mia

Igår hade Daniela en lång genomgång av Kanyes nya 35 minuters långa film "Runaway". Och den är så cool så jag är tvungen att lägga ut den här också.

Filmen är egentligen gjord efter Kanyes egna snurriga huvud och tankar efter allt som hänt honom det senaste året, "My beautiful dark twisted fantasy" som även är namnet på Kanyes nya album.

Poetiskt, djupt och GRYM jävla musik. Alla låtar som hörs kommer finnas på nya albumet och let me just say att jag LÄNGTAR tills det släpps. Som Daniela sa: "Kanye är fan alltid för sin tid". Filmen kryllar metaforer, pikar och underliggande budskap. Enjoy!

Läs mer om filmen här.



- Your girlfriend is really beautiful.
- Thank you.
- Do you know she's a bird?
- Naw, I never noticed that.
- I mean, like, leave the monkey in the zoo.

Ja, ett fan av bryta förväntade mönster, har börjat hata frasen "är det bra?". Ni får jättegärna fråga hur det är med mig och så, absolut inget fel med det. Har man inte setts på ett tag så är det ju ganska naturligt att fråga, till och med. Det jag stör mig på är när folk som man pratar med ofta använder det som hälsningsfras, tex i telefonen på jobbet. Det man svarar är alltid "jo det är bra" för att de är det de förväntar sig.

Jag vet inte hur många gånger jag haft lust att svara helt ärligt på frågan när jag får höra den från samma person fjärde gången på samma vecka. Fatta minen på den andra personen om man skulle svara något i stil med: Nej men du asså, funny story, var ute igår och blev helt jävla kalas. Kom hem vid halv sex upp och jobba idag vid halv 8. Sitter här och vill helst av allt bara dö och tillråga på allt spillde jag te-koppen över mig vid frukosten. Har dessutom stans jävla mensvärk, så nu sitter jag här och är bitter över att jag totalmissade att lägga ner Ipren i väskan i morse. Men annars, jo annars är det bra.

Liksom, vill de verkligen veta?

Kanske lite överdrivet, men att göra tvärt emot vad någon förväntat sig är alltid fabolous.

Utgång igår med Sandra, Daniela samt snövit, pirater, häxor, horor, bananer och Fred Flinta och andra roliga figurer som sprang runt på stan. Händelserik kväll Ågatish!

Idag tog jag och Sandra en sväng på stan och handlade, för att citera Sandra, "lite småskit som gör en lite lycklig".

Ikväll fixar jag med min uppgift till distanskursen som ska vara klar på tisdag. Jag skulle kunna skriva att jag pluggar, men det känns så fel när jag sitter här och får vara kreativ och njuter av det, haha.

Jag börjar bli jäävligt trött på att bara leva för helgerna, men skit vad skönt det är med fredag.

Efter jobbet sprang jag direkt till frissan och träffade sedan mamma och pappa på stan. Mamma fortsatte shoppa medan pappa följde med mig upp och hjälpte mig att rensa mina avlopp som det in princip varit stopp i innan. Jag fick också en lektion i hur jag skulle göra det själv, men... never gonna happen. Hantverkarfarsa is the shit!

Efter detta blev det ett resturangbesök och jag åt lamm som var hur gott som helst.

Ikväll chill hos mamma och pappa, i morgon - något med lite mer partyfeeling.

Maja, jag och Daniela såg The social network ikväll. Och det var ingen superspännande film eller så, men jag gillade den verkligen. Skitbra, faktiskt. Och med risk för att låta lite för vuxen så var den intressant. Även om allt inte är baserat på den riktiga historien så var den verkligen intressant. Dessutom skrattade jag en hel del. Justin Timberlake och hans karaktär var det bästa och det är självklart hans replik i rubriken. Det som slår en mest är väl hur sjukt påverkad man blir och hur lätt man blir det. Tänk själv, vad gjorde du innan Facebook? Satt och hoppades på att snyggingen i andra klassen skulla adda dig på msn - vilket aldrig hände, för hur skulle han få din adress? Och Lunarstorm, vad va det i jämförelse? Med namn som znygg_tjej var du heller inte så lätt att hitta och snällasara88 kunde lika gärna vara elakalars52.

