bara vänder på 1 sekund. På något sätt kändes det som om vår tid som spralliga tonåringar tog slut där och då, men inte på något dåligt sätt - tvärtom!

Jag har inte skrivit något innan eftersom det var väldigt nytt när vi fick reda på det, men nu har det gått så långt att man till och med kan ana en lite kula på henne, tycker jag, och har tyckt enda från den dagen i december, att detta är värt ett blogginlägg. Och för er som undrar så är hon fortfarande med oss, festar (alkoholfritt, så klart) skrattar, skämtar och stojjar - precis så som man ska vara som mamma.

Kanske är det modersinstinkten i en, eller så är det för att man är så nära vänner, men jag känner verkligen för det här barnet. Och jag tror alla runt bordet den kvällen tänkte samma sak: inte att vår vän skulle få barn, utan att vi skulle få barn.

Max Factor, 105 riksdaler.

Efter att ha sett alla säsonger av Sex and the city i alla fall sex gånger om (vissa säsonger även fler tror jag) så har jag kommit fram till att detta avsnitt är mitt favoritavsnitt. Allt är så klockrent. Många av mina favorit SATC-citat är med. Här är lite av favoritcitaten:

Miranda har sprungit iväg efter att ha sett Steve, sitt ex, på stan:
- He just looked so hurt. Like a kid in one of those big-eyed velvet paintings.
- Poor Steve.
- I'm sorry, I panicked. What was I gonna do, stand around and chit-chat about the weather? The man's been inside me, for god’s sake!
Believe me. I would love to be one of those people who's all: “We loved, thank you. You enriched my life. Now, go, prosper.” But I'm much more: ”We didn't work out, you need to not exist.”

- Women are for friendships, men are for fucking.
Samantha

C: - There is no way the love that I had with Big is same thing he has with Natasha.
M: - Natasha? When'd you stop calling her the Idiot Stick Figure With No Soul?
C: - About three weeks ago when I saw them at Cafe M.
C: - He was holding her hand and smiling and...I finally got it. They're happy, slash, we're over. It was okay.
S: - Natasha, what a bullshit name.
M: -Totally.
Ch: -Stupid.
C: -Yeah, complete bullshit.
Vänner är alltid på din sida...

“a” plus ”b” equals ”x.” But what's really unknown is: what plus what equals friendship with an ex? Is this an unsolvable equation?

Carrie och Big bråkar efter att hon fått reda på att han är förlovad:
-Don't end it like this!
-You are the one end it like this. I was trying to be friendly. This seems like a much better way to end things. Go. Be engaged, get married to...Nijinsky or WHATEVER HER NAME IS. Have a nice life.

Charlotte ska prova på att rida för första gången sen hon var barn och Carrie har följt med som stöd.
- Some horses never really like to be ridden. Taddy was like that when I first got him, but once I broke him in, he loved it.
- You know what? I broke in Big. I did. I broke him in and the Idiot Stick Figure With No Soul gets to ride him.
- I'm really sorry.
- I know you are. Thanks.
Carrie trampar i hästskit:
- Damn! You see, this is what happens. You try to be friendly with an ex and you wind up knee-deep in shit! Perfect.

Slutscenen efter att Carrie träffat Big och sagt hejdå utanför hans förlovningsfest:
Then I had a thought, maybe I didn't break Big. Maybe the problem was he couldn't break me. Maybe some women aren't meant to be tamed. Maybe they need to run free until they find someone...just as wild to run with.

Alltså BRR! Hade tänkt gå ut och handla mat, men skiter nog i det för det är så KALLT! Har varit ett riktigt mysmongo på jobbet idag. Gick upp sent för att sängen var så varm och resten av rummet inte var det. Det resluterade i att jag knappt han sminka mig eller fixa håret. Drog i princip bara på mig en stor varm tröja och gick mot jobbet, där jag bland annat hade den här konversationen med en kund:

- Fan du är ju riktigt hajj på det här!
- Hehe, tack. Jag har gjort det några gånger så det är inte så lustigt.
- Har du gått någon utbildning för det här, eller asså va?
- Njaa, alltså jag har ju gått mediaprogrammet på gymnasiet, annars har jag ju lärt mig mycket av att jobba här.
- Fan va nice att gå från plugget och sen få jobb här direkt!
- Jo...
- Är du Gunnars dotter?
- Nej.
- Gunnars brorsdotter?
- Nej.
- Hur känner du honom då?!
- Han är min chef och vi är inte släkt överhuvudtaget.

Varför tror alla att man bara får jobb genom att känna personer hela tiden? Kan själv!

Mitt utseende idag såg ju dock inte så proffsigt ut, så man får väl ha förståelse.

Omtänksamma människor.

Ett riktigt jävla kockrent blogginlägg (gärna skrivet av mig själv, haha).

Sushi.

Extremt hög musik när man behöver det. Ett dansgolv plussar på upplevelsen.

Okomplicerade människor. Eller platser.



Typ?



”Well,” said Pooh, “what I like best,” and then he had to stop and think. Because although eating honey was a very good thing to do, there was a moment just before you began to eat it which was better than when you were, but he didn’t know what it was called.

Träffade mamma och pappa efter jobbet idag. Det blev en kort sväng, men de han bjuda på mat i alla fall. Tackar vi för! Efter det blev det en shoppingrunda. Min shoppa-aldrig-den-25e-teori dog ganska direkt. Men bara saker som behövdes! En ny väska (jo, den behövdes), sminkgrejer som tagit slut men man inte riktigt prioriterat innan. En ny hårborste, min andra gick av på mitten när jag skulle kamma ut mitt hår (!) och så en mapp och ett block. Kan tyckas sjukt onödigt att köpa mapp och block eftersom jag kan göra det helt gratis på jobbet. Men det är fan något speciellt med att köpa block och pennor och shit, det känns alltid som en nystart. Hänger väl kvar från skoltiden eller nått, vad vet jag. Sen har Lagerhaus sjukt roliga grejer också. Gjorde dock en stor tabbe och märkte när jag kom hem att det var linjerade blad i blocket. Ville ju ha blanka! Meeen meeen, får väl ta med det till jobbet i morgon så får gubbarna sätta in nya pappersark. Problem solved :)

Köpte en ny penna med. En skön penna. Inte bra, skön. Viktigt sånt där.

Och så blev det en sån kväll igen. Lite rastlös, lite otålig, lite uttråkad. Kollar mail, läser bloggar. Går upp från soffan, öppnar och kollar kylen utan att vara hungrig. Börjar plocka undan, fast utan att egentligen städa. Soffan. Köket. Öppnar och kollar in i kylen igen. Vad gör du? Sluta kolla, han är inte kylskåpet.

Och så tar det 5 minuter och jag blir påmind om att det inte är värt det, och aldrig har varit.

En sån kväll.

