mia

Kursen i Grafisk Design som jag anmält mig till kanske inte kommer starta för att det är för få anmälda.

FuckfuckfuckfuckfuckFUCK!

Klockan är halv 8 och det är redan kolsvart ute. Jag vill inte!

Under de senaste två veckorna har jag fått höra detta, från tre olika personer:

"Du är sån där hobbyturk va?"

"Du är fan den vitaste blatten jag känner!"

"Maria, erkänn att du vill vara blatte egentligen".

Inget fel i det, jag undrar bara vad jag gjort de här två veckorna som gör att kommentarna kommer på en gång...

I alla kompisgäng har människor sin roll. Den spralliga, den roliga, den ordningsamma osv. I mitt gäng finns även en liten fixare: Ska man till Linn och bara chilldricka så där någon kväll så finns det snittar, chips och grönsaker att dippa och med all säkerhet även en välkomsdrink. I lördags var vi också hos henne och skulle "äta lite". Och så har människan gjort lasagne (inget man slänger ihop på två min direkt) sallad osv och även bakat kladdkaka till efterrätt med kommentaren "äh, jag gjorde bara nått". Själv tycker man att man är generös när man köpt chips OCH dipp...

För övrigt tror jag att jag kan börja gå under katagorin "ängslig" i gänget. Känner mig iaktagen av att bara gå ut med soporna. Och allt tjat om att "va skööönt att bo mitt i stan, då behöver du aaaldrig känna dig ensam!" börjar få motsatt effekt. Dessutom är det antagligen mer livat mitt ute i Saharaöknen än det är på Gyllentorget efter klockan åtta - och jag gillar det inte. What's happening to me?!

Igår var jag, Daniela och Sara ute och fotade lite. Tanken var att vi skulle leka lite med mörker vs ljus, och att vi gjorde!

På de första bilderna är vi inomhus och på de nedre är vi ute. För att förklara vad vi gjort så kan man väl sammanfatta det med att man tar väldigt lång slutartid på kameran. Kameran registerar allt ljus, och det den inte "ser" syns helt enkelt inte. Som på de första bilderna där jag och Daniela hoppade runt och svängde runt med våra mobilljus och då och då även lyste upp ansiktet syns även vi när ljuset träffar oss. På de nedre var vi väldigt noga med att inte lysa på oss själva, med andra ord syns vi inte. (Även om man ser lite av mina ben under "love"). Vi har alltså skrivit och målat i luften med våra ljuskällor för att få fram det här. Man ser sjukt kul ut när man gör det också, springer omkring och viftar med armarna. Hur som, streckgubbe-gatan är lite av en favorit faktiskt, haha.

Sjukt mycket kort fick vi i alla fall, tror vi höll på och lekte i typ tre timmar. Orkar dessvärre inte ladda upp alla här, men vill ni ser mer kan ni kolla på det här albumet på Facebook.

Nu mina vänner ska denna blogg innehålla ett par outfitbilder! Skillnaden är bara att jag tänker inte ge sken av att jag är supersnygg 24/7, utan ikväll är mitt hår helt enkelt katastrof och jag har heller inga skor till denna "outfit". (Och nej, varken jag eller jackan är prickig - spegeln är).

Med detta sagt, nu till saken: Min nya jacka har kommit, finaly! En mysig och fluffig pälsjacka (inte äkta ofc). Har dock lite ångest. Å ena sidan skulle jag bli ganska mycket rikare av att skicka tillbaka den och jag jag känner mig stor som ett hus i den. Å andra sidan är den väldigt fin så pengar kanske inte spelar någon roll och stor känner man sig väl i alla vinterjackor?

Som ni hör sitter jag nu här och övertalar mig själv att jag absolut ska ha kvar den eftersom den var såååå snygg på den kanonfixade och två decimeter längre modellen som jag såg den på först.

...behålla va? ;)

Ikväll saknar jag bara att borra ner näsan i din bröstkorg.

