mia

Så låt oss backa bandet till nyåret 2009/2010. Det lagades mat och dracks vin hemma hos mig på Tanneforsvägen. Jag hade fixat en ny klänning och Sandra gjorde jättefina lockar i mitt hår. 2009 hade börjat kanon men sen åkt ner i backen med en rejäl smäll, och jag kunde inte vänta en minut till på att få lämna det skitåret bakom mig. 2010 skulle jag sluta bry mig om fel människor som inte gav mig något tillbaka, jag skulle börja ett mer spännande liv och framför allt så skulle jag utvecklas. Dessutom ville jag inget hellre än tillbaka till den sinnesstämningen jag haft innan allt började gå åt helvete.

Jag tror inte riktigt att jag lyckades med något av det där det här året, och jag suttit här ett tag nu och funderat på om jag ska skriva det här inlägget med en positiv eller en negativ vinkel. Men trots misslyckandet i mina uppdrag så ser jag faktiskt ingen anledning till att inte göra det här inlägget positivt.

Jag flyttade till en ny och mycket bättre lägenhet mitt i stan, lyssnade på Stereo love mitt i kalla vintern och drömde om sommaren. Jag klippte lugg och kände mig plötsligt 10 år yngre. Jag lärde känna Sara som praktikant på mitt jobb, och efter det har vi haft många roliga fotosessions ihop. Midsommarafton 2010 kommer även gå till historien som mitt livs mest idylliska tillsammans med Carro, drickandes vin i en kohage för att sedan dansa loss på en loge tillsammans med massa folk. Jag såg Robyn och Jay-Z live på Peace and love och hade en riktigt härlig sommar med många sköna dagar, även om de soligaste dagarna inte inföll på min semester. Jag kommer heller inte glömma Carros och min sista dag vid Varamon där jag samma dag hade varit hos frisören och fått något vaniljvax i håret, så getingarna jagade mig hela dagen.

Hösten 2010 kommer kommas ihåg med ett ord, och det är jobb. Lugnet efter krisen 2009 slog tillbaka som en käftsmäll och jag kan inte komma ihåg en kväll när jag kommit hem från jobbet utan att spontant vilja däcka i soffan på en gång. Trots mycket jobb sökte jag till en kurs i Grafisk Design som har gett mig otroligt mycket. Jag har haft många trevliga kvällar frmaför datorn när min mailinkorg plötsligt förvandlades till en bildinkorg. Och så slog den kalla rysskylan till igen och advent kom och det gjorde julen också.

Så medan vår prinsessa gifte sig och Sverigedemokraterna kom in i riksdagen så har mitt liv bara flutit på. 2009 hoppades jag på en stor förändring men kände väl kanske någonstans att allt inte skull vända så himla lätt. Antagligen för att alla önskningar bara kändes som massa krav från mig själv. Men i år är faktiskt känslan lite annorlunda. Jag har inga krav på 2011, vilket gör att det känns som om det kommer bli ett bra år. 2010 kommer jag alltid att se som ett mellanår, och ett nödvändigt sådant.

Så ikväll sitter jag och Sandra hemma hos mig. Kanske låter det tråkigt, men faktum är att vi båda tycker att det här är en perfekt nyårsafton. Oxfilén är marinerad, maten köpt och vin och bubbel på kylning. Och så jag och min allra bästa Sandra! Planen är att göra en riktigt mysig kväll med god mat och inte massa måsten. Vi är bjudna på en fest som vi ska till sen, eller så gör vi det inte - för 2011 kommer bli ett år utan massa krav.

Hoppas ni får en härlig kväll och ett bra år, för det tänker jag ha.

Two things are infinite: the universe and human stupidity.
And I'm not sure about the the universe.

- Albert Einstein.

.

