mia

Bra kväll: Jag får saker gjorda och 3:an har av någon magisk anledning bestämt sig för att sända dubbelavsnitt av Top Model. Jag har inge förklaringar, men tror inte jag behöver veta heller :D

Bra presenter på Maria-dagen, som alla förutom jag tycks komma ihåg. Dagen måste ligga i topp på namnsdags-gratulationer, ever.

Så var en helg till slut. Känns faktiskt bara bra att tiden går.

Gick en sväng på stan med Sandra igår. Vi åt och så gick vi på Gina Tricot och fick för oss att vi skulle plocka ut outfits till varandra. I omklädningsrummen bytte vi helt enkelt klödhögar och så var det bara att lyda order. Tyckte vi lyckades ganska bra båda två (jag fick till och med Sandra att tycka om en klänning!) även om kanske Sandra lyckades lite bättre. Jag gick hem med ett par jeans i alla fall men hade antagligen handlat mer om inte plånboken sagt nej.

Och så igår kväll var jag hos Carro och Markus tillsammans med Johan och Karin och vi drack vin, lagade mat och snackade skit. Framåt midnatt drog jag vidare till Sangria och dansade även lite på Platå. Så det var väl inte helt fel det heller.

Ikväll väntar Solsidan och "21" på 3:an. Kom ihåg att jag såg den på bio och tyckte den var bra, så får se om jag tycker likadant igen. This house is a rockin', don't bother knockin, please come in.

Sen så är det visst ikväll som EMD är med i Minuten, och det spelades in när vi var där och kollade på Madde. Vi hamnade precis brevid skaran av EMD's 14-åriga hejjarklack och nej, vi tillhör inte dem men vi var tvugna att se överdrivet glada ut när kamrorna svepte förbi, annars ropade publikcoachen "Okej, nu är det några som inte ler/klappar i händerna/hoppar tillräckligt mycket! Omtagning!"

Så nu vet ni det också.

Jag brukar ha ganska svårt för att misslyckas, men om jag väl gör det så går det förbi mig ganska fort. Men så rädd för att misslyckas som jag är nu, det har jag nog aldrig varit. Och den rädslan jagar även bort självkänslan och sätter helt stopp för kreativiteten. Snacka om ond cirkel…

Operation ego. Min favorit foto-app "Picture show" har grymt roliga effekter. Till och med tråk-svartvitt blir coolt.

Nej nu får det fan va nog! Jag klarar inte av det här islandet längre! Vem är på några dagar i någon sydligare stad? Tänker mig att man skulle åka någon gång i slutet på mars. Våren redan är på G nere i Europa, fatta om en månad. Sunshine!

Mm, I know you want to! Let me know.

Jag är en av alla dom som ser nåt svårt i dessa jämngrå vinterdagar
Är Du en av alla dom som vill försvinna, när det känns som mörkret klagar, så är vi två
Men jag är en av alla dom som går och tror att livet ordnas upp med tiden

Winnerbäck är på shuffle och så när den här började kände jag igen mig.

Annars inte så mycket nytt sen igår. Jag och Daniela spontangick på bio igår och såg Min låtsas fru (med den engelska titeln Just go with it... Titelöversättningar är verkligen komiska ibland.) Väldigt förutsägbar, men vi garvade en hel del i alla fall!

Tanken när jag kom hem från jobbet var att ha en grovrensning i lägenheten, men orkade visst inte det ikväll. Heller. Men jag diskade och röjde köket i alla fall. Får se till att göra det i helgen, för nu börjar till och med jag tröttna på att leva i den här lägenheten med kläder, papper, sladdar (fråga inte) och massa tankar överallt.

I morgon är det lön. Ni skulle vara veta hur mycket jag anstränger varje centimter av mina fingrar att inte surfa in på webshopper eller mina ben att inte gå in i affärer. Lampor kommer dock inhandlas. Nu har alla lampor gett upp i min ikea-lampa, så även taklampan i badrummet och lysröret över diskbänken. Men att gå in på Clas Ohlson borde inte väcka några större begär. Men man vet ju aldrig...

if you're in love with two people, always choose the second one. Because if you truly loved the first person enough, you wouldn't have fallen in love a second time.

Kunde inte låta bli att fynda lite på bokrean när jag gick hem idag. Men det är inte bland deckare- eller romanhyllorna som jag trängs, sånna böcker läser jag så sällan i alla fall. Nej, Hälsa och Konst/Designhyllorna är de bästa! Och så självbiografihyllan också, obviously.
Skönhetsbibel. Som tjej måste man väl bara äga en sån, och något lär man sig ju alltid!
Allt i en bok. Bok om Photoshop (jo, jag kan Photoshop, men jag kan det inte. Inte alla de där avgörande tipsen som skiljer sig de bra från de bästa.) Och jag lärde mig saker bara genom att bläddra i den i affären, så jag slog till.
Ego Woman. Jag vet, ganska gammal, men jag har läst Ego girl och aldrig fortsättningen så varför inte. Carolina är cool och jag gillade den första.

Böckerna har ett originalvärde på 900:- men jag betalade 297:-. Nice! Och ja, jag vet att jag hade tjänat mest pengar på att inte handla alls, men jag resonerar ju så sällan så...