Någon gång 2007 sa min brorsa till mig "Va?! Har du inte Facebook Maria?!" "Facewhat?" tänkte jag och struntade i det, tills bara ett par dagar senare när alla mina vänner började snacka om det. Digitalt skitsnack och spioneri? Gratis? Fett med asnice! (Även om jag i början bara var online varannan vecka, störde mig på alla invites och frågade brorsan "Asså Mattias, exakt vad är grejen med att poka?" "Äh, inget egentligen. Mer bara om du vill ha uppmärksamhet" "Ahaaa..." svarade man och tänkte mest att "vad är grejen med den här konstiga sidan?")

Tycker ni ska se filmen i alla fall. Den påverkade mig på något sätt som jag inte riktigt kan förklara. Jag känner mig lite lurad - ungefär som när man hakar på någon trend bara för att det är just en trend - samtidigt som jag helt ärligt kan erkänna att jag är beroende av det. Och har inget emot det. Sjukt häftigt är det, egentligen.

Och jag har sagt det förrut men jag säger det igen - när jag en dag är förälder kommer jag inte oroa mig för om mina barn klarar att cykla själv till skolan, jag kommer oroa mig för hur de marknadsför sig på Facebook.

Och tre minuter efter att jag gått ut från bion och kommit in i min hiss, vad gör jag? Kollar Facebook, så klart.

ÅÅHH, kan det bli fredag så jag får gå till frissan och fixa till det här burret?! Blir irriterad varje morgon bara genom att kolla på det i spegeln. Blähk.

Och förutom den irritationen finns det inte så mycket mer att rapportera om dagen.

VEM är det som åker i min hiss och har sån jävla god parfym?! Ville knappt gå ut liksom.

Älskar fotoprogrammen till iPhone! Nästan roligare än Photoshop då och då.

1. Det är exakt två månader kvar till julafton. Lite sick när det känns som om det var midsommar förra veckan.

2. Jag har i nuläget exakt lika många vänner som det finns kort på mig på Facebook. Måste ju vara en sån grej som inte händer allt för ofta?

3. Jag har noll (i alla fall nästan) kronor kvar på kontot. 25:e på måndagar borde vara förbjudet! (Är en sån grej som händer f ö r ofta).

Jaha, den här helgen tog slut den också.

I fredags gick vi som sagt och lyssnade på Carro och hennes band på Hamlet, och efter mitt glas vin hemma tänkte jag att jag skulle dricka en öl ute, allra max två och bara ta det chill. Dessvärre är det så att när man går in för att ta det lugnt så blir det precis motsatt effekt. För det första så kollar folk på en som om man var en ailen när man säger att man inte vill ha någon mer öl. För det andra så tror folk att man är snål/för feg för att våga tacka ja, så likförbannat hamnar det öl framför en på bordet i alla fall.
Efter Hamlet hamnade jag på Riva - och samma sak där: Folk kollar på en som om man just sagt att man ätit flugor till middag när man tackar nej till en öl. Liksom, vad är det för fel på dig? Vad är ditt problem?

Hur som helst så blev det en väldigt rolig kväll och Carros glänste som vanligt. Nästa år skickar jag en film till Idol och smyganmäler henne. Och ja - kvällen slutade självklart med fylla. Så mycket för det försöket!

Igår kväll var jag sjukt seg (inte bakfull, bara allmänt seg) och det blev en lugn hemmakväll med datorn och TV:n som sällskap. Sånna kvällar saknar jag min ex "granne", är-där-om-10-min-Sandra.

Känner mig som en liten alkis/hollywoodfru som sitter här och dricker vin själv. Väntar på att Carro ska ringa så ska jag möte upp henne på stan. Hennes band ska spela så jag Jacob och Marcus tänkte vara lite groupies i vanlig ordning. Känner mig lite skeptisk mot vinglaset och hade gärna bytt vinet mot varm choklad och stan mot soffan och TVn, menmen. Fredag och vin klingar ju rätt bra.

Kan Carro ringa nu?! Börjar gå över styr med webcammen...

21 oktober då. Och jag får mys- och julkänslor på en gång- och jag verkar inte vara själv, newsfeeden på Facebook blir helt pajj av alla uppdateringar.

När hösten kommer och tiden gått för fort
När allt känns på rutin och redan gjort
Ska jag samla mina krafter och göra nånting stort
För dig.

Bakgrund: Adall Grafiska har köpt upp Vasatryck och nu mera finns även hela Vasatryck i våra lokaler på St Larsgatan. Så även Anders som tidigare ägde Vasatryck. Anders går även under namnet Gurka UH UH UH! (Tänk hockeysupportrar som skriker). Fråga inte varför, för jag vet inte.