Vad jag har kommit fram till den här kvällen är i alla fall att jag är som mest kreativ när jag har andra saker att göra. Det har tagit mig typ två timmar att ta en dusch. Tog av mig kläderna, kom på något och satte mig vid datorn. Tvättade bort sminket, kom på något och satte mig vid datorn. Borstade håret, kom på något och satte mig vid datorn. Självklart är det arbetsproverna som spökar. (Ni kommer få höra om det här i tre månader nu, kul va?!) Tredje natten i rad som jag drömmer om de där jävla proverna också. Jag längtar bara så tills jag kommit på den där idén som kommer kännas så rätt som jag kan börja bygga vidare på. Just nu består idéerna bara av massa ord, men det är väl en början det också.

Snart kommer jag börja fråga ut mina vänner och min familj om massa vinklar, vare sig ni vill eller inte. Mohaha. 

...eller det blev visst ganska många :) You're the fucking best!

Klyschigt men sant: Ni anar inte hur mycket det hjälper att höra sånt här.

Jaha, så hur blev födelsedagen då?

Klockan ringde 04:45. Gick upp och åkte sen mot Stockholm. Sov större delen av resan (thank God!). Vaknade dock till någonstans utanför Nyköping när solen gick upp och telefonen började pipa. Vaknade lagom efter Södertälje och mamma ringde och grattade mig. Väl framme drog jag en frukost på T-centralen och mötte sen syrran och gick mot Berghs. Efter att ha anmält oss satte vi oss i cafeterian och kollade igenom programmet för dagen. Sjukt stor cafeteria med stora fönster ut över Sveavägen. Jag ser inga problem med att tillbringa mina frukostar där! Sen följde en allmän genomgång av skolans VD. Han, andra lärare och elever berättade om skolan och vi fick se massa grejer som elever på skolan genomfört. Självklart togs Daniel Adams-Rays klädkollektion upp som ett exempel på en gammal elev som lyckats. Hela första presentationen var på engelska och sändes även live på hemsidan eftersom Berghs har många internationella studenter. VD:n var riktigt skön och inte alls den 50-åriga gubbe som jag föreställt mig, snarare en 35-årig kille med skön inställning.

Så kan man ju fråga sig varför jag gick upp äckligt tidigt på min födelsedag för att åka till Stockholm, när jag lika gärna kunde suttit framför datorn och kollat på det live. Tror mest att jag kände att om detta är en skola som kan få mig att ge upp min hemstad, vänner, familj och ett fast jobb, då vill jag faktiskt åka dit när det är öppethus och kolla av stämmningen.

Och, inte så förvånande kanske, så föll jag pladask för hela grejen. Lärarna verkade assköna, skolan i sig var asfin och kurserna verkade askul. Dock började jag tvivla på mig själv och fundera på och jag verkligen skulle klara av det. För att citera VD:n: "100 % av alla elever som går ut från Berghs får jobb, och då pratar vi inte om att vända burgar på McDonalds. 90% av dem får jobb som vi har tränat dem för, ut i en väldigt tuff bransch".

Efter genomgången berättade varje lärare vilka arbetsprover som krävdes för varje inriktining. Grafisk Design hade flest, men riktigt roliga uppgifter faktiskt. Efter lite mingel fick vi välja att gå på två programpresentationer. Jag valde att ta reda på mer om Grafisk Design och Reklam. Båda verkade väldigt intressanta och jag vill egentligen lära mig ALLT, men grafisk design kommer alltid vinna. Presentationerna gav också jättemycket, men fick mig också att tvivla ännu mer. Plötsligt kändes hela grejen som mission impossible. Tack gode Gud att Malin följde med mig i alla fall och peppade mig. "De där proverna är ju som gjorda för dig? Varför skulle inte du klara det? Klart du kommer in!"
Jag hoppas så att hon har rätt.

Satte mig på bussen hem igen och landade i Linköping utan att ha kunnat sovit någonting. Kom hem till lägenheten där Sandra ordnat upp för festen, och precis när jag lagt sista draget med rougeborsten började folket välla in. Det dracks, snackades och efter paketöppning och ännu mer dricka drog vi oss ner till Cosmic för midnattsbowling. Det kanske låter väldigt simpelt, men jag hade en jättekul födelsedag! Och fyfan vilket härligt kompisgäng jag har. Så skönt okomplicerade människor så att jag nästan börjar undra vad haken är. Men antagligen finns det ingen. När Sandra och jag till slut bestämde oss för att sova hade jag varit vaken i 24 timmar ganska exakt.

Så, nu är jag alltså 23 och det återstår 10 veckor till arbetsproverna ska vara klara och ansökan ska skickas in. Jag kommer lägga hela min själ i det här, för jag vill komma in! Inte som i "gärna" utan som i DET FINNS INGA ANDRA ALTERNATIV! Frågan är bara hur man lyckas stå ut bland alla de som söker och bli en av de 24 utvalda personer som kommer gå i klassen. På något sätt ska jag göra det i alla fall.
Game is on.

Känner mig som en sjuåring igen. Dagen innan födelsedagen. Pirrig, förväntansfull, glad. Men mest pirrig. Men pirret har inte så mycket med födelsedagen i sig att göra. Utan mest det här:



I morgon ska jag alltså till Stockholm och Berghs och vara med när årets arbetsprover släpps. Och jag har precis lagat jättegod kyckling och klyftpotatis och jag är inte ens hungrig! Inte för att jag är nervös, utan mer... ovetande! Kommer jag vakna i tid? Kommer det se ut och vara som jag tänkt mig? Kommer jag bli besviken? Kommer det bli för svåra uppgifter? Kommer jag älska stället och sen bli besviken för att jag inte kommer in? Kommer det där bli mitt liv i två år? Kommer lilla jag verkligen klara det? VARFÖR skulle det här krocka med min födelsedag? Kommer jag vara alldels förjävla svintrött när jag kommer tillbaka till Linköping och ska festa med tjejerna på kvällen? Kommer bussarna gå som de ska?!

OCH SÅ LUKTAR HELA LÄGENHET OS NU FÖR ATT MIN TANKESPRIDDA HJÄRNA GLÖMDE POTATISEN I UGNEN!!!!

Okej, vi fortsätter:

Och så måste jag gå upp typ 05:00 i morgon bitti! Så ska allt inför festen här i morgon fixas ikväll, och jag får liksom inte ett dugg gjort, av ovanstående anledningar. Och så kommer jag hem en timme innan festen börjar. Väldigt skönt i alla fall att Sandra ringde förrut och sa "lämna allt det där till mig! JAG kan dammsuga, jag kan fixa. Jag har tid, det har inte du. Tänk inte på det". Bästa, bästa Sandra!

Hur som helst så kommer det bli en händelserik dag. Önskar bara att det kunde börja NU, för jag är taggad NU. Hade inte tänkt att skriva någonting om det här allt, för vill inte jinxa något, men var tvungen att få ut det ur fingrarna någonstans. Känner mig som ett lyckligt nervvrak!

Så härlig låt och skön röst att jag typ dör en skvätt. Går runt här hemma och sjunger den här, högt!