Nu ska jag snart träffa Daniela för fika/mat. "Jag har massa rikskuponger som måste ta slut, så it's on me!". Inte ska väl jag, tack!

Man måste väl ändå säga att Adall Grafiska har stans snyggaste skyltning just nu. Jag och Gunnar på varsin vepa, i naturlig storlek. (Jorå, jag har till och med lagt mig brevid vepan och kollat så det stämmer!) De här två bilderna tog Sara på oss när hon var praktikant hos oss, i maj förra året. (Haha, jo, förra året. Men nu har de kommit upp i alla fall!) Skulle nog tagit kortet när inte solen lyste så starkt, för lampeffekten syns typ inte och sen speglar det sig väldigt mycket!





Det skulle varit extra kul om man tagit flera bilder och gjort flera vepor, fast med olika poser. Sen skulle man bytt vepor lite då och då och förbryllat folk som kommer till oss/går förbi ofta, typ "men... stod hon verkligen så där igår...?" Haha, min typ av humor. Men har det tagit ett år att få tummen ur att göra de här så får vi nog nöja oss med det. Min vepa står precis framför mitt skrivbord, så sitter jag och kollar ut genom mig själv hela dagarna. Gunnar tycker det är jättekul att jag gått med på det "det är inte många tjejer i din ålder som skulle vilja vara med på bild i naturlig storlek i ett gigantiskt skyltfönster". Äh, lite kul är det ju! :)

Kvällen har bara bestått av tvättande. Har inte så mycket mer att rapportera faktiskt. Så jag gör som alla andra när de inte har något vettigt att skriva, jag lägger in ett par bilder! Togs i söndags innan min och Danielas fika. Jag skippade mössan sen, inte ens -20 grader gör den snygg, haha.

Vattnet ska tydligen stängas av i den här byggnaden ikväll. I hissen, på dörren och i brevlådan har det varit påminnelser om med stora bokstäver att måndagen den 21 februari stänger vi av vattnet klockan 23!!!!!! OBS!!! Ja, okej. Softa, jag fattar. Så nu har jag sett till att duscha och göra alla kvällsrutiner innan klockan elva, vilket har resulterat i att jag tidigare än någonsin lika gärna kunde lägga mig att sova. Nice! Om det inte varit för att grannen över mig hoppar hopprep/dansar disco/sätter upp tavlor eller VA FAN det nu är som låter. Wihu.

Det var väl någon av alla de där gångerna. Jag har miljontals att välja ibland: Det plingar till i datorn. Hur har helgen varit, va du full, hade du kul?

Jo det var kul, svarar jag, men något saknades. Du vet man är ju inte arton längre, framför allt är folk omkring en är inte arton längre. Är inte säker på om jag saknar det eller inte, men dig saknar jag i alla fall. Mest av allt vill jag bara spy min självständighet och slänga den i väggen.

Men det skriver jag inte. Kanske för att det inte spelar någon roll eller kanske för att jag hoppas att du förstår ändå.

...men med facit hand: Nu spelar det ingen jävla roll längre. Nu är jag bara pissed off för det har varit sånt slöseri med tid.

Jag och min chef i eftermiddags:

- Maria, nu ska vi kolla lite på det här... De här ska gifta sig och vi ska göra ett förslag på en inbjudan till i morgon klockan tio.
- Ska vi göra det?
- Jaaa... säger han långdraget och börjar kolla på plastfickan som ordern ligger i.

Jag fortsätter kolla på honom med en säg-det-då-min.

- ...VI som ett FÖRETAG ska göra det här till i morgon.

Jag fortsätter kolla på honom med min säg-det-då-min.

- Okej, DU ska göra det...
- Tack.

Både han och jag vet ju egentligen vem det är som gör det i slutänden. Jag tycker bara inte om när han ska slingra sig, haha.

Ikväll räddade Daniela mig från en totalt urtråkig söndag. Vi fikade på George, (och hamnade brevid stans tråkigaste fikapar. De satt i princip helt tysta medan vi gick igenom Danielas skitzofreni, pratade om tatueringar och garvade högt åt våra egna skämt. Första dejten?) Sen lämnade vi Geroge och gick mot Filmstaden för att kolla in Love and other drugs. Den var verkligen inte vad jag förväntat mig, vilket var positivt. Klart sevärd!

När vi kom ut från salongen och filmen var klar kollar jag min telefon, som har en påminnelse som blinkar. "Nya möjligheter?" står rakt över skärmen och jag kan inte låta bli att lite åt sammanträffandet. Till historen hör att jag har funderat på en grej i veckan. Not a big deal vad det handlar om, men ikväll tänkte jag att, okej, jag testar att göra det här och så får det bära eller brista. Testa något nytt, liksom.

Så här: Varje kväll innan jag släcker lampan har jag min sista "nätrunda" på mobilen. Kollar mail, Fb, ett par bloggar och läser Aftonbladet och Aftonbladets horoskop. Så även förra söndagen, och varje söndag är det en veckosammanfattning på Aftonbladets horoskop om kommande vecka. Och förra söndagen löd budskapet för Vattumannen något i stil med "söndagen bjuder på nya möjligheter". Ååååh vilken total bullshit sånt här är egentligen, men okej, upp till bevis då! tänkte jag och satte en påminnelse för nästa söndag (läs: idag) bara för att bevisa att det verkligen inte skulle stämma.