Gunnar: - Gurka, du behöver Adall-visitkort! Jag ska lägga upp en e-mailadress åt dig, vad vill du ha? anders@adall.se? gurka@adall.se?
Gurka: - Äh, ta nått.
Gunnar: - Eller ska vi ta gurka med u u u på slutet? GURKA,UH UH UH!
Jag: - Nej, du måste skriva med h, u h, annars blir det ju gurka-uuuuuuue! (Tänk flirtig/imponerad).
Gunnar: - Haha, ja vi tar uhuhuh. Tänk sen när du ska säga din adress över telefonen sen. "Gurka, som det låter, sen ue hå, ue hå, ue hå, snabel-a....

HAHA, förlåt om jag tråkar ut er med allt för interna skämt, men jag tyckte det var jättekul då. Om inte annat kanske jag kan garva åt det här själv någon gång senare i livet när jag läser det. Och jag vet inte vad det blev för adress en faktiskt.

...jaa ni, undrar vad normala människor gör just nu?

Alla från Norrköping älskar verkligen sin stad. Älskar sitt uteliv, tycker Norrköping är så fint och trivsamt, kan tänka sig att bo där hela sitt liv osv.

Har ni någonsin hört någon från Linköping säga "Shit vad jag älskar Linköping!"? Nej. Här är det alltid; Fyfan vad trött jag är på skiten, spyr på Ågatan, JAG VILL HÄR I FRÅN-tonen. (Jag tillhör också dem, till och från).

Why is that?

Sjukt skön låt, har missbrukat den hela kvällen.

I've been watching you, you've been hurting too... (8)

Var hos mamma och pappa i helgen och som om alla andra var jag också ute i höstsolen i söndags - och som många andra hade jag kameran med mig. Mamma och Lily fick snällt vara sällskap när jag och Magnus blev fotosugna.


Mamma, Lily och Magnus.


Fred!


Sparka höstlöv.


Mia + sol.


Och så långt in i skogen för att få bra bilder!


...vääääldigt långt... Magnus är med på bilden, ser ni honom?


Sen hittade vi den här pytte lilla (öl?)flaskan vid ett vattenfall. Tomtarna och trollen verkar ha haft en bra helg de också!


Tyckte det här kortet blev gulligt. Synd bara att solen sken igenom lite för mycket för det syns inte jättetydligt att de håller varandra i handen. Men värt en publicering ändå! Kind of cute.

My friend Daniela aka Babsinaition har kommit med i uttagningen för Sveriges bästa EMA-bloggare!

För några veckor sen gjorde hon en shout out på Facebook att hon behövde hjälp med en nominering (som hon ändå ändrade på sen) och så skrev jag ner några rader som hjälp till henne. Hon lovade då att skulle hon komma med så skulle jag bli den som hon tog med sig. Och så ikväll visar det sig att hon är en av finalisterna! Och eftersom hon håller vad hon lovar har alltså hon och jag chans att åka till Madrid! DAMN!

Det jag vill komma fram till är att ni måste hjälpa oss! Och true story: Hennes blogg är värd det. Hon lägger ut musik som knappt är inspelad och skvaller innan kändisarna ens gjort skandalen!

Åker vi så kommer jag lägga upp nakenbilder på bloggen. <--- Ett löfte.

RÖSTA HÄR, I TELL YOU!

Jag har intagit skolbänken igen, och så här ser mitt klassrum ut!

Sjukt skönt att plugga på distans framför datorn med TV:n på i bakgrunden, käk brevid på bordet och lektion precis när det passar en själv. Behöver jag säga att jag älskar att leva på 2000-talet?!



Edit: Har precis laddat ner drygt 60 sidor med saker som jag förväntas kunna. "Bara för att sätta ribban".
Wish me luck!

Liksom minusgrader i oktober, jag orkar inte!

Har iaf tagit fram min pälsjacka, vantar, mössa och stövlar: Come on vintern, bring it on!