Hade tänkt att bädda in den, men eftersom blogg.se vägrar bädda in youtube-klipp över huvudtaget så blir det länk istället. Här har ni alltså liveversionen eller videoversionen. Bara att välja :)

In love relationships, there is a fine line between pleasure and pain. In fact, it's a common belief that a relationship without pain is a relationship not worth having. To some, pain implies growth.

But how do we know when the growing pains stop, and the pain pains take over? Are we masochists or optimists if we continue to walk that fine line? When it comes to relationships, how do we know when enough is enough?

- (Gissa varifrån?) SATC

Läste just något väldigt sant om jobb här. Nämligen detta:

Jag tror att dagens unga (jag säger inte att jag är gammal, och inkluderar kanske in mig själv i denna grupp as well) har en väldigt slapp syn på att arbeta. Man vill ha ett jobb som är skitkul, inte kräver så mycket tid och som ger grymma cash. ALLA vill såklart ha det. Men det är väldigt få som har lyckan att få arbeta på det sättet i livet. (Speciellt från start, vissa arbetar på det sättet efter att först ha jobbat 16 timmar om dagen i tio år.) De som får det har antingen lite tur eller jobbat väldigt hårt väldigt länge för att sedan kunna ha det så. Men man kan inte gå direkt från gymnasiet och tro att man kan fixa värsta drömjobbet genom att knäppa med fingrarna. Eller gå och vänta på att det ska komma. Det kommer bara om man jobbar arslet av sig för det. Flera år av hårt slit kan förhoppningsvis göra så att du kan ta det lite lugnare i några år efter det. Men fan vad man måste jobba för att få ett sånt drömjobb.

Man kan inte försöka jämföra sig med Kenza eller Blondinbella. Eller tjejerna i Sex and the City. De är undantag och vi andra är regeln. Så därför vill jag ge detta tips till alla som vill bli framgångsrika och göra karriär: var beredd på slit. Ingenting kommer gratis. Jag rekommenderar alla att försöka plugga vidare efter gymnasiet, en utbildning väger i många jobb tyngre än erfarenhet när det kommer till vad man kan plocka ut för lön. Om ni inte är passade för skola, praktisera. Och lyckas ni få en praktikplats inom den bransch ni drömmer om, sug in ALLT i er närhet. Försök hitta en mentor som ni ser upp till och lär av. Lär allt. Fråga mycket. Visa framfötterna.

Ingenting är omöjligt. Vi sätter själva gränserna i våra liv. Men det är viktigt att förstå att ingenting kommer utan att man jobbar hårt.

Fördomar. Speciellt när det kommer till fördomar mot tjejer, att vi på något sätt skulle vara sämre. Och okej, jag skulle aldrig klara av att jobba som stenläggare eller något annat typist mansjobb, för jag är alldeles för klen. Men det där är nature. Det jag hatar är när man får höra att man inte skulle vara smart nog, eller rolig nog eller social nog att klara av något, för att man tjej. Sägs det med lilla-gumman-röst också, då övergår upprördheten till ilska!

Städkväll! Och för att lyckas genomföra detta behövs en peppande spellista. En sån där lista som man bara slänger ihop med alla bra låtar som kommer upp i huvudet. Ikväll blev hiphop style, lite svenskt, mycket ickesvenskt, sjukt blandat, inte så mycket nytt. Men städpeppande! Mycket Jay-Z, blev det visst också. :)

Vill ni lyssna, hittar ni listan här här.

Hej kära läsare!

Jag tycker inte om att be er om tjänster, för bloggen ska läsas utan massa tvång. Men nu måste jag verkligen ha er hjälp!

Lång historia kort: Jag sitter och ska skicka in en ansökan där något bra som jag skrivit ska skickas med... Ångest?

Ni har ju ändå läst ganska många (?) av de inlägg som jag skrivit här, så frågan är: Har du någon gång känt att något inlägg har känts lite bättre, roligare eller kanske bara gav dig lite aha-feeling? Hjälp mig få veta det! Kanske har du koll på ungefär när du läste det så länkarna till vänster kan hjälpa dig, eller så kanske du kommer ihåg vad det handlade om? Kladda ner en kommentar, all hjälp räknas som en megatjänst!

Miljoner tack på förhand!

9 av 10 har tackat ja till att fira mig på lördag! Nu kan jag gå och lägga mig och vara glad!



(Och jag vet att det inte är speciellt svårt att ta reda på min adress om man nu skulle vilja det, men stryker över det av ändå, för principen liksom.)

- Men du vet, jag är bara så sjukt jävla trött på hela grejen! Men jag kan liksom inte släppa det.
Det var en sån där tjej till tjej konversation. Vi satt i min soffa och hon lyssnade på när jag drog hela historien. Hon mm:ade ibland, nickade då och då, men ställde inga frågor, vek inte in, bara lyssnade. Så vi satt där och orden bara vällde ut ur min mun av besvikelse och så avslutade jag med:
- Men vet du vad? Jag tänker skita i hela grejen nu. Den den idioten ska inte få chansen att göra mig besviken en enda gång till!
- Men du ska inte säga någ...
- Nej. Det är fan inte värt det.
- Men Maria, sluta tro att du måste vara så jävla stark hela tiden!

Och för första gången på hela kvällen hade jag inget vettigt svar.

Tvättkväll. Sjukt inspirerande. Och det bästa som finns på TV är handboll. Och på Facebook sitter jag och stör mig på alla incheckningar på Places på helt ointressanta platser. Speciellt alla som ska checka in så fort de kommit hem. Och namnen sen! Blablas crib. Blablas myshörna. Blablas place. Blablas hemadress. Man ba jahaaa. Men då antecknar jag då? Är du säker på att du inte ska göra en check in för sängen, skrivbordet, köket och soffan med, så att vi verkligen vet vad du gör?

Grafiska Design kursen är slut, och fy vad dålig jag har varit på att lägga upp saker här som jag gjort. Här kommer några grejer. Bättre sent än aldrig :)

En av uppgifterna var gestalta en plats. Och jag valde då "mig själv" framför datorn, men hjälp av en folder. Tanken var att den skulle kunna fungera som reklam för en reklambyrå eller liknande. Foldern öppnas alltså åt båda sidor, därav strecket i mitten.
På framsidan ser man mig framför datorn, med lite ljus i bakgrunden och lite musik på. När man sen öppnar foldern ser man att det som ser lugnt ut på utsidan verkligen inte är det på insidan. Tusen i idéer i huvudet. Baksidan på foldern blev simply personen bakifrån. Läraren var nöjd, men tyckte dock att jag kunde gott riktigt wild and crazy på insidan och inte bara gjort en färgglad bakgrund. Point taken!






Nästa uppgift blev att göra om Espresso house logga med indiskt tema, samt göra visitkort till dessa. Jag körde på det guldiga temat, plus den röda pricken över loggan som många har i pannan i Indien. Läraren påpekade att jag kunde haft ett indiskt typsnitt på slogan under loggan och DAAAH exakt min tanke! Jag letade Internet runt för att hitta ett på free-fonts-sidor, men lyckades inte... Irriterande att hon påpekade det!