Men på något sjukt vis så gjorde det ju det. Jag säger inte att jag tror på horoskop, men varför ger sånt här trams en bra känsla i så fall?

Överväger att stänga ner mitt Facebook-konto. Man skulle nog känna sig lite utanför, men det skulle bli jävligt intressant...

Den här helgen har känts så lång...

Igår blev det en riktig tjejfest hemma hos Evelina med massa tjejsnack, mat, vin, karaoke och en tur på Ågatan. Väldigt lyckad kväll!

Ikväll träffade jag Maja och Daniela. Först för en fika och sen gick vi hem till mig och kollade på melodifestivalen och suktade efter Saade. Lite pedofilvarning eller? Annars såg kvällen ut som den brukar göra med dem, massa snacks, massa skratt och massa flum. 

Så nu sitter jag här och har mest tråkigt och försöker få saker och ting gjorda. Men det går inte, så jag tänker sova istället. TV:n står på i bakgrunden och filmen som står på är precis inne på sin slutscen med massa happyface och lyckligt slut-musik. Lite av den varan skulle jag själv verkligen behöva nu.

Det var en fin begravning. Massa blommor och massa fina ord. Tur att jag inte tog så mycket mascara på mig, då hade jag antagligen sett ut som en panda. Det blir extra sorgligt också när en person som verkligen behövs lämnar en hel familj efter sig. Hur fel det än är att säga det så får begravningar verkligen en att känna att man lever.

Ikväll ska jag ladda om för party hemma hos Evelina och det känns lustigt. En persons begravningsdag, är en annan persons partydag. Livet är konstigt ibland.



"Mamma älskade blommor. Hon ville att jag skulle köpa några tulpaner som hon kunde ha på sjukhuset. Men jag han aldrig så långt..."

Every time you are tempted to react in the same old way, ask if you want to be a prisoner of the past or a pioneer of the future.

Nu har jag landat i Ulrika. Ätit mat och sedan undersökt det stora paketet som låg här och väntade på mig från Bubbleroom. Av sex plagg var det en tröja som inte satt bra. Bingo! Har på mig en "skinn"jacka här med riktig rock feeling, satt som en smäck gjorde den. Hade väl gärna skippat nitarna, menmen. Mamma testade den också, men hon såg mest ut som en MC-tant, haha. Sen försäkte jag sälja på henne tröjan som jag inte gillade men "aäähe Maria, gud så tantig och gammal jag såg ut i den här!" blev svaret. Dåså, ännu en anledning att inte behålla den. Annars låg en jättefin kort kavaj (KAN DET BLI SOMMAR!?) ett par härliga koftor, ett nattlinne och ett armband i paketet. Yes, det var jag värd!

Nu ska jag ta mig ett långt bad, det är jag också värd.

Kära Adele, jag älskar dina texter, din musik och din röst! Ni måste lyssna!



I let it fall, my heart,
And as it fell you also claim it.
It was dark and I was all right,
Until you kissed my lips and you saved me.
My hands they’re strong, but my knees were far too weak,
Stand in your arms without fall into your feet,

But there’s a side to you that I never knew, I never knew.
All the things you say that where never, where never true,
And the games you play, you always, always win.

Idag fick jag nog. Direkt efter frukost gick jag upp till frissan som ligger granne med jobbet och bad henne klippa bort luggen. Bort som i "gör nått, bara det blir bättre!". Så nu är den kortare. Kanske kortare än jag tänkt, men det är verkligen bättre än innan. Från Hårklump till Frisyr. Bra.

Nu ska jag packa väskan för i morgon efter jobbet åker jag till Ulrika och på fredag ska jag på begravning. Tyvärr tyvärr tyvärr...

Den här reklamen har det snackats lite om. Den har anmälts för att vara könsdiskriminerande. På Reklamombudsmannen.org står det så här:
Anmälan: Anmälaren skriver att reklamen är sexistisk då den visar mannen som ett objekt då han ligger i denna utmanande pose. Fokusen på könet och dess storlek har ingenting med produkten att göra och även om så vore fallet är detta inte ett bra sätt att framställa varken män eller kvinnor på. Figurens mycket muskulösa kropp och det stora könet är en stereotyp och orealistisk framställning av mannen som skapar press både hos yngre och äldre män. Oavsett om reklamen är tänkt att vara humoristisk eller ej reproducerar den en stereotyp bild av mannen som stark, snygg och välutrustad.

Reklam stör mig inte personligen. Det som stör mig är att det här ens tas upp. Hur många retucherade H&M-skyltar, parfymannonser, musikvideor, Barbiedockor (ska jag fortsätta? Okej: sminkreklamfilmer, modereportage, filmer, dokusåpor...) diskriminerar inte tjejer i så fall? Det har bevisligen till och med blivit så mycket att ingen ens bryr sig längre. Så många gånger som vi möts av smala midjor, uppumpade tuttar, glänsade långt hår, retucherade ansikten eller långa smala ben som inte har ett jävla dugg med produkten som säljs, ideal som berättar hur vi borde vara. Jag vet att det finns mycket sjuka ideal för killar också, men att någon ens orkar anmäla Boxer-Robert får mig fan att garva. Jag gråter mig inte till söms för att jag inte ser ut som en Victoria Secret-modell eller bryr mig speciellt mycket om mina ben inte är två meter, men jag skulle ju ljuga om jag sa att idealen inte påverkar mig alls.

