Jag tänker inte göra något kul av den här rubriken, det här inlägget eller den här texten - för det här är allvar, fakta.

Sverigedemokraterna har lyckats ta sig in i Riksdagen. Och det här är inget som några människor i kostym suttit och bestämt, utan det är din granne, din arbetskamrat eller din klasskompis som valt det här. De har röstat på ett parti som anser att människor kan kategoriseras i "bra" och "inte bra". Partiet som drar alla över en kam och inte ser individen. Partiet som gömmer sin riktiga politik bakom sitt "Invandrare vs pensionärerna" och "låt invandrarna anpassa sig till sverige - inte tvärtom"-bull shit som fått helt vanliga svensson att tänka att "jo men det där låter ju ändå vettigt".

Vad de här väljarna glömmer är att det är några av mina bästa vänner som anses vara lite mindre värda. Killen som fixar kebabtallriken när fyllehungern sätter in - han borde inte vara här. Läkaren som hjälper någon i din familj är lite sämre än någon annan. Och jag undrar om de aldrig rest sig upp och skrikit av glädje när Zlatan, i gulblå tröja, sparkar in bollen i mål, jag undrar verkligen om de istället satt händerna i kors och surt muttrat "underkänn det där målet, för han är inte svensk".

Men hur kunde det bli så här då? Jo, jag vet - av egen erfarenhet - att rasism bottnar i rädsla och okunskap. Och det här partiet kommer inte försvinna för att det ignoreras. Vi behöver bevisa hur fel de har. Så låt dem komma in i riksdagen, in i den riktiga världen, upp till debatt - och sen sätter vi dem på plats.