Den sista uppgiften vi skulle göra blev väldigt fri. Vi skulle göra något som hade med de sju dödssynderna att göra, bestämma ett projekt och en mottagare och sen inkludera alla sju synderna. Jag vände det dåliga i dödssynderna till något bra och gjorde en peppande folder för deprimerande människor hur de skulle kunna komma ur sina deprissioner, där varje synd var ett problem i vardagen. Första uppslaget har "VD:n" för företaget ett litet intro, sen ser ni ett par av synderna.







Först tänkte jag göra sju olika parfymflaskor/förpackningar, en till varje synd. Men det kändes för svårt att förmedla dödssyndkänslan på dem, så det la jag ner. Det här är en början på en av askarna:



På varje ask skulle jag ha ett par ögon som illustrerade varje synd. Dessvärre blev de inte så klockrena heller... Dessa är menade för Lust, Avund och Vrede. Sen kom jag inte längre... Men sjukt hur mycket man kan förändra bara genom att ändra ögonbryn och ögonlock!



Lärarens kommentar för det sista arbetet (dödssynderna) och sammanfattningsvis för kursen blev detta:

Vilken proffsig folder! Det ser verkligen ut som något som skulle kunna vara gjort "på riktigt". Kanon! Jag tycker du har lyckats jättebra med linjering, balans och komposition. Dina starka färgaval passar utmärkt för ändamålet och ger hopp och glädje för en deprimerad 30-plussare :) När man är på din grafiska nivå kan man dock gott kosta på sig att variera layouten lite.

Under terminens gång har du gång efter annan visat prov på ett stort engagemang och en stor talang. Det har vart en glädje att se dina arbeten! Det du kan öva på framöver är dina idéer. Skissa alltid på ett par förslag samtidigt och visa sedan upp dem för några vänner som får tycka till, innan du väljer vilken linje du ska följa. När dina idéer når upp till samma nivå som din grafiska kompetens kommer du få full pot!


Och jo, jag är nöjd men önskar, som hon skriver, att jag lagt ner lite mer tid på uppgifterna... Men skyller på att mitt jobb tagit upp massor av min tid och jag varit allt annat än peppad att sätta mig framför datorn på kvällarna och göra mer av det som jag gör 8-17 varje dag. Bortförklaring kanske, men sån är jag :)

Uppgiften klar, puh. Skönt att släppa det där. I morgon kommer feedbacken! Har inte så mycket mer att säga om kvällen än att jag gjorde en överaskande god korvstroganoff och att jag absolut inte känner för att sova, men verkligen måste.

Charlotte: Sometimes you just know. We’re the right match—it’s fate.
Miranda: It’s not fate. His light is on, that’s all.
Charlotte: What light?
Miranda: Men are like cabs. When they’re available their light goes on. They wake up one day and they decide that they’re ready to settle down, have babies, whatever, and they turn their light on. The next woman they pick up, BOOM, that’s the one they’ll marry. It’s not fate. It’s dumb luck.

Asså jag behöver ideer och inspiration! OCH en ny dator! Man blir inte direkt mer inspirerad när man ligger fem steg före datorn hela tiden för den är så sjukt seg!

Snabb dator eller ej, slutuppgiften ska in i morgon! I MORGON! Frågan är om jag ska skita i att sova i natt eller inte gå till jobbet imorn? Eller både och kanske...

Frågan är också varför jag skriver blogg och surfar runt på FB istället för att göra det jag ska... Eller just det: JAG KOMMER JU INGEN VART I ALLA FALL!

Wish me luck :(

Började helgen tillsammans med Sandra och Daniela på tåget till Norrköping för att åka till Maja och kolla in hennes och Christos lägenhet. Gött för oss att Östgötatrafiken inte har fungerande betalningssystem, resan blev bra mycket billigare än vi tänkt! Väl i Norrköping kände vi oss som tre turister när vi skulle åka spårvagn, men det löste sig ju det också.
Lägenheten var jättefin och Maja lagade mat till oss och var så gästvänlig sååå :) Sen kollade vi tv, drack vin och pratade hela kvällen. Hade det inte varit för att vi var tvugna att ta sista tåget hem hade vi antagligen blivit kvar ännu längre. Jättehärlig kväll! På tåget hem var det tre fnittriga brudar som störde resten av vagnen när Daniela började härma Sailor Moon... Men nej, så fulla var vi inte!

Igår blev det en tur på stan plus lite städning i vanlig ordning, och igår kväll kom Karin, Johan, Markus och Carro hit. Vi drack och hade trevligt och drog sedan ner till Strandgatan två där Jacob with friends spelade bowling. Vi hade tänkt att stanna där också, men när vi gick fram till baren fick vi veta att baren stängde om 8 minuter. När vi föreslog att vi kunde köpa EN öl NU och sen bara dricka med våra vänner vid bowlingbanan tills de stängde så fick vi svaret att "aa, fast det går inte. Jag måste räkna kassan nu". Nej men gör det då din lata gulblonderade idiotbrud, så går vi någon annanstans i stället! Vilket vi gjorde. Och hamnade på Pitchers för ett par öl, som förvandlades till ett par öl och massa drama, haha. Men jo, det blev en bra kväll det också.

Idag samlades ovanstående partygäng på Five Tastes och käkade bakfyllelunch. Efter att ha tvingat med killarna på en kort runda på stan så skiljdes vi åt. Nu sitter jag här med öppet fönster och lyssnar på hur vintern droppar bort och hela innergården låter som ett vattenfall. I morgon är det inlämning på den sista Grafska Design-uppgiften och det måste blir KLOCKRENT så att det blir ett bra omdöme på hela kursen sen. Jag har börjat lite nu, men det är bara hundra andra grejer i huvudet så jag kommer inte framåt för fem öre! Ingen press alls, nejdå. Och inget dödar kreativitet som press gör, nejdå...

Nästa vecka händer det grejer! Stockholm, födelsedag... GO GO GO!

Älskar ihjäl introt på den här låten!

Rihanna - California King Bed

Och så slog det mig: Jag pratar och nämner mitt jobb jämt men det är ju faktiskt väldigt få av er som faktiskt varit där! Så nu ska jag, men hjälp av mitt u r s n y g g a kollage, visa er hur det ser ut och vad som händer....

Vi befinner oss alltså på St Larsgatan 6, korsningen Sturegatan i Linköping, Sverige, världen på Adall Grafiska. Här tillverkas trycksaker och en hel del grafiska tjänster görs. Den första bilden till vänster är samma syn som ni ner när ni kommer innanför dörren. Vi har kundmottagarbordet, sen Anders skrivbord. Kollar vi lite mer åt höger, och även högerbilden, ser vi en vinkande chef, Gunnar, vid sin arbetsplats och brevid honom längst in vid fönstret, som inte syns så bra där, sitter jag vanligtvis och datar mig. Här sitter vi och designar trycksaker som man så fint kan säga. Vi tar även emot kunder, svarar i telefon och sköter printningen, trycksakerna som digitaltrycks. Bakom Gunnar har vi vår största printer, skrivare, samt ett stort bord som är till för hantering av större trycksaker. Posters, vepor and that kind of stuff. I hyllorna bakom förvaras det papper som vi ofta använder till printern, för att slippa spring ut till lagret.