När mina syskon fick reda på att de skulle få en lillasyster blev Mattias glad, Malin jätteglad och Magnus kommenterade mammas nyhet med "fy fan!". Jag har nog varit en ganska jobbig och krävande lillasyster men jag tror de tycker om mig lite i alla fall. Fyra syskon, the M-family, var av tre är sjukt teknikintresserade. Som tex för några veckor sen när vi alla var hemma hos mamma och pappa och pappa köpt ny TV. Mattias, Magnus och jag inspekterade och nickade nöjt och kollade märke, tum och annat livsviktig fakta medan Malin kollade på klockan och undrade om maten var klar snart. Magnus är PC människa jag och Mattias är Mac-människor. Malin är Ge mig nått som funkar bara-människa.

Malin tyckte så klart att det var superskoj att få en lillasyster och innan jag ens börjat lekis började hon leka skola med mig och lärde mig rita och skriva. Malin och jag är väldigt lika och väldigt olika. Vi har samma sätt att se på saker och ting och vi är världens bästa shoppingduo! Däremot är Malin så mycket mer ordningsam än vad jag är. När jag var liten fick jag inte ens sitta på hennes säng för att överkastet blev sååå skrynkligt. Men hon har alltid varit lite av min livscoach. Det är bra att ha någon som ligger sex år framför en och kan berätta hur saker och ting kommer bli eller har varit. Malin är även världens peppmänniska och ger mig alltid sånt självförtroende med sitt "åk dit, gör det, varför inte, HUR SVÅRT KAN DET VA?!" Jag har aldrig sett henne bli avundsjuk på mig, utan hon är alltid glad för min skull. Vi hade dock en period i livet där vi bråkade väldigt mycket, men när hon flyttade hemifrån (vad tomt det blev!) och vi inte levde inpå varandra 24/7, började vi bli mer och mer som bästa vänner.

Mattias hade även "oturen" att ha datorn i sitt rum medan han fortfarande bodde hemma och varje lördagsmorgon när jag kom in vid nio och frågade om jag fick låna datorn fick jag nio av tio gånger svaret "NEEEEEJ" och när jag sen sa att "alltså jättetyst? jag kan spela utan ljud!" fick jag svaret "SKA DU VA HÄR INNE FÅR DU GÅ UT!"
Mattias och jag har nog alltid varit lite småjävliga mot varandra. Senast idag skrev jag en Facebookstatus som uttryckte min lycka över att vara ledig i tio dagar, och då måste Mattias självklart kommentera med att det har han minsann också har ledigt i 10 dagar PLUS åtta dagar till! Även när jag var liten var det Mattias och jag som retades och han gick ofta under namnet "Tottejävel". Trots retandes säger alla att vi är mest lika i syskonskaran och det stämmer.
Mattias lärde mig att kolla på Nile City och galenskaperna och vi har faktiskt ganska lika humor. I julklapp i år fick Mattias bland annat en USB-koppvärmare till datorn, inte för att han behövde någon utan för att det är så typiskt oss att se något roligt i det. Han måste alltid pusha allt till the limit ("visste du att man kan ladda en Nokiatelefon med den här koppvärmaren?!") och undersöka saker och ting. Han läser manualer som vi andra läser romaner. Och han älskar Winnerbäck, precis som jag!

Magnus flyttade hemifrån när jag var sex år, så jag har inte så mycket minnen från att när vi bodde under samma tak. Det känns som om Magnus alltid haft ett andra hem någon annanstans. Jag kommer ihåg hans första lägenhet i Åtvidaberg och hur mycket jag tyckte om att vara där och utanför i en liten skogsdunge där jag sprang runt och lekte på egen hand. Magnus hade även en grej för småmynt och han samlade alltid sin växel i en stor glasskål i hallen till parkeringspengar, och jag kunde inte FÖR MITT liv förstå hur han kunde ha råd att lägga så där mycket pengar i den där skålen. Fattade han inte hur mycket godis och smink de där pengarna kunde användas till?
Magnus var den första som lärde mig hur en dator fungerande, och har blivit nedringd många gånger med dataproblem. Han var även lite av min idol när jag var liten. Jag tyckte jättemycket om att bli buren av Magnus eftersom han var så lång, så det kändes som ett helt äventyr att se världen från hans höjd. Annars kör han bil alldeles för fort och älskar lakrits.