På min svenska kända kvinnor jag stör mig på-lista ligger Josefin Craford som nummer ett (hej jag försöker vara så rolig 24/7 men lyckas aldrig) Pernilla Wahlgren som tvåa (jag har ett garv som skär i öronen och krossar glas) och nu har jag även kommit fram till att Sofie Fahrman ligger ganska högt på samma lista. Jag har dock ingen riktigt bra anledning. Kanske avundsjuka. Kanske för att hon har så sjukt ful blond färg i håret - Sveriges modedrottning borde veta bättre än att ha ett svall som skiftar i gult. MEN - i nyaste VR lärde hon ut ett väldigt träffsäkert ordspråk: "You snooze, you lose". Typ en 2010-version på "Carpe diem". Damn it, nu när hon är så där fyndig så KAN jag ju inte störa mig på henne.

Så störande!

Jag känner mig som en riktig Facebooknörd som sitter här och väntar på Facebookfilmen The Social Network. Men inte så lustigt när Mr Bringing sexy back är en av skådespelarna. Dessutom fick den fem getingar av Expressen igår, och Expressen brukar vara snål när det gäller betyg. Och ja, så använder man ju Facebook en del också.

Jag längtar!

Ödet går fan aldrig min väg alltså. "Jaha, där kom en liten önskan från Maria Tidlund, ja men då gör vi precis tvärtom."

Gick upp till Federal idag efter jobbet för att kolla till min piercing som bråkat lite med mig. Visade sig att jag sov på fel sätt. "Tänk på hur du ligger" Mm, jättelätt när man sover...

Hur som helst så gick jag förbi ICA Nära på vägen upp. Man tänker inte på hur mycket minnen saker och ting ger en, men varje gång jag får förbi där blir jag påmind om alla gånger jag stresshandlat efter jobbet för jag varit så trött, sprungit ner och köpt groggvirke med Daniela, handlat saltgurka och Euroshopper choklad med Sandra, shoppat fredagsmystillbehör med Maja eller ringt Carro och sagt "vi möts vid ICA"! Eller när jag precis flyttat hemmifrån och bara gick där inne och njöt av att jag kunde handla preciiis vad jag ville utan att någon annan kunde säga något. (Men framför allt alla gånger jag svurit över att de inte sålt Naturchips gräddfil och lök!) Massa minnen av en frikken mataffär liksom, haha!

Saknar det ibland, ibland inte. Men Vasastan kommer alltid vara Vasastan.

Paradise hotel:
Vi sätter in snygga människor i ett asfint hotell med fri alkohol och ändrar reglerna precis hela tiden.

Kungarna på Tylösand:
Vi sätter in fula människor i ett fult hus med fri alkohol och skiter i att ha några regler.

Så lika, men ändå så olika.

Och jaa, jag tittar på skiten också.

Once its crumpled, it can't be perfect again.

Jag är ledsen alltså, men mitt liv är inte mycket intressantare än så just nu.

Sjukt trött hela dagarna och ändå så kan jag inte låta bli att göra mina vardagssysslor när jag kommer hem. Jag måste ta en sväng runt Stångån, jag måste käka, måste surfa, måste kolla TV, måste bläddra i tidningar, måste snacka med folk osv - när jag egentligen bara skulle kunna lägga mig ner och sova ifatt. Men det händer aldrig. Why man, why?

Som vanligt mycket att göra på jobbet och nu har vi två praktikanter hos oss också. Och jag minns allt hur det var; man hade gått ut gymnasiet, tyckte man var skitgrym och skitduktig och så kommer man ut i arbetslivet och inser att man kan ju fan ingenting.

Skönt att man har gått igenom den där fasen. Jävligt skönt.

Hade gärna skrivit ett par rader men just nu går min energi och kreativitet åt på annat håll. Det får bli fler rader en annan gång.

Kan dock berätta att kursen som jag trodde blivit inställd ska börja trots allt. I'm so happy! :D

People think a soul mate is your perfect fit, and that’s what everyone wants. But a true soul mate is a mirror, the person who shows you everything that’s holding you back, the person who brings you to your own attention so you can change your life. A true soul mate is probably the most important person you’ll ever meet, because they tear down your walls and smack you awake.

But to live with a soul mate forever? Nah. Too painful. Soul mates, they come into your life just to reveal another layer of yourself to you, and then they leave.

Tiotiotio. Dagens datum. Dessutom innehåller oktober 2010 fem hela helger. Den ni.

Värt ett blogginlägg.

Varför går helgerna så fort för? Jag har inte ens hunnit blogga den här helgen! Dessutom har jag varken lust eller ork att jobba i morgon.