Fortsätter vi till andra bilden till vänster har vi vänt oss åt andra håller och ser då ingången till tryckeriavdelningen. Vi skymtar ett par tryckpressar och ivägen står vår moppe som brukar användas till leverans av grejer inom stan. Så här års står den dock inne eftersom vädret inte är så där jätte moppevänligt. Vi går sen lite längre in i gången och möter en jobbande Anders (även kallad Gurka). Hans uppgift är alltså att sköta tryckpressarna och just i denna stund håller han på att trycka kuvert. (Det gör även Mats, som hade gått hem för dagen när de här bilderna togs). Den här tryckmetoden är lite mer old fashion, men är billigare vid större upplagor och just kuvert till exempel går inte att trycka i de digitala maskinerna. 
Uffe står med sin mobil och försöker gömma sig. Han gör inget vettigt som vanligt med andra ord.

Vi fortsätter en bit in till och på den första stående bilden ser ni papperslagret. Mellan den här platsen och min dator gör jag ganska många promenader varje dag. Även om vi har ett "mindre" papperlager ute hos oss så behövs det ändå alltid saker härifrån. Eller så kommer det kunder som vill se så många olika sorter som möjligt så då är det bara att gå ut hit och samla på sig en hög. Ofta har allt sin plats här ute, men när man ska göra lite mindre upplagor, eller ännu bättre: har egna projekt på gång, då är det kul att gå här ute och gräva bland högarna. Man kan hitta massa roliga papperstyper och inspirationen är i gång på 2 sek!
Till höger om papperslagerbilden har vi tagit oss ut från tryckeriavdelningen och kikar nu in i fikarummet. Här äter vi frukost, lunch och så ibland lite grejer där emellan. TV:n är för ovanlighetens skull avstängd när det här kortet tas. Vi har även nödutgången som också funkar bra att smita ut i, hehe.



Även om vi sysslar mest med digitaltryck (som är min avdelning)som mest är ren data och bara massa ettor och nollor så görs det som jag nämnt även en de tryck med andra metoder. Se lite färghinkar kan man faktiskt skymta här och var, som på nästa bild.
På den andra stående bilden har vi precis backat ut ur fikarummet och ser in i "bokbindaravdelningen". Det återkommer vi till senare, men håll kvar den där röda väggen i tanken och hoppa ner till nästa bild till vänster. Viola! Nu är vi tillbaka och sitter på min arbetsplats och ser ut över lokalen och ser den röda väggen längst bort till vänster. Nu ser ni lite mer av helheten va? Bilden brevid till höger visar displayen på vår stora printer, min digitala arbetskompis. En Canon 6000 imagepress. Här printas allt från biljetter och vykort till tidningar, foldrar och affischer.

På nästa bild till vänster hoppar vi alltså fram till den röda väggen igen och TITTA! Där står Uffe och han jobbar ju faktiskt! Här ute "binds" alla trycksaker ihop till färdig produkt. Vare sig det handlar om att spiralbinda, häfta, limma eller vika. Uffe fixar! Just nu står han och limmar ihop block.
Vi hoppar tillbaka till min arbetsplats igen och min fina iMac. Här börjar jag och slutar jag min dag och sitter större delen av dagen här också där emellan. När jag inte får vara kreativ och göra trycksaker från grunden gör jag upplägg inför printning eller tryck. Alla trycksaker trycks upprepade gånger på större pappersark för sen skäras ner, och de uppläggen fixar jag. Här får jag också fixa till filer som kunder skickat in som kanske inte alltid funkar till 100 % för tryck eller så vill kunden ha hjälp med det sista jobbet som de inte kunnat/orkar/velat göra själv. På min dator finns även mailen där jag svarar, hjälper och skickar iväg förslag på trycksaker till kunder som jag gjort.
Till vänster på den här bilden ser ni även vår storformats skrivare som kan skriva ut drygt en meter breda bilder på och i princip hur långa som helst. Här har jag skrivit ut många bilder och canvastavlor till både mig själv och kompisar. När inte jag upptar den här maskinen skrivs även vepor, dekaler, trottoarpratare och andra stora posters ut här. Gunnar har pratat om att köpa hem tapetmaterial till den här maskinen så man kan skriva ut stora fondväggar. Skulle JAG? Utnyttja DET?! Naaeeeh va?! ;)

Bilden längst ner visar vårt orderblock. Kommer ni till mig och beställer något kommer jag kladda ner massa konstiga saker på det här pappret.

Så det var den rundvandringen! Det bästa med mitt jobb är att jag får vara kreativ, träffa sjukt mycket olika människor och kan uttnyttja alla dessa tjänster - vilket inte bara är bra utan även superkul eftersom mitt jobb ändå är mitt intresse. Det som är mindre bra med mitt jobb är stressande deadlines och teknik som inte fungerar - som gör allt ännu mer stressigt. Men det dåliga väger ofta upp det bra, jag gillar mitt jobb väldigt mycket! Och om man tänker efter på hur lite jag kunde när jag började här efter gymnasiet och hur mycket jag kan nu så måste jag ju säga att mitt jobb ger mig sjukt mycket lärdom om den här branschen - och gör det fortfarande.

Det finns tusen saker att berättta om mitt jobb, men jag hoppas ni fått lite insyn nu i alla fall. Om det intresserade, vill säga? Hur som, undrar ni något någon gång när jag nämner mitt jobb kan ni ju alltid gå tillbaka till det här inlägget!

Köpte Veckorevyn idag. Där har några av tjejerna på redaktionen kastat kläderna för att visa att de här så normala kroppar och är nöjda med sina stora/små bröst/rumpor/magar osv. Och okej, det är väl skönt att se att alla inte ser ut som Victoria Secret-modeller. Men jag tycker ändå det är lite fel när man skriver saker som att "det gör verkligen inget om du har celluliter!". Det är ungefär som en mattelärare som stöttar en elev som inte klarar av matteproven: "Du är en underbar person ändå!". Klart du är! Vare sig du har celluliter eller inte kan matte. Men man vet ju ändå någonstans att just för att det peppas så mycket att man är bra ändå, så är det något fel med att inte kunna matte - eller att ha celluliter. "Jag intalar mig själv att jag ser ut som J. Lo", säger en av tjejerna i VR. Good for you, men där har vi det igen: Det är alltså som henne man ska se ut? Alltså bra tanke VR, men det känns som om det blir fel ändå. Enligt mig skulle man minska tjejer kroppsnojjor om man inte överarbetade hela grejer så mycket, fokusera på något annat istället! Eller simply: Alla är olika. Punkt.