Så STACKARS männen om de nu skulle känna sig kränkta av en icke exstirande tecknad figur. Måste vara sjuuukt många tjejer som känner att de skulle vilja ligga med tecknade Boxer-Robert.

Lite musik. Lyssningsvärt i alla fall.

Nu dusch sen säng. Orkade visst inte diska idag. Heller.

Idag på jobbet hade vi besök av en gymnasieklass som skulle komma och kolla hur det gick till i "den riktig världen". (Herregud vad många gånger man hörde det på gymnasiet. I DEN RIKTIGA VÄRLDEN skulle man gjort så här hit, och i DEN RIKTIGA VÄRLDEN skulle ni aldrig fått så här mycket tid dit. Lär oss om den riktiga världen i stället då?! Och nu när man jobbar i "den riktiga världen" kan jag berätta att den inte alls är så farlig.)

Tillbaka till dagens skolklass: Jag undrar hur mycket de egentligen förstod av RGB, CMYK, färgprofiler och upplösnings-snacket. Nu var det ju inte jag som undervisade utan min chef, jag sprang mest runt omkring och hörde på. Läraren verkade lära sig mycket och antecknade som en liten journalist. Eleverna däremot var så där tysta som bara en skolklass på studiebesök kan vara. Sen när det här med datorer kom upp och läraren sa att "vi använder bara PC, men det är ju ungefär samma sak som Mac ändå" så blir man lite rädd. Ungefär som att säga till vinterns snöskottare att "här, ni får varsin skyffel, det är ju ungefär samma sak som en traktor eller lastbil." Liksom det går ju, men det blir lite jobbigare... När min chef avslutade med att "ni borde faktiskt få en Mac-dator" så hörde man någon längst bak: "Aaa, säg det till vår rektor!" Haha, bra att ungarna vill ha det i alla fall.
På medieprogrammet hade vi Mac men alla hatade dom (inklusive jag) för att de var så gamla, sjukt sega med alla bilder som folk sprade ner och med nätverk som aldrig fungerade. Så här i efterhand är jag glad att jag stod ut med det i alla fall.

Frågan nu är ju bara hur man orkar skriva ett helt inlägg om datorer. Jag borde nog skaffa mig en riktig hobby.

Om Libresses nya reklam:

En reklamfilm för askar att ha bindor i med De sju dödssynderna som tema. Reklamrösten. "Det är klart jag känner lust för dom..."

Jag skulle velat vara med på det mötet: "Jo men vi tar den produkt som tjejer hatar att köpa mest (för att det är dyrt och innebär en jobbig vecka) och försöker övertyga dom om att den väcker lust. Jackpot!"

Libresse borde byta reklambyrå.

Min alla hjärtans dag har bestått av fiskpanetter, loggoskapande, Top Model och FRUKTANSVÄRD träningsvärk. Nästan så att jag undviker att luta mig bakåt i soffan, för det gör sjukt ont att resa sig upp igen. Känner mig verkligen 50 år äldre.

Sen så låg det en underbar alla hjärtans dag present på dörrmattan: En ny Cosmopolitan. Förvisso tillsammans med ett inbetalningskort på prenumerationen, men ändå.

Lady Gagas nya låt växer faktiskt i mina öron. Föreställer mig att jag sjunger den här någon sen sommarnatt i klackar, shorts och solbränd hy, spelar din på mobilen liggandes på någon strand eller väldigt högt i bilen på väg någonstans - i sommar. I och för sig bäddar jag in sommaren i alla mina tankar just nu, och allt låter väldigt bra då. Men i alla fall!

Lyssna här!

I fredags pratade Carro och jag om att vi borde åka till Kisa och Tolvmannabacken någon dag och lära mig åka skidor. Och redan idag tog vi tag i saken. Vaknade tidigt och åkte i strålande solsken mot Kisa. Väl på parkeringen fick jag lite ont i magen av att bara se backarna och tyckte väldigt synd om jag mig själv och undrade vad jag gett mig in på. Fast jag tyckte ändå mer synd om Carro och undrade vad hon gett sig in på...

Innan vi börjar prata om hur det gick, vill jag understryka att jag i princip aldrig stått på ett par skidor. Ännu mindre blivit fänglas i ett par pjäxor eller ens åkt pulka i sånna här backar.