Så vad har jag fyllt denna snabba helg med då? Jo, Sandra har varit back in town så hon blev inneboende hos mig. I fredags var båda farligt festsugna så efter några glas vin (okej, många glas vin, men DETALJER) hemma hos mig tillsammans med Maja och Daniela hamnade jag och Sandra till slut på stan. Man skulle väl kunna sammanfatta det hela med att vi inte var så pigga igår, men på något vänster lyckades vi ändå ta oss till Cosmic och sen stan även igår kväll efter en hel dag framför TV:n.

Idag träffade jag Carro på stan i höstsolen och vi käkade lite, och satte oss på uteserveringen. Vi fick svennesyndromet och övertalade oss själva att har man bara tröja, jacka, halsduk, filt, dricker något varmt och sitter nära varandra så kan man faktiskt sitta ute. Vi pallade en timme.

Jag VISSTE att det skulle komma en right-back-at-ya-version på Chris Browns Deuces! Och mycket riktigt: nu har Ciara gjort en.

I vanliga fall när man lägger låtar på bloggen är det för att man gillar dem, men den här gången lägger jag ut den som en varning. Med andra ord: Låter är askass!

Originalet hittar ni här. Den, å andra sidan, tröttnar jag aldrig på.

Som jag tidigare nämnt har min mörkerrädsla blivit värre och värre den senaste tiden. Jag har ingen egentlig förklaring till det, men efter att vi kom hem från Stockholm igår så kändes det inte askul att gå från andra sidan Trädgårdsföreningen och hem mitt i natten, en måndag. Eftersom de andra tjejerna bor i Valla och Vasastan blev jag hur som sist i bilen när jag skulle parkera. Vi har aldrig varit övernojjiga någon av oss utan kan på sin höjd skicka något sms efter en sen natt på krogen "är du hemma?", men man liksom övertalar sig själv alltid att saker och ting går bra - vilket på många sätt kanske är fel.

Hade det här varit för ett år sen hade jag knappt tänkt på att jag skulle gå hem själv, men en blåsig måndagsnatt kändes stan väldigt enslig. Jag bestämde mig för att gå St Larsgatan hem istället för smågatorna som i vanliga fall är närmare. Det kändes bra att gå där fast om det inte var några bilar och även om Mc Donalds var stängt så känds det tryggt att se det hemtrevliga ljuset. Speciellt när jag fick för mig att någon stod och lurade på mig bakom varje trädstam och hörn.

När jag gått halvvägs ser jag plötsligt att det står en man på en av sidogatorna. Lång och med någon längre jacka på sig. I dagsljus säkert lika farlig som en myra, men av någon anledning gick adrenalinet som en våg genom kroppen, mina trötta ben blev plötsligt väldigt beredda på att börja springa och mina klackskor kändes plösligt som gympaskor under fötterna. Han skrämde mig inte med flit på något sätt, men ni vet hur det är när man är helt inställd på att man är totalt ensam - inget skrämmer dig så mycket som en annan människa som oväntat uppenbarar sig.
Medan jag sneglar på honom för att lista ut vad han gör märker jag hur hela hans närvaro gör mig så sjukt illa till mods. Han håller i en träningsväska, står vid ett tjockt träd och er ut att inspektera trädstammen. Den rädda sidan av mig ifrågasätter vad han gör ute en måndagnatt strax efter ett med en träningsväska i handen. Den logiska sidan av mig övertalar mig själv att han väntar på någon och att jag nojjar alldeles för mycket - men jag byter trottarsida, just in case. När jag går över vägen sneglar jag bakåt och ser då att han nu också börjat gå, från att ha stått helt stilla och stirrat in i trädet, är han nu på väg över vägen precis som jag, med ansiktet mot mig.

Panik!

Jag ser löpsedlarna och rubrikerna framför mig "det sista vännerna vet är att hon skulle parkera bilen" och jag börjar seriöst fundera på om min halvfulla Coca cola flaska skulle kunna få honom medvetslös om den träffade på rätt ställe i huvudet. En sida av mitt huvud säger "dåligt sammanträffande" medan den andra skriker "gör nått!" så jag tar upp mobilen, ringer Carro och efter någon minuts telefonsamtal svänger jag av på Drottninggatan. Framme vid Lorient kollar jag bakåt och han är borta, och kan med Carro i luren lugnt ställa mig i hissen när jag väl kommit in genom porten.