Och för övrigt: Tänk er samma reportage i en manlig tidning. "Nej asså det är okej om du har ölmage, inte har några muskler alls eller älskar att använda läppstift! Vi älskar dig ändåååå! Kolla på oss här på redationen till exempel!". Haha nej, kommer aldrig hända.

Nu har det ju inte gått så långt på den här månaden. Men sammanfattningsvis så började ett nytt år när den här månaden började. Då började jag även med en veckas ledighet och jag kan nog inte nog säga hur mycket jag behövde den veckan. Nu när jag började jobba igen kände jag mig som en ny människa.

Vad som komma skall den här månaden är att avslut min Grafiska Design kurs och jag har en liten idé om slutprojektet. Jag hoppas så att det blir bra omdömen när det är slut. Sen väntar födelsedagen och den dagen kommer bli mycket intressant. Sen det bästa: Dagarna börjar bli ljusare! Snacka om gratis terapi.

Läste just detta på en status av David. Och snälla, ni måste gå in på Google translate och skriva "Lasse Berghagen", översätt från svenska till engelska.

Hur tänkte dom nu då?

Och vill ni höra det sjukaste? Igår kväll hade jag över 38 graders feber, svettades som en dåre i natt och i morse när jag kollade tempen igen - nada! Helt sickamente! 36.7 man ba YES! Jag såg ut som comhem-katten när jag kollade på termometern! Typ, WHAOUT?! Så idag har jag varit på jobbet, förvisso frusit, men är frisk. Det är första gången jag har lyckats sänka feber över en natt. Men är livrädd för att det ska bryta ut senare när det passar ännu mindre (typ min födelsedag) så jag kör på lågfart nu, knaprar vitaminer, äter bra mat och sover mycket. Och hoppas att jag kan ta död på whatever it is som är i kroppen just nu.

För övrigt längtar jag så till värmen. Så man kan se ut som här: sommarblekt hår, brun (okej "brun", jag veeet, men tycker ni det där är ljust skulle ni se mig nu!) och fräsch!

Sen det här med Magnus Hedman då. Fotbollsstjärnan som tillsammans med en annan fotbollsstjärna köpt sex på någon fest i Stockholm. Magnus dom: 2500:-

Han har erkänt att han haft sex med en tjej på festen, men nekar bestämt att han skulle betalt för det, vilket ingen har kunnat motbevisa. Så, det finns alltså inga bevis på att han ska ha gett någon pengar för sex, men han är åtalad för sexköp. Hur går det ihop? JO! Såhär: Tjejen ska ha varit kraftigt sminkad, haft utmanande kläder och pratat engelska med kraftig brytning. Enligt åklagaren "borde Hedman förstått vad att kvinnan var prostituerad". Så han fälldes.

Jag säger inte att han förtjänar sin dom mer eller mindre, för så insatt är jag inte, men det är jävligt roligt det där. Täcker man sig med för mycket kläder är man förtryckt och har man för lite så är man hora.

Jag brukar inte ångra saker av den anledningen att det oftast bara blir en massa slöseri med tid. Sanningen är också den att även de sakerna som du ångrar att du inte gjort, sagt eller hört har på något sätt fört med sig någonting bra eller någonting nytt. Om man får lov att vara lite klyschig.

MEN. Så sägs det ju också att man ångrar bara saker man aldrig gjorde, och det stämmer. Jag vet inte om jag någonsin hade blivit något bra, eller om det är egentligen var min stora grej i livet, men jag ångrar verkligen att jag inte tog fler danslektioner som ung. Jag och min kompis Emma dansade alltid framför spegeln och TV:n under i princip hela nittiotalet. Vill ni veta koreografierna till valfri Backstreet Boys, Solid Harmani, Aqua, A-teens, Janet Jacksson, Steps, Britney eller Christina Aguilera låt - jag kan visa dig! Även om allt det där bara var rent härming så tyckte jag alltid att det så fruktansvärt kul! Sjävklart hittade vi även på en del eget, och då och då dansade vi för klassen på roliga timmen. En gång hade vi till och med en uppvisning för hela skolan. (Vilket i Ulrika innebarungefär 60 pers, men ändå...) När vi började högstadiet gick vi någon termin på en danskurs, vilket självklart var superkul! Vi övade korografierna på pendeln på väg hem och stod i princip aldrig still. Dessvärre blev det bara en termin då det blev långa kvällar och mycket stress för att hinna med bussar till Ulrika.

Jag sökte dans som andra handsval i gymnasiet och kom in, men valde media över det eftersom det kändes som ett bättre framtidsval, vilket jag i och för sig alltid tyckt var ett bra val. Men jag lovade mig själv att när jag själv bodde i stan skulle jag på riktigt ta tag i dansen. Vilket jag försökte med en gång 2007. Det var kul och så, men det var en nybörjarkurs för 15-25 åringar, och det var så sjukt olika nivå på personerna i klassen. Daniela och jag har också gått på "vuxen"klasser inom streetdance och jazz, men det blev liksom aldrig riktigt så mycket lärdom som vi hoppades.

Och även om allt det här hände för över 10 år (och 10 kilo) sen, och min kropp aldrig kommer kunna plugga in danser så som de som dansat sen de var 8 år kan, så sitter det fortfarande i huvudet. Jag hör fortfarande de där ljuden i låtarna som hade blivit så coola effekter till, förlorar aldrig taktkänslan och lär mig minsta detalj i låten utantill. Det är därför jag älskar att vara ute och gå med musik i öronen och kan gå och gå och gå och gå: Min hjärna slutar aldrig göra koreografier till bra musik. Och jag ångrar verkligen att jag inte utvecklade det där mer när jag kunde. Hur eller hur: mina drömmar lever i alla fall vidare i mp3-format.

FÖRSTA dagen på jobbet och jag tyckte till och med att det var sköönt att komma tillbaka. Och vad händer? Jag kommer hem och mår sääääämst. Hello fever! Jag brukar alltid vara ashungrig när jag kommer hem från jobbet, så i vanlig ordning gick jag till Hemköp... Inga cravings från NÅTT. Ni vet de där godaste grejerna man kollar på för att liksom ta reda på vad man är sugen på? Men grillad kyckling? Hm, nix. Delikatessdisken? Nada. Extra pris på laxfilé! Eh, känner inte för det. Sushi? Nej tack. WTF?!

La mig i soffan och kollade på "Vad blir det för mat?" där det lagades hummer och grillade grönsaker med bacon, vinsåser och glassefterätter. Allt som hände var att jag sjönk längre och längre ner i soffkudden. Och filten började kännas så tunn. Har jag inte skruvat upp elementen? Och varför är hela kroppen så sjukt öm? Har jag varit på något träningspass jag glömt?

Men jag har varken råd, lust eller ork att vara sjuk. Så brustablett och sängen here I come!

Den vackraste Victoria Secret-modellen, Miranda Kerr, och världens (inte som i asbra, utan som i världens) snyggaste kille, Orlando Bloom, har fått barn. Och jag är inte mycket för skvallertidningar and so on, men SHIT vad jag längtar till att få se ungen. För det måste ju resultera i den sötaste ungen någonsin?