Ja, det var nog allt.

Paketet har alltså varit i Linköping, men sen åkt tillbaka till Örebro för att bli omsorterat, så nu har jag fått vänta 4 dagar extra.

Testa att anställa en människa som kan tänka logiskt och faktiskt läser i vilken stad mottagaren finns. (Och nej, jag har inte fått det än).

Dubbelsuck!

Det man så hemskt gärna vill ha, men inte kan få, lär man sig till slut att förakta.

Jag hade lovat mig själv två saker till den här helgen: Inte dricka och inte göra av med så mycket pengar. Och när det visade sig att lönen inte skulle komma förrän på måndag så kändes det ganska lätt.

Dessvärre blev det en del öl igår (trevlig vernissage på Sportif, för övrigt!) på vernissagen, och ett par till hemma hos Jacob efter det. Jag har även en del flaskor på kylning inför kvällen. Dessutom tömde jag kortet på de sista kronorna på dagens shoppingtur med tjejerna.

Bra Maria.

Bra.

*klappar mig själv oroande på axeln*

Brevid mig i kassan idag på Hemköp stod några femtioplussare och snackade politik. Kepsar, gympadojjor, för korta jeans, mustasch - den typen av femtioplussare.

- Va oösta du på i valät då?
- Ae ja to Miljöpartijet döh.
- Aha.
- Åh vet du vareför?
- Aääh?
- För dä stod en ung tjej framför mäj, och hon tog e sån lapp. Och då tänkte ja: Då gör ja däh mä!

Alla har vi våra anledningar...

Åkte till Ikano efter jobbet och mötte upp Carro. Gick och glodde lite, tog en middag på Ikea - mat, efterrätt, sallad, bröd och dricka för 37 kronor. Väldigt skönt att gå på Ikano så här den 24:e, dagen före stormen, dagen innan lön. Carro hittade en del, jag hittade inget. Kan ha berott på en stor finne i pannan och mitt smör-liknande hår. Provrummen liksom gör det där tio gånger värre. Trots detta ganska skönt sätt att spendera torsdagskvällen på.

I morgon väntar vernissage och något mousserande med ovanstående person. Dock i ett mycket fräschare jag.

Tjejen i rullstol som sjöng kanonbra i Idol åkte ut, medan Rihannakopian (utseendet, alltså) gör bort sig, gör bort sig och gör bort sig... Säg att ni har kvar henne för hennes utseende istället, DAMN IT!

Det gick så sakta, tog sån tid, varenda vecka var ett år
Vi ringde ibland för att fråga hur vi mår
Tills jag sa "Väntar du på nån eller vill du bli min?"
Du sa "Vad svarar man på sånt?", jag sa "Man svarar nog ingenting"

Klicka för större.

När jag valde till gymnasiet i nian visst jag ganska tidigt att jag skulle gå media. Trots att alla tjatade om att var en linje full med muppar, att programmet inte gav några jobb och andra fördommar, så ville jag ändå.

Och när jag väl började visade sig att jag verkligen gjort rätt val. Det var helt sjukt att få göra filmer och redigera, få använda riktiga layout-program, göra radio i en riktig radiostudio och få en kamera och ta hur mycket kort man ville. "Hur många filmrullar vill du ha?" "Va? Får man använda hur många man vill?! (Lite annorlunda mot högstadiet där man knappt fick skriva sitt namn inne i boken för den var så dyyyyyyyyr.) Sen att det var hur mycket underbart folk som helst i klasserna var ju bara ett stort fett plus i kanten. Det blev tre år över all tänkbar förväntan!

Anledningen till att jag skriver det här inlägget (förutom att jag blir lite nostalgisk, när jag tänker efter) är att här om veckan var det inne en gammal lärare på mitt jobb, från medieprogrammet. Vi pratade lite om hur saker och ting var och när jag frågade om sökandet fortfarande sjönk så tittade han ner i golvet, skakade på huvudet och kollade sen på mig igen och suckade: "Det var elva stycken som sökte medieprogrammet som förstahandsval i år".