Något vi alla är är i alla fall musikintresserad. Magnus kan spela trummor och har alltid haft ett mixerbord bredvid datorn. Mattias spelar snyt och gitarr och malin sjunger så fort hon bara får chansen. Inget gör en så irriterad som att vakna av att Malin står och tar ton och helt glömt bort att lillasyster ligger och sover i rummet bredvid. Ibland var det dock kul, för på kvällarna stängde vi in oss på mitt rum och spelade massa hög musik och Malin sjöng och jag dansade. Och det gjorde vi till mamma och pappa tröttnade i princip.

Förutom all den här onödiga informationen kan jag sammanfatta med att jag har tre väldigt ödmjuka och väldigt smarta syskon. Tillsammans skulle vi (det här kommer låta klyshigt men jag tror faktiskt det) kunna styra världen!

Beställningstavlan på jobbet. 120 gram obestruket Nordi Offset på halvpall och... en platta öl?

...jag tyckte det var värt ett försök i alla fall.

Eftersom ZTV lagt ner så får jag sköta det här med hitvarningar istället...

Nytt från Chipmunk och Chris Brown! Kanske inte riktigt lika klockren låt eller lika snygg video som Deuces, men en sak är i alla fall säker: Lilla Chris Breezy har börjat leverera igen, och ingen är lyckligare än jag! Champions azz!



I’m always pushing myself to the limit
making sure I stay ahead
You made me who I am, from the words you said...

Änglagård är verkligen barndomsminnen för mig. Jag kommer ihåg att båda filmerna alltid sändes runt jul när vi var små och hela familjen satt vid TV:n och kollade. Även fast vi alla sett dem hur många gånger som helst. Just därför blev det lite stämmning av att se trean med syrran på bio ikväll. Eftersom den fått så sjukt dåliga recensioner så trodde jag att filmen skulle vara seg, men även om den så klart inte var bättre än ettan och tvåan så var den över förväntan!

Nu återstår bara två dagars jobb, sen är jag ledig i tio (10!) dagar. Har inget planerat, men hoppas att årets första vecka bjuder på något bra.

Jag läser inte mycket böcker, men jag har alltid älskar böcker, men riktigt innehåll. Jag fick två mycket bra böcker i julklapp, och en av dem var Jay-Z:s bok "Decoded", och jag sitter och bläddrar i den hela tiden. Dels för att jag är intresserad av designen och tänket bakom skapandet av en bok i sig, dels för att jag gillar Jay-Z, och dels för att jag är en språknörd, vilket i och för sig är lite av grejen med hiphop. (Med det sagt: jag kan inte många språk alls. Bara svenska och engelska in fact. Och rövarspråket. Omom dodetot roräkoknonasos. Om det räknas.)

I boken berättar Jay-Z om sin bakgrund och sin karriär. Men i varje kapitel finns även texterna till de mest populära låtarna han gjort och på utvalda rader ger han förklaringar och bakgrunden till texterna. Hans egen "decoding" av varje låt, simply. Även fast jag knappt lyssnat på många av de här låtarna så ger det här så mycket att läsa! Jag tycker helt enkelt att upplägget är genialiskt. Så vare sig du är ett Jay-Z fan, hiphop-älskare eller bara allmän språknörd så tycker jag att du borde äga den här boken.

Socks are explode and sweatpants pockets is bulging = Socks and sweatpants are where you keep the money and the work when you're hustling.

Still sitting on blades... = Blades: B.L.A.D.'s = rims.

You tried to teach me better, but I refuse to grow = This is the kind of insight people normally don't get until they've fucked up for good (...) Because it's not till you get older that you start to see wisdom in what your mother tried to teach you. Youth is wasted on the young, I guess.