Eller så blir det ett sånt där barn där bra + bra = katastrof. Fast neaj va?

Och sen det är med ledigheten. Nu är den slut! I morgon är det jobb igen och nästa långledighet blir i påsk, och tills dess känns det ju just inte som en halv evighet... Men jag har haft en riktigt bra vecka och vilat upp mig på så jag är redo att jobba igen. Dessutom har jag massor av järn i elden nu and I love it!

Min 20-årsdag. Jag fattade nog inte då, men shit va bra den va! (Och btw, eftersom klockan är över midnatt kör vi ett till inlägg när vi ändå håller på).

Dagen till ära var självklart en fest planerad, en fest som Daniela tyvärr inte kunde komma på. Jag blev sjukt besviken så för att make it up to me så ordnade Daniela en liten minifest kvällen innan tillsammans med mig, Sandra och Maja. Vi möttes alla på Thai Coconut där Daniela betalde min mat, guidade mig till rätter jag bara va TVUNGEN att prova och gav mig presenter. Efter mycket mat och mycket skratt går Daniela iväg till servitörerna och ber om något, och kommer sedan tillbaka med en supermaffig tårta som hon varit där och lämnat tidigare samma dag, som en överraskning till mig. Eftersom jag inte gillar grön marsipan så har hon specialbeställt en tårta med vit marsipan till mig och självklart även med mitt namn på. Kan inte beskriva hur glad jag blev över att hon ansträngt sig så sjukt mycket, bara för min skull!

Och så kommer min födelsedag och på jobbet går min chef "ut och går en sväng" och kommer tillbaka med en fullproppad matkasse innehållande oxfilé och alla tillbehör för att kunna fixa en rejäl middag. "Vad ger man en 20-åring liksom? Sprit kan du ju köpa själv nu i alla fall!" var kommentaren.

Kvällen kommer och jag blir överröst med presenter och spritflaskor, även av vänners vänner som blivit bjudna i sista stund. Av Sandras brorsa får jag två feta vodkaflaskor och Sandra muttrar surt att "så där snäll är han inte ens mot mig!". Facebook har precis blivit det nya svarta och jag slutade aldrig förvånas över alla födelsedagshälsningar som trillade in där, eller telefonen som pip stup i kvarten.

Av Sandra och Maja får jag en vattenpipa som de åkt land och rike runt (läs: hela Skäggetorp) för att få ihop med tobak och alla tillbehör. Och så när festen kommer igång funkar inte pipan och efter 100 försök (bland annat ett tätningsförsök med tuggummi…) så får vi igång pipan och festen och folket är bara allmänt tipptopp!

Dagen efter vaknar tre stycken mindre pigga flickor till en lägenhet som ser ut som tredje världskriget gone bad. Jag ångrar ÄN IDAG att vi inte tog före och efterbilder, men innan jag ens hunnit tänka den tanken har Maja börjat samla ihop burkar och Sandra börjat torka bort all aska från pipan som täcker hela bordet med ett jämt grått lager. Tillsammans städar vi till lägenheten ser ut som den borde igen. Den stora feta rödvinsfläcken på väggen (antagligen orsakad av mig själv) går dessvärre inte att göra något åt.

Så här i efterhand kan jag säga att den dagen gjorde mig så himla glad för att det var så många personer som utan att begära något tillbaks gjorde så mycket härliga grejer för mig. Jag menar, Daniela kunde ha löst sin frånvaro på festen med ett "Sorry, jag kan verkligen inte komma, men ha så kul!". Min chef kunde lika gärna bara sagt ett "grattis" vid frukostbordet och Maja och Sandra kunde lika gärna gått till H&M och köpt ett par nagellack som present, men istället gav de sig fan på att hitta en vattenpipa till mig. För att inte tala om hjälpen dagen efter med städningen, bakfulla och jävliga, iställt för att ta första tåget hem och lämna mig själv i svinstian.

Sist men inte minst ska jag nämna mamma och pappa som betalade min biljett till Barcelona som present, så jag kunde åka dit med Linn och möta upp Carro och Karin och shoppa och festa och uppleva. Som fattig 20-åring var det lycka ända in i själen!

Så jo, det var min favoritfödelsedag, so far.

Bilder från festen kan man se här.

Mammas och pappas reaktion till min rödvinsvägg går att läsa här.

Och snart fyller man 23. Tror den födelsedagen kommer bli ganska intressant den också...

Ja oj, och den här rubriken bara kräver ett superduper inlägg som slår alla upplevelser någonsin. Men jag kan redan nu, i förväg, be om ursäkt, för det kommer inte hända, sorry. Jag har många bra minnen från fester, resor, vänner, glädjestunder osv, men en stund som jag tänker tillbaka till när jag tänker lycka är dagen när mamma och jag åkte och kollade på min första lägenhet.

Det var en superhärlig vårdag och jag hade precis gjort en ansiktsbehandling och kände mig asful. Mamma hämtade upp mig i stan och så åkte vi till Hunnebergsgatan och parkerade utanför porten. Jag gick i bara linne för det var så varmt och hyresvärden mötte oss i porten. Jag älskade den lugna gatan med de stora lövträden mitt emot, den höga porten och den maffiga gamla stilen på byggnaden från första stund, och medan vi gick upp i stentrappan till andra våningen bad jag en tyst bön för mig själv: "bara det inte är gula tapeter, bara det inte är gula tapeter, bara det...".
Och så kommer vi in och det är gula tapeter, men det gjorde inget, för det var redan förlåtet. Istället såg jag det lilla köket med hel kyl och frys, en rejäl spis (jag hade hört många hemska historer om frysfack och kokvrå) och så den lilla gulliga hallen med den fina gardeobsdörren och badrummet med badkar och rummet med de stora maffiga djupa fönstrena med silverhandtag och trägolv. JAAA JAA! Klart jag vill ha den! sa jag medan min hjärna började möblera inne i huvudet.

När jag 1,5 månad senare sov där för första gången var det så sjukt speciell känsla att lägga sig och sova själv, precis när jag ville, vakna när jag ville, göra frukost av vad jag ville, bjuda hem folk när jag ville... Efter att ha i 18 år ha bott fyra mil från civilisationen hemma hos mamma och pappa och varit beroende av bussar, blev det en sån stor förändring att helt plötsligt ha 10 minuter till affärer, shopping, Ågatan, vänner och allt vad det innebär. Och jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag älskade den förändringen och vilka lyckorus det gav.

1 juli 2006, jag kommer nog fan aldrig glömma det.

Jag skulle verkligen uppskatta om ni tog er tid att svara på ett par frågor. Du är givetvis anonym och efter att du har valt ett alternativ har du chansen att kommentera ditt val.

Annars hoppas jag att ni har en trevlig lördagskväll! Själv äter jag popcorn och dricker julmust.

Jaha, så börjar min lediga vecka lida mot sitt slut men jag är ganska nöjd. Framför allt har jag sovit ut och är redo för att börja jobba igen på måndag.