E L V A !

I min årsgrupp var vi över 100 som sökte. Och nu till min riktiga poäng: Det är friskolorna som tar ut medieprogrammet på Ljunkan. Och vad gör friskolorna så mycket mer attraktiva? Jo, de lockar med en dator. Men inte vilken dator som helst, utan en PC. Och det här har inget att göra med min PC-fobi, utan skolan sätter dig i skiten redan från början när de ger dig en PC. Det finns inget företag som jobbar inom den grafiska branschen, med film eller tv som skulle ge dig ett jobb om du inte kan hantera en Mac. Ingen. Och så sitter det kanonduktiga lärare på Ljunkan, med alldeles perfekt utrustning - precis samma utrustning som används ute i den "riktiga världen" och som är värd hur mycket pengar som helst - och så är det elva jävla personer som söker det programmet.

Friskolorna är duktiga, de har kreativa program. Men vi har haft praktikanter från de här skolorna som inte ens kan InDesign - layoutprogrammet som vi använder mest och är helt beroende av. Men ungarna vet ju inte bättre! Jag skulle heller inte vetat bättre när jag var sexton och just valt gymnasieprogram.

Så finns det någon som läser min blogg som ska söka, känner någon som ska söka eller har släkt som ska söka: Säg som min bror sa till mig när jag velade: "Du kanske inte får jobb direkt, men du kommer i alla fall ha jävligt kul i tre år". Och nu med facit i hand: även få en jävligt bra grund. Sen att jag fick ett jobb inom den branschen jag ville innan jag ens tagit studenten var ju bara ett stort fett plus i kanten det också. En stor portion tur, absolut, men också för att jag ville det så fruktansvärt mycket! Jag har knappast nått målet på min karriär, men utan medieprogrammet hade jag inte haft chansen att vara där jag är idag.

Jag har väl egentligen inget bra sätt att avsluta det här inlägget på, men det gör fan ont i hjärtat när jag hör det här. Det gör ont när jag får höra att det inte finns något rent medieprogram längre, utan endast samhällsprogram med inriktning media för att friskolorna anses vara bättre - men verkligen inte är det.

Så. Jävla. SYND!

Svag bakgrundsmusik från Craig David, klinkklinkklink i te-koppen när skeden åker runt, blåst och regn mot rutan.

Så låter hösten hemma hos mig.

Fråga inte om diskberget eller den översvämmade tvättkorgen. Bara gör inte det.

Det är måndag ffs.

Jag tänker inte göra något kul av den här rubriken, det här inlägget eller den här texten - för det här är allvar, fakta.

Sverigedemokraterna har lyckats ta sig in i Riksdagen. Och det här är inget som några människor i kostym suttit och bestämt, utan det är din granne, din arbetskamrat eller din klasskompis som valt det här. De har röstat på ett parti som anser att människor kan kategoriseras i "bra" och "inte bra". Partiet som drar alla över en kam och inte ser individen. Partiet som gömmer sin riktiga politik bakom sitt "Invandrare vs pensionärerna" och "låt invandrarna anpassa sig till sverige - inte tvärtom"-bull shit som fått helt vanliga svensson att tänka att "jo men det där låter ju ändå vettigt".

Vad de här väljarna glömmer är att det är några av mina bästa vänner som anses vara lite mindre värda. Killen som fixar kebabtallriken när fyllehungern sätter in - han borde inte vara här. Läkaren som hjälper någon i din familj är lite sämre än någon annan. Och jag undrar om de aldrig rest sig upp och skrikit av glädje när Zlatan, i gulblå tröja, sparkar in bollen i mål, jag undrar verkligen om de istället satt händerna i kors och surt muttrat "underkänn det där målet, för han är inte svensk".