Snöra på mig mina nya joggingskor och gå och gå till benen inte orkar längre.
Sätta på en bra serie, kolla i flera timmar och inte tänka på något annat.
Åka utomlands och vara borta länge.

Inte nödvändigtvis i den ordningen.

Julafton och juldagen över, vilket betyder mellandagsrea! Jag och Sandra gick ett par timmar på stan idag och jag tyckte vi var ett ganska bra rea-team. Hittade en nyårsklänning (?) ett par träningskor (som förvisso inte var på rea, men billigare än jag trodde, så rea i mitt huvud) och lite annat smått och gott. Avslutade dagen på buffé på Ming och var sin stoooor cola.

Jobb imorn. Sååå peppad.

Repeat!

Nu är det officellt julafton, så jag tänkte bara passa på att önska er god jul! Ni läser antagligen det här när julafton är över, men hoppas ni får/har haft en riktigt skön dag! Och glöm inte Karl-Bertil Jonsson 19:00 på SVT! Viktig del av julstämmningen det där!

Själv hoppas jag på en lugn, skön och bekymmersfri dag.

God jul!

Sådääärja. Julklapparna är inslagna, väskan är (i alla fall halvt) packad och lägenhet städad (i alla fall lite). Bara en halv, lung (?) arbetsdag kvar sen kan jag äntligen börja njuta lite av jul, ledighet, god mat och familjen. Kan inte beskriva hur skönt det är att pappa hade lite grejer att göra inne i stan i morgon så jag kan åka med honom hem. Palla kollektivtrafiken i det här landet!

Inte många dagar kvar på det här året heller... Men en hel del grejer ska göras och framför allt avgöras innan dess. I morgon när jag skriver är det från ett julgransbelyst vardagsrum framför brasan. Gillardäää.

Hallå alla mina underbara! (ni vet väl att jag älskar er?). Asså TYVÄRR så har min kamera typ bestämt sig för att dö idag, ("minneskort fullt" säger den, någon som vet hur man tömmer?) men min outfit är ingen superhit idag i alla fall. Men ska självklart förklara den för er så ni kan få lite inspiration i alla fall: Har mina midnattsblå DBrand-jeans och bläcksvarta oversize tröja. Mathar med sandbrunt flätat skärp, min superstora silvriga klocka (aa ni vet den jag typ alltid har. GAAH, love it!) enkla diamantörhängen och sen MASSA mascara. Tänk typ 20 lagger. (oj, stavfel! Men det är ni ju så vana att se i min blogg. Palla läsa igenom och rätta liksom. ;)

Gick dessutom på stan idag och gick in till Vero Moda och köpte en tröja till julafton. Den ska jag visa er senare ;) Tjejen i kassan tipsade om nagellacken som stod bredvid kassan. (Jag fattar inte varför allt supergulligt småplock alltid står vid kassan. Ungefär som om det skulle sälja bättre där?) Hon ba: "aaa, den kostar bara 30 kronor" och ja ba "liksom 30 kronor är ju INGENTING" så jag slog till direkt! Passar perfekt nu till jul och nyår, gå dit vetta :))) (Jag älskar smiles med dubbelhakor! :))) Så nu ha jag provat nagellacket lite också så tre av mina fingrar skimrar jättefint. Hahahaha, TRE fingrar va allt jag orkade liksom :P

Sa jag att jag älskar mitt liv? Och er. Ni är BÄST (K)




Trodde ni verkligen att jag skulle kunna skriva ett sånt här inlägg utan att driva med dagens outfit-människor?

Blogg.se har just skapat stans fulaste reklam. Inte ful som i utseende eller vilseledande utan ful som i störande och allmänt JÄVLA i vägen! Som ni kanske förstår är det raden neden för Bloggshoppen.

Försvinn - och sluta förstöra min blogg!

One must maintain a little bittle of summer, even in the middle of winter.