Okej, vi fortsätter:

Hur gick det då? Jag började med att ramla i liften. Jaja, skratta ni, för det gjorde vi också. Efter det, inga fler svårigheter i liften, men några fler backen. Hela den där ett-med-skidorna ville inte riktigt min kropp fatta så i början satt jag ner mer än jag stod upp. Stackars Carro såg nog inte så mycket ljus i den stunden. Så vi struntade i slalombacken, åkte upp till toppen och hittade en slinga som ringlade sig ner brevid de stora backarna som inte hade riktigt samma hemska lutning. Perfekt för oss, mindre liftåkning, lite lättare men längre backar. Och där åkte vi några gånger och jag ramlade faktiskt inte, haha. Carro svishade självklart runt mig medan jag körde en något mer säker style, men hey - jag är fan stolt över mig själv! Carro var en mycket bra tränare och guidade mig hela tiden. "Tyngden på dalskidan, älskling!" Först tyckte jag hon var galen som tvingade upp mig i liften det första hon gjorde och upp på toppen efter 30 minuter, men så är med facit i hand var det nog just det jag behövde. Underbart väder var det också, solen sken, minus tio någonstans och helt vindstilla. Även om det var mycket folk (varav typ 50% var  danskar eller skåningar) så kändes det inte så mycket ändå. Och någonstans där när jag faktiskt vågade få upp farten lite förstod jag tjusningen med skidåkning.

Nu återstår träningsverk. Vill inte ens tänka på hur det är i morgon!

Är hemma hos mamma och pappa, fast medan de ser på tv sitter jag och datar. Grejer på min dator, hoppar till deras när jag behöver snabbare internet... Så kan man tydligen också spendera en lördagkväll!

Vaknade tidigt och gick en sväng runt Stångån i solskenet. Nu ska jag packa väskan och ta mig mot Ulrika. Hoppas solen lyser där också.

Veckan avslutades på Harrys för andra veckan i rad tillsammans med Carro, Markus, Evve, Jacob och Julia. Men det är verkligen underskattat att gå dit på after work och ta några öl, äta lite mat på fredagseftermiddagen... Me like. Lagom avancerad en fredagunderhållning liksom.

Kom hem och hamnade i soffan och i telefon med Sandra. Båda två har sjukt mycket grejer framför sig, men det är aldrig något missunnande eller avundsjuka, bara pepp och stöttande. Och ett samtal senare hade vi pratat i en timme och tjugo minuter och jag vet knappt vad vi pratade om. Om inte det är vänskap så vet jag inte.

"Glöm inte bort din älskling den 14/2! Vem firar du på alla hjärtans dag?"

Tanken var att jag, Carro och Madde skulle träffats på stan ikväll och hittat på något skoj, men så fick Madde förhinder och när jag ringde Carro för att checka läget med orden: "känns kanske bättre att sitta hemma ikväll?" (med andra ord: "mig kvittar det, är ändå trött och vädret suger") så fick jag svaret "ja fyfan, man blir ju förbannad bara man går ut". Word.

Så det blev en hemmakväll istället och tur va faktiskt det! Jag jobbade lite med arbetsproverna och så kom Daniela förbi en sväng och hade med sig mat från Wokhörnan. Man tackar! Sen började spinnandet på idéer av namn och förslag till det gym som jag ska marknadsföra som arbetsprov. Och let me just say att det spårade ur rätt totalt. Har fortfarande ont i magmuskelerna, haha.

När Daniela åkt hem gick Facebook-chatten varm för att diskutera idéer med allt och alla, och äntligen har jag kommit fram till ett namn som är nöjd med! Nu är det "bara" att fortsätta, pepp!

Önskar att jag kunde sitta uppe hela natten och arbeta, men det går ju tyvärr inte. Passade i alla fall på att göra en ansiktsmask, så nu kan jag blogga utan dåligt tid-samvete, masken måste ju torka i vilket fall liksom. Var inte säker på om jag skulle publicera bilden, men kompromissade med mig själv och gjorde den liten, så kanske den inte skrämmer er så mycket. Så här snygg är jag alltså ikväll: Mintblå fejja med inslag av skärmljus från laptop, matchar med grön handduk och toppar med ett halvlyckat backslick. Kenza, släng dig i väggen!

Solsken hela jävla veckan när man sitter inne och jobbar, och 1 - 2 decimeter nysnö till helgen när man är ledig. JUST MY FUCKING LUCK!

Imorgon ska jag gå upp i tid så att jag inte behöver:

- ta första bästa klädplagget som ligger framme.

- slänga på mascaran med en maxtid på 2 sekunder per öga.

- glömma något som jag skulle ha med mig.

- knäppa jackan och ta på mig halsduken i hissen.

Jag ska i alla fall försöka, för jag vill verkligen bättra mig! Men jag är så sjukt morgontrött och varje morgon glömmer jag hur jobbigt det är att stressa och så snoozar jag ett par gånger extra istället. Hur GÖR man för att orka upp på morgonen egentligen?! Help me!

Försöker att bli lite duktigare på Twittra, och de uppdateringarna kan ni följa här också på sidan. --->

Bara så ni vet, alltså.

Sitter här och funderar på vad jag ska skriva och kommer inte direkt på några stora rädslor. Så tanken slår mig att, shit Maria, fan va modig du måsta va. Och sen går det upp för mig att haha, du är fan ganska feg egentligen. Med andra ord har jag nog helt enkelt inte utsatt mig för så mycket faror.

Jag har dock några smågrejer, men det skulle jag nog mer kalla nojjor. Efter att min mobil och plånbok blev stulen i sommaras har jag fått ett sjukligt behov av att dubbelkolla om väskan är stängd ordentligt och att jag VERKLIGEN har med mig allt när jag lämnar en plats.
Sen är jag väl inte något stort fan av överdrivet höga höjder eller. Och som alla andra är jag ganska rädd för att få ett liv som jag inte är nöjd med.