Men än så länge är det bara fredag och nu ska jag dra iväg till Carro och Markus en sväng. Det har pratats om champagne-drickande, och vem är jag att tacka nej? Jag vet inte vad vi ska fira eller om vi ens behöver någon anledning för att fira nått... Dricka kan vi ju göra ändå!

För övrigt har dagen innehållit 1,5 timmes promenad runt Stångån. (Sjuk träningsverk redan. Är jag otränad eller är det Easytone som gör det?) Sen håller jag på att planera ihop något trevligt till min födelsedag också. Yäääy.

I morgon ska jag till frissan och gissa om det behövs!

Jag är ju så tråkig, för jag inte kommer ihåg min första kyss. Inga fjärilar-i-magen-minnen eller nått. Men antagligen var det någon gång i tredje klass när man lekte ryska posten på skoldiscot. Annars kommer jag ihåg att jag dansade sista dansen med en kille på något av alla de där skoldiscona, att vi kysstes och att det smakade dillchips.

Tur att man har blivit äldre :)

Har ett litet tillägg till min summering av 2010:

2010 var jag för naiv.

Så, bra. Nu finns det i skrift också. (Jag behöver bli påmind om det och det här kanske hjälper lite).

Ännu en dag med lite för lång sovmorgon. Vaknade skapligt och gick upp, men när jag kollade ut och såg ännu en grå snöig dag kändes sängen väldigt skön igen.

Carro var här igår och käkade lite. Vårt prat om cykelturer nerför Storgatan när gruset precis tagits bort, solande på hennes balkong och Ågatankvällar i tunna jackor, fick mig att börja längta något fruktansvärt till våren.

Senare kom även Evelina, Julia, Jacob, Nicklas och Markus förbi och sen tog vi ett glas vin på Pitchers. Trevlig kväll, snöigt eller ej.

Sånt här är så svårt, för drömmar ändras ju hela tiden. Men det finns några stora drömmar som jag alltid haft och alltid kommer ha: Jag hoppas att jag alltid kommer ha ett jobb som jag trivs med. Ett jobb som jag drömt om. Jag skulle aldrig klara av vardagen om inte mitt jobb fick mig att må bra eller fick mig att komma upp ur sängen på morgonen. Inget jobb är perfekt, men det ska alltid vara mer positivt än negativt.

Och så till ett par mardrömmar: Det här är självklart väldigt långt borta och jag vill inte skaffa barn nu på något sätt, men någon gång i livet kommer man antagligen göra det, och hemska tanke om pappan till barnet inte skulle vilja ha eller veta av barnet. Fatta den känlan...

En annan tanke som också kan få mig att må väldigt dåligt är tanken på i fall någon i familjen eller av vännerna skulle bli riktigt sjuk. Jag skulle aldrig klara av att leva ett normalt liv med vetskapen om att någon jag älskar ligger inför döden. Hela mitt liv skulle rasa samman.

Förutom det här drömmer jag ju sjävklart om ett härligt enkelt liv utan bekymmer någonstans i solen, med massa pengar i plånboken och någon perfekt att dela allt med som älskar en villkorslöst. Men vem gör inte det?

Some women choose to follow men, and some women choose to follow their dreams. If you’re wondering which way to go, remember that your career will never wake up and tell you that it doesn’t love you anymore

- Lady Gaga

Har på något vänster bitit sönder mina vintertorra läppar så underläppen börjat blöda, utan att jag märkt det. Tidigare nämd spricka i fingret har börjat blöda, utan att jag märkt det. Har smetet blod från fingret i facet, utan att jag märkt det.

Om jag blev rädd när jag såg mig själv i spegeln? Ja.

Favoritjeansen, svart topp med stora axleldekorationer, pälsjacka, boots, stor halsduk och skinhandskar.

Och jag frös i alla fall.

Äntligen klar med senaste Grafisk Design uppgiften, tricky one...

Har spenderat dagen på stan med Carro, Linn och Karin. Vi skulle inte handla något, men well, we did. Gick även till nagelsalongen och tog bort det som fanns kvar av nagelförlängningen och aaaj vilka självsprickor det där jävla acetonet gav mig sen. Borde fan slitit bort dom själv istället!

Och the Tourist med Angelina och Depp var sämre än jag trodde. Okej I guess, men skönt att jag inte betalde några biopengar för den...

That's all.

Köpte Aftonbladet idag, kände mig duktig. Satte mig framför TV:n och läste den, kände mig vuxen. Slet bort de rosa sidorna och slängde dom på golvet, kände mig kvinnlig.

(Skulle det vara någon sorts jämställhetsgrej att göra sporten rosa? Eller vill de bara locka fler kvinnliga läsare? Don't get it.)

Well, nu när jag tröttnat på säsong 2-6 av Sex and the city bestämde jag mig för att ladda ner säsong 1, den enda jag inte har på datorn. Och let me just say THANK GOD att Carrie har slutat snacka in i kameran som hon gjorde då. Sjukt irriterande. Annars ganska kul att se deras gamla frisyrer och att se avsnitt som man inte kommer ihåg slutet på efter att ha sett 10 sekunder av avsnittet...

För övrigt har denna lediga dag spenderats med mamma och pappa, först på stan och en fika med en hel del glädjande besked. Sen åkte vi till Elgiganten och pappa tittade på kameror och jag hjälpte dem att titta på födelsedagspresent åt mig. (A) Typ vilken sektion, hylla, plats, färg och kartong. You know, just in case.

Annars har jag tvättat. Första lediga dagen godkänd!

Missbruk?

Den här veckan är jag ledig, som jag duktigt tjatat om tidigare. Planen är att hinna fånga upp så mycket av solen som möjligt (eftersom jag i vanliga fall alltid jobbar under dagens soltimmar), rensa lägenheten (har typ 4 kassar med kläder som ska slängas, till exempel) och undersöka och reda ut diverse saker för framtiden (CSN ville bara hjälpa mig halvvägs).

Feels like a plan.

Sometimes life is a constant battle against the nostalgia of a time that can never be real again.

Underbart jävla megahärligt att vara ledig. Började dagen med god frukost framför MTV. Diskade sen upp från helgen och tog en runda på stan. Invigde sen mina Reebok Easytone runt ett isigt Stångån.

Nu har jag käkat och sitter här och bara njuter av att jag inte ska till jobbet i morgon. Alls. PÅ HELA VECKAN! Man ba yeeees.

Plånbok, pass, mobil, hörlurar, hudfärgat läppstift, tamponger, gammalt bankomatkvitto och nycklar.
And that's it.

Är förvånansvärt lite bakis idag. 2011 visar sig redan vara bättre än 2010.

Bakis eller ej så smakade resterna av oxfilén och potatisgrätängen sjuuuukt gott förrut.

Så nu har Sandra åkt hem och jag börjar året med att fixa en Facebookknapp till bloggen, som funkar till varje enskilt inlägg (!). Säger ju det, allt bara funkar. Värt att gilla!

God fortsättning på er!