Även om jag både är döpt och konfirmerad så har jag inte någon speciellt stark tro till någon Gud. (Sen att jag är ganska säker på att jag kommer börja gå i kyrkan och bli troende när jag är pensionär för att jag kommer vara rädd för döden, är en annan sak.)

Däremot tror jag på karma, kanske något sorts liv efter detta och att det finns något där ute i rymden som människan inte har och aldrig kommer ha en aning om.



Vissa tror på religioner, andra på personer
Jag tror på ren fakta och vissa visioner
-Petter

Sandra ringde mig ikväll och skulle komma upp en sväng. I väntan på att hon skulle komma ställde jag mig och diskade och lämnade dörren öppen så att hon kunde gå in själv. Sandra brukar ofta bara knacka på dörren, istället för att använda min dånande ringklocka, när hon kommer på kvällen eller när jag vet att hon är på ingång. Så när jag står och diskar hör jag en knackning på dörren. Skriker "kom in" men får ingen reaktion. Skriker det ännu högre och undrar varför hon inte testar om dörren är öppen. Lämnar disken, går bort till dörren, öppnar den och är precis beredd på att säga hej och hinner vända mig halvvägs för att springa tillbaka till min rinnande diskkran när jag märker att det inte är någon utanför. Ute från trapphuset är det ganska lyhört och hade det varit någon granne som fått knackningen på sin dörr och släppt in någon hade jag hört det. Väldigt wierd...

Förutom spöken så känns det som om hela min värld är uppslukad av att "julveckan" har börjat. På TV, radio, på stan, på Facebook... Det pratas så mycket om julmys och julkänslor, men jag kan berätta för er att jag nu har årets jobbigaste jobbvecka framför mig och jag ser inte fram emot den för fem jävla öre. Saker ska layoutas och levereas innan jul, julklapparna som folk gör måste hinna tryckas och alla fakturor måste iväg innan årsskiftet.

Eller jo, jag längtar till torsdag, när jag landar hemma hos mamma och pappa i Ulrika och bara suger in julstämmningen. Innan dess blir det inget julmys för mig kan jag lova.

Har ni någonsin känt den där känslan i hela kroppen efter att ha fått ett telefonsamtal, sett ett mail eller hört någon säga en mening, den där totala känslan av lycka som absolut ingen kan ta ifrån dig?

Tyvärr är det inget ögonblick som har hänt just nu, men jag har känt det några gånger: När jag fick min första egna mobiltelefon, första natten som jag sov i min första lägenhet, när jag tog mitt körkort, när vi hade bokat resan till Barcelona, när en reklambyrå ringde och tjatade om att de ville anställa mig efter att jag faktiskt tackat nej till jobbet... Egentligen ganska vardagliga saker som du egentligen inte tänker på då, men som bara lyfter dig till skyarna.

Nu var det allt för längesen jag fick ha ett sånt här moment, och det är säkert bara för att jag går och väntar på det, men jag längtar verkligen efter att få känna den där känslan av något helt nytt, något som man aldrig gjort förrut eller något som man är helt säker på är början på en ny period. Fattar ni vad jag menar?

Jag kan inte riktigt sätta fingret på om det är jag som fegar ur eller om rätt omständigheter helt enkelt inte dykt upp än. Det är i alla fall ett ögonblick jag ser fram emot.

Har haft en bra helg. Lugn fredag, härlig glöggkväll igår hos Peter och mysig julklappskväll med tjejerna ikväll. Nu sömn. Underbart!

För övrigt har jag nog stillat glöggbegäret för i år.



Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är
Det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med

Jaha, så nu börjar jag slira lite på den här utmaningen alltså. Kan ju redan nu säga att det kommer sliras mer under jul och nyår. Men vi kör så gott det går:

Jag vet att det här är ett väldigt tråkigt svar på den här frågan, men tänker inte välja ut en person som betyder mer eller mindre för mig. Alla mina vänner kompletterar mig så sjukt bra och de är just mina nära vänner för att jag alltid får något i utbyte av att umgås med dem.