Men hur kunde det bli så här då? Jo, jag vet - av egen erfarenhet - att rasism bottnar i rädsla och okunskap. Och det här partiet kommer inte försvinna för att det ignoreras. Vi behöver bevisa hur fel de har. Så låt dem komma in i riksdagen, in i den riktiga världen, upp till debatt - och sen sätter vi dem på plats.

Jaa, nu är det ju förvisso söndag men en partydänga skadar ju aldrig. Pepplåten #1! Passar bra så här när jag bestämt mig för att ha positiva veckan från och med i morgon. Wish me luck!

Remady – Give Me A Sign (feat. Manu-L) - Radio Edit

- Axel, vad önskar du att mamma och pappa köper åt dig i Ullared?
- En hatt och ett trollspö.
- Jaha, varför det?
- Så man kan trolla bort sig när man gjort något dumt.

(Hittar ni något sånt trollspö tar jag gärna ett också)

Avslutade den här jobbveckan tillsammans med Maja och Daniela. Vi lagade taco och drack ett glas vin under tiden och kände oss som någon blandning av vuxna och Hollywood fruar. (Förutom att Hollywood fruar inte lagar sin egen mat och antagligen skulle druckit champagne istället, men ni fattar känslan.) Det kollades även på Idol och en del av (det är här vuxen-delen kommer in) valdebatten. Båda jag och Maja är ganska splittrade inför valet så det dracks ännu mer vin och snackades politik (var ska detta sluta?!). Det vi kom fram till var väl att jag borde starta ett Mac-parti. iPhones och iPads till alla skolungdomar! Ger fler jobb och sparar rejält på papper i miljösyfte! Maja startar Snygg-partiet och ser till att folk är snygga - bra självförtroende ger trygga människor!
Daniela blir ledare för Soul-partiet och skriker mest "I have a dream!" med en gospelkör bakom sig som weilar och repeterar allt hon säger: "I hääääävööö a dreaaamAA!" Vad det partiet står för är det ingen som vet. Men hon väckte nog några grannar när hon förklarade hur det skulle låta.

Så efter den här arbetsdagen, all den här maten, ett par glas vin, alla asgarv och all politik kommer jag nu sova jävligt väl. Och jag behöver inte ställa klockan! Wohohohohooo!



Mia: - Va faan, jag skiter i det. Jag röstar blankt!
Maja: - Aa, funderar på det med. ...hur ser dom valblanketterna ut?
Daniela: - De är vita och så står det "IDIOT" på med stora bokstäver. KLART DU SKA RÖSTA!  (<--psykutbrott)

Veckans skönaste låt. Perfekt att städa, sjunga, softa, laga mat, you name it till.

Lägg till i er chillista nu. Såja, skynda! Ni kan tacka mig sen.

Melanie Fione - Give it to me right.

Ibland hamnar man i situationer när man inser att livet inte alltid handlar om prylar, pengar, väder eller antal sovtimmar - saker som man ofta vill ha, vill ändra eller klagar på.

En liten sjukdom och det får en att tänka till.

Jag tillhör de 1,4 miljoner som än så länge inte bestämt sig till 100 % vad de ska rösta på. Men även om du är röd eller blå så tycker jag att du borde läsa Jonas Gardells text om Mona Sahlin, för den har väldigt många poänger.

Spenderade kvällen med Carro på Ågatan. Käkade och tog en öl på Steves och satt antagligen på en uteservering för sista gången i år. När det blev för kallt gick vi vidare till Cioccolata och fortsatte att snacka skit där.

Stövlarna var på, jag frös när jag gick hem och löven på innergården börjar bli gula. Hösten 2010 har börjat och jag har fortfarande inte fattat det...

Sometimes love means letting go when you want to hold on tighter.

Ikväll hade vi planeringskväll på jobbet, även känt som "äta tapas och dricka öl". När vi väl planerade så var det lite ommöblering som stod på schemat. Lite grejer behövde visst försvinna, så grabbarna föreslog att jag skulle ta med mig limmaskinen med mig hem. De menade att jag säkert skulle fastna för den, sitta som klistrad framför den och att jag skulle kunna ha riktiga fäster. Om inte annat få en bra fästkompis i lägenheten. (Mm, den nivån var det hela kvällen.)