Sen är jag faktiskt rädd för min egen och personer i min närhets död. Hur det kommer hända och när det kommer hända. Sen är det nog kontrollmänniskan i mig som förvärrar saken för att det inte finns något jag kan göra åt det. För det kommer hända. Och det gör mig faktiskt rädd.

Från att ha gått från smådeppig och bekymmrad till att bli glad och livfull. Burlesque är kanske inte super bra egentligen, men hela filmen är som medicin för sinnet liksom. Kommer jag på varför, kommer jag berätta.

Har legat i soffan och kollat på filmen med blött hår också, så nu är det jättelockigt. Till skillnad från många andra så hoppas jag verkligen att lockarna är kvar i morgon.



In fairy tales, the princesses kiss the frogs, and the frogs become princes. In real life, the princesses kiss princes, and the princes turn into frogs.

There is a "lie" in believe, "over" in lover, "end" in friend, and an "if" in life.
And after Monday and Tuesday even the calendar says W.T.F.

Ett par bilder från lördagens High heel party by Nelly.com

Visst var det en trevlig kväll och visst gick vi också dit i tid för att få gratis inträde och goodiebag, men det kändes ändå som om det var lite för mycket fokus på alla saker alla skulle få. De 100 första fick välja ett par skor från vernissagen och det blev bara sån hets kring allt. Jag tror de skulle vunnit på att bara gå in för en skön vernissage och en stor fet fest istället för alla give aways. Men visst var det en del kul grejer i goodiebagen och sjukt mycket fina skor, det var det!

Sådär ja, headern är justerad (även om ingen annan fattar det så tycker jag att "markören" i rubriken är ganska fyndig) och en ny presentationstext skriven. Och funderar ni över varför jag valde den text som jag valde till headern så är det mest för att jag ville ha ett namn på bloggen då "Maria Tidlund" började kännas lite ego och uttjatat. Och words always comes easy för mig. Förutom när jag håller på med ny bloggdesign då, som ni märkt. Måste verkligen lära mig att bry mig om viktigare saker.

Och btw så har jag ÄNTLIGEN hittat vettiga filer till Burlesque som jag kan ladda ner. Så nu vet ni vad jag gör ikväll :)

Så, nu börjar designen likna något så som jag tänkt. Jag har fått göra om den ungefär sju miljoner gånger för er stackare som använder Explorer även ska kunna se den på ett anständigt sätt. Men nu så! Lite små skit kvar, centrera header, skriva någon ny presentationstext och blah blah. Men det löser vi i mooooorgon!

*Trycker nervöst på Spara och publicera-knappen och ber till högre makter att jag slipper kommenterar om att något ser fucked up ut*

Mm, jag är sur. Min design är verkligen inte klar och nu måste det se ut så här till jag har orken att lösa problemet. Blä!

Helgen har varit bra btw. Ska återkomma mer till det när jag har en anständig blogg att publicera inlägg i...

....jag bygger om. Tanken är att jag ska få en snyggare blogg. Vi får se om jag lyckas...

Fick tipset av Carro att jag skulle dricka citronvatten mot halsen och febern (?), så igår skickade hon med mig massa citroner hem, haha. Detta har jag alltså att tänkt häva i mig. Härlig förkrök!

Hej underbara helg, du är så välkommen!

Efter jobbet igår gick jag en Carro en sväng på stan (jag handlade ingenting!) och sen mötte vi spontant upp Markus och lite folk på Harrys för after work. Sjukt billiga priser i baren, så ja - då handlade jag lite. Vi satt där i nästan tre timmar, och let me just say att det kändes som om man var i en helt annan lokal än vad man är van vid. Inte ofta man ser det där stället genom nyktra ögon... Efter det följde jag med dem hem och kollade lite Let's dance, drack något glass vin osv. Skönt okomplicerad fredag. Kände mig dock inte riktigt frisk, men Carro och Markus lyckades pigga upp mig.

Idag väcktes jag av att pappa ringde på dörren. Stackarn fick nog lite dåligt samvete för han väckte mig, men lika bra när klockan var halv 12. Följde sen med ner på stan för lite lunch (brunch för mig). Känner mig tyvärr fortfarande inte helt 100 % så som vanligt när jag mår dåligt tycker jag att jag har alla anledningar i världen att unna mig saker. Därför inhandlades ett par skor och min middagsmat kommer antagligen bli McDonalds...

Försöker att peppa upp mig inför kvällen för då ska jag, Sandra och Daniela till Sliver och Nelly high heels winter tour. Ska bli grymt kul, så jag försöker ignorera vad det än är som spökar i kroppen. Skorna som jag köpte passar bra till kvällen med sina 12 cm klackar. Kullersten-staden Linköping är dock inte alltid det ultimata för sånna skor... Hoppas jag överlever!

Min ungdom kommer aldrig igen
Jag har så mycket förstånd att förlora än
Så jag lovar dig inget, min käraste vän
Det är ett kort liv

...gång som jag på allvar tycker att: Varför i helvete väntar jag på någon som inte väntar på mig? Faan vad jag missat saker här på grund av det.