När jag kommer in får jag ett sms som talar om att Karin ringt mig, och tänker att hon säkert glömt något i bilen som hon måste ha. Men icke: "Jag vet att det låter sjukt, men jag ville bara se att du kommit hem, jag fick bara en så sjukt dålig magkänsla kväll när jag tänkte på att du skulle gå den där biten själv".

Och jag vet inte, kanske var det övernojjigt, nu så här hemma i trygghet känns det smått patetiskt att skriva det. Men det är så synd att man ska behöva känna så här. Och det är så synd att man ska behöva ta varje man för en våldtäktsman, för självklart är inte alla män som är ute på natten våldtäksmän. Dessutom vägrar jag att vara något offer som ska gå runt och vara rädd så fort solen inte lyser.
Och jag vet inte om det berodde på att vi över lunchen igår satt och pratade om alla människor som mystiskt försvinner, blir överfallna eller våldtagna, men igår natt gick jag i alla fall och la mig med en väldigt behaglig känsla i kroppen.

Jag hatar att säga det här, men fy fan vad jag önskar att jag var 1.90 och man ibland. Alternativt att jag hade värsta superkrafterna och kunde förvandla mig till Spiderman him self och spöa skiten ur idioterna. ...mjo, det skulle också funka.

Igår var alltså jag och tjejerna uppe i Stockholm för att kolla in Maddes TV-inspelning till "Minuten", SVTs nya tävlingsprogram. Tråkigt nog så drog saker och ting ut på tiden, och eftersom Madde var sist ut så fick hon fortsätta ikväll istället. Med andra ord fick vi inte se allt hon gjorde igår kväll.

Och jag vill så gärna berätta för er hur det gick, vilka som var där och vilka missar som gjordes osv, men - jag får inte. Det jag dock KAN berätta är att vi satt inne i studion i fyra timmar, fick kameror upptryckta i ansiktet var och varann minut och fick på alla tio miljoner omtagningar applådera som om vi själva just vunnit massa pengar. Det tar mycket energi att sitta i publiken vill jag lova. Speciellt när publikcoachen vid varje tillfälle skriker ut i högtalarna "Kom ihåg att ni syns hela tiden! Sträck på er, le, var glada, var bäst, var coola, applådera så att händerna åker av på er! KOM IGEEEEEN NURRÅÅÅÅ!!" Efter en dag shopping på stan kändes vi oss dessutom lagom fräscha för att vara med i TV... En som var snygg däremot var Madde, kameran älskar dig!

Stockholm i morgon och TV-inspelning.

Pepp!

Så sitter det där igen. Några centimeter svart färg utkletat på handleden.

Svart klet som påminner dig om en riktigt bra kväll. Roliga människor, bra musik och knäppa konversationer - som du antagligen kommit ihåg felfritt om det inte varit för den där sista ölen. Men du minns att du garvade så magen gjorde ont. En så bra kväll att du mellan alla människor och skratt knappt hörde vaktens "stämpel, tack" när du sprang ut och in.

Och nu sitter du och kollar på den stämpeln och blir påmind om att igår var i alla fall en sån kväll när det kändes som du inte hade ett enda bekymmer i världen.

We must understand that love leaves for a reason, but never without a lesson.

Tre härliga lediga dagar ligger framför mig: Födelsedagsfest i morgon, softande på söndag, Stockholm och TV-inspelning på måndag. Joy!

Och ikväll var Maja och Daniela här och vi har fredagssoftat med pizza, chips, godis osv. Det positiva är att det massor kvar i skålarna och det negativa är att jag vet att allt det där förr eller senare kommer åka ner i min mage.

Och så en annan grej: FY FÖR FAAN SÅ SKÖNT DET ÄR ATT DET ÄR HEEEELG!

HurhurHUR kunde det bli så att Simon inte gick vidare i kvällens Idol? Av alla framtränaden som jag sett i år är det här det absolut bästa. Och okej, den kanske är lite Långben över både stilen och dansen, men killen har groove och röst ffs! Och kolla på hur han rör sig, han är sjukt musikalisk! Eller kolla bort från skärmen och bara lyssna på honom, min kropp groovar i alla fall med automatiskt. Eller så kollar ni på skärmen och börjar istället småle åt hans töntiga awesomeness.

Men nej, vi tar vidare några sömnpiller som står och sjunger ballader, lägger på hundögon in i kameran vid varje tillfälle som ges och inte rör sig en millimeter på scenen, MYCKET bättre underhållning.

INTE.

Hur fan blev det första oktober?