När jag kom hem låg en ny Comsopolitan på dörrmattan. Mycket bättre dag idag än igår med andra ord!

Asså shit vad jag garvade när jag såg den här videon. För att förklara det roliga så kan jag berätta att Comic Sans är ett typsnitt som är väldigt hatat i den grafiska världen, Papyrus är nästan lika hatat och att många privatpersoner använder det i sina bröllopshäften. Man blir verkligen inte tagen på allvar som man användet det, simply.

Förstår inte att jag inte sett den här videon innan! Jag som hatat Comic Sans ända sen högstadiet när alla mina lärare envisades med att skriva varenda prov med det.

Nu ska jag gå och lägga mig, och för första gången på många nätter har jag inte ont i munnen. Joy!

Dagens pain är så värt det.

- Hej Maria! Du kan gå in i rum nummer ett där.

- Här?

- Aa, varsågod och sitt. Så det är visdomstanden som spökar igen?

- Ja, inte så lite heller. Jag har inte kunnat sova i helgen för att det gjort så ont, men jättebra att jag kunde komma med så kort varsel.

- Har du haft besvär efter att du var här i början på året?

- Nej inte direkt. Men efter sköljningen du gjorde sist blev det bättre, så det ska det väl bli idag med.

- Mm... Det ser ganska infekterat ut.

- Jo...

- Gör det här ont?

- Mjoo... (Som FAAN!)

- Jag tror det är lika bra att vi bränner bort skinnet som sitter över. Så kommer du inte ha några mer besvär sen.

- Okej. (Sa hon BRÄNNA?!)

- Jag kommer skölja, bedöva dig och sen bränna bort det som behövs. Du kommer inte känna något. Lite pzziif så är det borta! Men det kommer lukta lite. Ungefär som bränt hår.

- Okej. (HUR HAMNADE JAG HÄR?!)


Går tillbaka till jobbet med bränd blodsmak i munnen. När smaken började försvinna började bedövningen släppa och istället gjorde det förbannat jävla ont. Två Panodil hjälpte inte mycket. På burken till munsköljen som jag fick gå och köpa på apoteket stod det "används som bakteriedödande i munhålan före och efter operationer". Och det var ungefär lika gott som det låter.

Hoppas ni haft en bra måndag i alla fall.

When I hear somebody sigh "life is hard" I am always tempted to ask "compared to what?"

Mamma och pappa har haft storstädning. Bland annat hade mamma slängt över tio väskor som legat och skräpat i min gamla garderob i barndomsrummet. Det hittades även en randig kastrull från 70-talet som gick i gult och brunt. Inget mer med det, poängen är bara att det sparas mycket skit hemma hos oss. Så även dessa. Tidningar som 11-åriga Maria gjort. Först lite klipp och klistra som jag kopierat upp, sen lite mer "avancerade" grejer med hjälp av Wod och häftar i sidan, till dubbelsidiga A5:or gjorda i Publisher. Hur som helst så hade faktiskt Popcorn typ 10 läsare och Wilma runt 15, haha. Stora produktioner! Obsververa även kuverten som folk skickat in insändare i!

Vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta det: att jag inte hade något liv som ung eller att jag redan då bestämt mig för vad jag skulle jobba med? Det ska väl dock påpekas att hade den unga Maria kommit och hälsat på nutidens Maria på jobbet och visat detta hade hon fått en bitchslap. Sen hade nutidens Maria bestämt förklarat att unga Maria borde lägga ner eftersom hon 10 år senare skulle gå jobba med bra mycket bättre grejer än detta. Men man måste ju börja någonstans?

Petter nya singel. Håll till godo! Vem e stor.