Egentligen letade jag efter mina slutbetyg, men tro mig, jag hittade mycket mer när jag började gräva i mina gamla tidskrifthållare, innehållande "viktiga papper" slash saker som jag tyckt vara betydelsefulla att spara. Flash back-varningar! Klicka på bilden för större format.



1. Skolkataloger från högstadiet. Man ba WHOAT hur såg jag ut och WHOAT hur såg alla andra ut?!

2. Flumridekort på mig, Maja och Madde.

3. Hat-rim till en lärare (eller hat var nog att ta i, mer typ "vi vill nu att du ska sluta, barnen lär nog inte tjuta") som jag och Karin skrev i lågstadiet. Askul tyckte vi.

4. Alla plastfickor med bilderna från mediaprogrammet från alla SJUKT seriösa fotolektioner, haha

5. Naaw, lite nördvarning, men den första svenskauppgiften vi fick i gymnasiet och min lärare blev helt till sig för att hon tyckte att jag skrev så bra. Soft, tänkte jag, då var det inga problem att imponera på henne. Sen blev jag nog glad också.

6. Kommer ni ihåg varför det här kortet togs? Kommer ni ihåg vem som tog det? Nej inte jag heller, men det är i alla fall alla mediaettor 2004. Fatta att jag har kvar det också! Och uuuuuh, vad alla ser coola ut...

7. SÅ HEMSKT FRAMKALLADE BILDER PÅ MIG OCH DANIELA. Hjälp.

8. Utriven artikel "Drömjobbet: Författare". Isn't that kind of cute?

9. Tidningsartikel om Winnerbäck.

10. Kalender med halvnakna killar som följt med VeckoRevyn. Från 2003. TvåtusenTRE! Jag måste rensa oftare!

11. Mina gästböcker! En allmän som jag hade på Hunnebergsgatan som det finns braaa många fyllemeddelanden i, och så en från min födelsedag förra året med massa hälsningar.

12. Det här häftet gjorde jag och tre till klasskompisar i slutet av nian, som sammanfattade våra tre år som klass A på Skäggetorpsskolan, som alla fick på avslutningen. Det är en liten kort berättelse om varje person från klassen, massa bilder, knäppa citat osv om prov, folk, flortanten och klassresor. Fråga inte varför vi satte en gummianka som framsida, men på den nivån var humorn tydligen. Texten om mig var något i stil med "Maria gillar att dansa, skriva och sen är hon dryg. "Vad drömde du sen" är favoritmeningen. Sen gillar hon datorer också, så därför blir det medieprogrammet på Ljunkan." Yes. Vad drömde du sen då är faan riktigt bra! Ska nog börja med det igen.

13. Det här är bland de första grejerna jag gjorde på Grafisk kommunikation första året på gymnasiet. Och jag har egentligen bara en fråga: Hur FAAN kunde jag på MVG?!

14. Grafisk design-uppgift i trean. Elin och jag gjorde en tidning till Länsmuséet. Tur att nivån stigit lite där i alla fall...

15. Inte så kul eftersom ni inte ser, men det här är medielärarnas avslutningssång som de sjöng på BarBQ på mediafesten. HAHA, kommer ni ihåg den scenen?! Hela ligan, Anders Trygg included, står och trallar "Ni ringde receptionen och sa "jag mår dåligt idag" åååååh, ni ljuger så braaaa"!

16. Kopior gjorda från en Cap&Design när jag började som praktikant. Vad artikeln handlar om? Utbildningar och Berghs...

17. Tidningarna som jag gjorde till Maja, Daniela och Sandra när de fyllde 20. Eller försökte göra en tidning i allafall. Sjukt kul i alla fall att jag tog tummen ur och skrev ut ett ex av varje till mig också, eftersom jag tror alla de där filerna är borta. Sjukt mycket minnen i form av bild och text i de där tidningarna!

18. Mitt gamla anteckningsblock över musik. Det där var innan iTunes vill jag lova!

Någon mer än jag som har svårt att slänga saker...?

Blä, lång dag. Avslutade den med en fika på Steves ihop med Carro. (Och ja, folket som jobbar där är fortande lika trevliga...) Vi satt där ganska länge och kom in på massa gamla minnen och Carro (fan vad klockrena saker hon alltid får ut sig) sammanfattade det hela ganska bra: Snacka om att man har större problem nu, men ändå så mår man bätte nu än vad man gjorde då!

Det om något måste väl vara ett tecken på personlig utveckling.

Borde jag sova nu. Ja.

Måste jag ta vara på alla idéer min hjärna producerar även om det är runt midnatt. Ja.

Förutom dödsfall och allt annat sjävklart så gråter jag ofta när jag blir riktigt besviken. Speciellt när det som fått mig besviken är andra människor. Men jag kan också tjuta över en sån grej som när min iPhone kommer två månader senare än jag tänk, för att jag blir så sjukt besviken. Båda de där grejerna grundar sig väl kanske mest i frustration. Men mest besvikelse.

Fick äntligen hem två ringar som jag beställde typ innan jul. Tydligen berodde det på att Kissie haft på sig den nedre av dem och länkat till sidan, så hon som gör dem hade fått så mycket beställningar att leveranstiden i princip blev 1000 gånger längre. Dessvärre gick två av länkarna av redan ikväll när jag använde den för första gången, så jag tänker inte länka och ge någon gratis reklam här inte. Istället lägger jag energin på att skriva ett missnöjt mail...