Lilla söta svenska Pop-Rnb-Ricky. Me like! Imperfectly perfect.




T-pain, say no more! Kiss her.

Åh vad jag hatar att vara småsjuk. Alltså så sjuk så att man är seg och opepp på det mesta, men inte tillräckligt sjuk för att kunna sova bort dagen.

Sjukt rastlös.

Sjukt.

Överväger att börja göra en ny bloggbok, bara för att. Behöver nog dessvärre vänta något halvår för att få ihop lite mer texter.

Suck. *tittar uttråkat ut genom fönstret*

Jag tål inte folk som måste kommentera att de alltid har det lite värre. Speciellt på Facebookstatusar. Man känner sig helt slutkörd efter en arbetsdag och skriver "Fyfan, jobbade 12 timmar idag..." och då är det alltid någon som måste berätta att de minsann har arbetsdagar som är 13 timmar - OFTA. Eller om man är bakfull och råkar få ner det på någon statusrad så är det alltid någon som låter mig få veta att han eller hon spytt hela dagen och inte ens kunnat ÄTA. Och så fortsätter det: "Fyfan, gick upp 06:00 idag!" - "Aa, jag går upp 05:00 varje dag" "Usch, känner mig inte frisk alls idag" - "Äh, jag har haft halsfluss i en vecka!". "Mitt modem strular" - "Jag kan inte surfa överhuvudtag".

Ja men SYND om er då, men ärligt talat så mår jag inte bättre av att höra om era missöden. Ge mig lite sympati eller håll tyst.

Och idag är jag sjuk (och: yes! det finns säkert många där ute som är sjukare än mig), men det förklarar i alla fall den här bitterheten.

For what it’s worth: it’s never too late or, in my case, too early to be whoever you want to be. There’s no time limit, stop whenever you want. You can change or stay the same, there are no rules to this thing. We can make the best or the worst of it. I hope you make the best of it. And I hope you see things that startle you. I hope you feel things you never felt before. I hope you meet people with a different point of view. I hope you live a life you’re proud of. If you find that you’re not, I hope you have the strength to start all over again.

Är äntligen hemma efter ett dygn på Ulrika marken.

Åkte till Ulrika efter jobbet och efter lite grillning och vindrickande med familjen gick jag ner till Carro och drack öl med diverse folk. Alltid lika kul att komma hem på marken eftersom alla gör precis samma sak: Återvänder hem och träffar folk. Vi satt nästan hela gänget på Carros altan och myste till det. Kan ju säga att det var tur att det inte var jag som skulle upp och vara parkeringsvakt dagen därpå...

Gick upp sängen tidigt i morse, men lyckades ändå möta de första gästerna i morgonrock och handuksturban. Har sen shoppat strumpor, sjalar, plånbok och annat skräp mest hela dagen. Bästa klippet är ändå nagellacken som säljs på samma ställe varje år - fula flaskor, pinsamt billiga, men de bästa som någonsin går att äga. Sitter som berget och täcker som bara den. Köpte på mig 6 stycken olika, lika bra att passa på? Mötte sen Carro och tog hela rundan igen.

Och efter att ha gått omkring en hel dag och busat med barnen när jag väl varit hemma så kan jag berätta att jag är sjukt trött. S j u u u k t. Känns dessuom som jag har något äckligt jävla virus i kroppen som vägrar försvinna. Blir ju inte bättre av att hela Linköping ska byggas om, så att Tinnerbäcksparkeringen är ett stort svart hål, så jag blir så illa tvungen att stå på en annan parkering. När jag skulle ut med bilen igår fick jag flytta på vägarbetsgrindarna som de så snällt ställt precis bakom min bil, och ikväll fick jag sicksacka mellan ännu fler gatuhål för att kunna parkera. Känns såååå bra att gå till bankomaten och betala måndagsbiljetten på 550 spänn. Såååå bra. Synd att jag är för bekväm för att inte ha tillgång till bil, annars hade jag jävlar i mig bojkottat dem.

Nu: Sömn, I tell yooou!

...och då kan ni behöva de här:

Jasper Forks – River Flows In You - Single mg Mix

Tinie Tempah – Written In The Stars (Feat. Eric Turner) (Non-UK Clean Radio Version)

Adrian Lux – Teenage Crime - Axwell & Henrik B Remode

Enjoy.

Memories are what warm you up from the inside.

But they’re also what tear you apart.

Förutom Hang with me (med det visst ni ju redan) tycker jag att Criminal Intent är den absolut bästa på Robyns Body talk pt 2. Perfekt billåt, förfestlåt, städlåt, hörlurarlåt*.

Lägg till i spellistan!



*Låt att lyssna högt på i hörlurarna när man tränar/går på stan/behöver allmänt pepp.

Kommer hem och är helt slut - och så har Sandra diskat och dammsugit.

Övernattningsgäster is the shit!

Har ett spontant behov av att byta identitet.

För jag orkar inte mer.

Okay, we wrote this for a purpose, to motivate you at this time,
With this hypnotizing bassline, please feel free to lose your mind.

Ikväll diggar jag till N.E.R.D och Nelly Furtado.

Så här ser min Facebook-profil ut ikväll. Gillardä?

Är jag besviken, men inte förvånad.

Asså alla dessa fruar - svenska, danska, norska, skånska och nu också från New York? Var slutar det? "Hemmafruar på St Larsgatan"? Det var kul i början, men nu - kom igen. Idétorka på TV-kanalerna i höst eller?

Så här fint var det när jag gick runt Stångån igår.



Och då var det ändå hundra gånger härligare än bilden visar.

Saker som kan liva upp en stressig dag på jobbet är att prata som om man vore lite småfull och vi löser det ganska bra: Gunnar lär mig al-språket och jag försöker lära honom rövar-språket. Det kan ibland resultera till sånna här sms:





Översätting:
"Hej var är kamera stativet? Gunte"
"Jag har det hemma"

Do you get it? ;)

Tror jag missat berätta en grej: Har anmält mig till en grafisk kurs på distans. Har inte hört något från dem än så länge, men jag ber till högre makter att den kommer starta - för jag längtar som ett AS!

Det är och har varit en väldigt underbar dag idag.

Det hade varit en perfekt dag att må bra på.

For every star in the sky, I've thought of this twice.

Efter dagens jobb tog jag och Carro en tur till Norrköping och Hageby centrum. Hälsade på Maja och handlade lite bra grejer till ännu bättre priser. Fick dessutom lite goodies i påsen. Kändes som julafton! Efter mer shopping och lite käk åkte vi hem i kylan och mörkret. Stjärtvärme på högsta effekt FTW!

Var på jobbet i över 12 timmar idag. Jobben svämmar över, skrivarna funkar inte som de ska och telefonerna ringer hela tiden. När jag gick hem idag var jag helt slut i benen. Och inte "lite trött" i benen, utan det känns som jag stått på ett löpband en hel dag. Vet inte om det beror på att vi kört så mycket att jag burit papper från lagret var femte minut eller om det är för att telefonen alltid lyckades vara på andra sidan lokalen när det ringde. Mina händer är helt fulla av paper cuts och mitt huvud snurrar fortfarande. I sånt här kaos är det dessutom sjukt svårt att koncentrera sig på att få fram något bra på skärmen, så alla layout-grejer jag gjort idag har känts så där lyckade. Jag har till och med en lapp på frukostbordet med en minnesnotering om en grej jag måste göra innan jag sätter mig på stolen och käkar frukost i morgon.

Så till er som säger att "äh, du har ju soft jobb ju. Du sitter ju bara vid en dator hela dagarna", fuck you!

Hade tänkt att laga mat och mysa till det lite som igår, men gick och köpte sushi och däckade i soffan istället.

Det var dagens klagomål, nu ska jag inte störa längre.