Nog om ringar. Träffade Sara och Daniela på stan ikväll för en "fika". Och efter att ha gått runt Ågatan och Stora torget ett ANTAL gånger innan vi bestämt var vi skulle fika/äta/whatever så slutade det med att vi tog en kebab på Five Tastes, och sedan te och lite efterätt på George. Hej beach 2011! På George satt vi länge i alla fall och gick igenom våra liv. Och man känner sig ju inte alls halvt utslängd när personalen kommer och drar disktrasan framför en på bordet, samtidigt som man får en GÅ-HEM-blick...

För övrigt satt jag och gick igenom mitt bloggarkiv härom kvällen. Verkligen alla månader som jag har bloggat. Jag läste inte alla inlägg, men småläste lite och gick igenom mitt liv tillbaka till april 2007. Kan väl sammanfatta det hela med att mitt liv, jag själv men framför allt mitt språk och skrivande har förändrats och utvecklas en hel del. Skulle jag läsa ett inlägg skrivet av mig själv 2007 NU skulle jag börja med att riva av mitt hår över alla jävla smilesar efter varannan mening, haha.

Kom även över ett inlägg där jag frågat någon fråga vad som var bra/borde förändrats i min blogg. Alla där hade svarat "mer bildeeeer!!", så jag försöker komma ihåg det nu. Tycker jag har lyckats lite senaste tiden i alla fall? Sen kan man ju undra varför jag använder iPhone kameran när jag har en system kamera i min ägo. Men det är nog mest slöhet. Och sånt får man helt enkelt leva med när man läser den här bloggen :)

Some humans would do anything to see if it was possible to do it. If you put a large switch in some cave somewhere, with a sign on it saying ‘End-of-the-World Switch, PLEASE DO NOT TOUCH, the paint wouldn’t even have time to dry.

- Terry Pratchett (Thief of Time)

Vissa saker går så obemärkt förbi en. Som januari till exempel. Den börjar som vanligt med en bakfylla (även om det här årets var väldigt överkommlig) och massa nyårslöften. Jag vet att jag har sagt att jag inte hade några nyårslöften, och det hade jag inte heller. Skriftligt eller bestämt. Men varje år och varje januari börjar alltid på samma sätt: Lär av dina misstag, ta vara på nystarten, blah blah. Det liksom kommer undermedvetet. Och sånna löften hade jag en hel drös av. För mycket energi på fel personer, för lite energi på bra personer, för lite självdistans, för lite eller för mycket allt. Listan goes on.

För ett par nätter sen när jag drömde att jag tappade mina tänder. Kan vara bland det vidrigaste (inte riktigt, men högt på listan) jag drömt. Jag var hos en tandläkare och såg i spegeln hur de började falla av, en efter en. Det räckte med att jag nuddade tänderna med tungan så åkte de av. Inget blod, ingen smärta, bara sjukt stort obehag. Och så skulle tandläkaren gå iväg och jag fick panik för tandläkaren var ju den enda som kunde rädda mig. Vaknade och pustade bokstavligt talat ut över att det bara varit en dröm. Tog upp mobilen direkt och googlade drömtydning, tappa tänder. "Att tappa tänder betyder att du har en stor förändring pågående eller framför dig. Symboliken ligger i vår barndom där tappandet av tänder ofta innebar stora förändringar så som mer ansvar, byte av skola och nya kompisar". Jahaa tänkte jag, faan va fett med lite härlig förändring! och så kom jag på massa saker och tänkte att ja men det HÄR och det HÄR, det får jättegärna förändras!

Eller så drömde jag helt enkelt bara att jag tappade tänder. 

Vet inte riktigt var jag vill komma med det här inlägget. Men jag gillar känslan av förändring, på rätt sätt. Ibland kan det vara riktig pain in the ass, though. 2009 lärde mig det. Men den där positiva känslan av förändring, önskar att jag hade den jämt. Och nu så börjar februari och nytänkande januari är slut och så är det helt plötsligt bra 2011, som vilket annat år som helst. Och jag vill inte det. Jag vill att 2011 ska ha det.

Har jag någon sorts poäng eller är det bara så flummigt som det låter?

Effektivitetens kväll! Har lagat mat, diskat, tvättat, städat, hunnit se de två senaste avsnitten av Californication OCH håller på med arbetsproverna nu. Där tog dock effektiviteten slut... På arbetsprovsläpp-dagen tipsade eleverna om att man inte skulle göra saker som man tror att lärarna ville se, utan helt och hållet gå på sin egen linje. Det är antagligen det svåraste tipset jag fått att följa, någonsin. Mitt dagliga jobb går ut på att läsa av folk och försöka se vad dom vill se. Och helt plötsligt ska jag inte göra det längre. Bzzzzhrzzz! (Kortslutning i hjärnan).

Bruno Mars - Grenade. Den här går på reapeat ikväll!

Videon är bra den med, annars. (Jag kan fortfarande inte bädda in youtube-klipp. Kan ni?)



Easy come, easy go, that's just how you live
Take, take, take it all but you never give
Should've known you was trouble from the first kiss