Annars skulle jag kunna säga att min iPhone är min bästa vän.

Dagen börjar med att jag försover för att jag är så hiiimla trött och får slänga på mig kläder och smink. Mitt i alla stress plingar det till i telefonen och jag får ett mail som berättar att det företag som jag köpt julklappar ifrån inte fått mina pengar så inga grejer har skickats. GREAT. Efter frukosten på jobbet får jag ringa min bank för att kolla vad som hänt, och mycket riktigt - pengarna är överförda till rätt mottagare. Skriver ett surt mail tillbaka till skitföretaget.

Det börjar närma sig lunch och jag som i vanliga fall brukar vara ashungrig så dags känner ingen matlust alls, utan är snarare fortfarande fast i trötthetsstadiet från morgonen. Är inte säker på om det är stressen från den överfulla mail-inkorgen eller om jag börjar bli sjuk som ger mig känslan... Äter och det smakar inte speciellt bra, fikarummet är dessutom svinkallt så där sitter jag inte så länge. Eftermiddagen fortsätter och stressen stiger till max. TÄNK OM NÅGON KUNDE VARA UTE I GOD TID EN GÅNG I LIVET!

Hade hoppats att få sluta i tid till 15:00 eftersom jag bestämt att träffa både mamma och pappa och sen Sandra efter jobbet. Men nejnej, får snällt jobba över en timme och sen blir det självklart en liten leveranstur på stan med jobb som vi inte hunnit klart i tid. Är nu helt säker på att har minst 40 grader i feber. Stressad, svintrött och grinig träffar jag till slut Sandra utanför Åhléns och letar upp mamma och pappa en bit bort. Har en liten snabb catching up med dem, och sen går jag och Sandra och delar en pizza. Och här börjar skitdagen vända. Vi sitter där ett tag, snackar och tar igen. Tröttheten släpper lite.

Nu sitter vi och chillar framför TV:n med varsin godispåse. Jag har fått en jättefin body i julklapp av Sandra (som hon sytt själv!) och som tack för detta gav jag henne Pro marker-pennor. Hon sitter och målar och jag datar. Fryser/svettas fortfarande om vartannat men hoppas att det bara är stressen som håller på att försvinna ur kroppen.

Jag skulle kunna skriva ett så mycket längre inlägg om det här, men sanningen är att finns ett par saker som är viktigare än andra:
Kärlek för mig är när du hittar en person som blir din bästa vän som du inte kan sluta pussa på. Du har absolut inga behov av att ersätta honom och det finns inga tvivel alls.

Började dagen med frukost på jobbet som vanligt. En kopp te och en macka med prickig korv och en ostbit. Älskar att jag får frukost på jobbet, skulle aldrig orka göra något hemma. 
Nästa måltid blev lunch med fiskpanetter, ris och wokade grönsaker (kul blandning, jag vet, men blev lite av en kylskåpsrensning igår när jag gjorde matlåda). Stort glas vatten till detta.

På eftermiddagen fick vi besök av en kund som håller på att öppna ett stenugnsbagari i vårt kvarter. Han beställde flyers och bjöd på den mest perfekta lussekatten jag någonsin smakat. Han hade även med sig en nybakad limpa (fortfarande varm) som jag smakade. Let me just say perfect!

Jobbade över och gick och köpte mig en kexchoklad för att orka och delade den sista lussekatten som fanns kvar med min chef. På vägen hem köpte jag två cheesburgare eftersom kroppen varken hade ork eller lust att laga mat efter 13 timmars jobb. Stort glas vatten även till dessa.

All endings are also beginnings. We just don’t know it at the time…

I höstas gjorde jag en vinmeny till en av restaurangerna här i stan. Häromdagen hörde den här restaurangens återförsäljare av vin och grappa av sig till oss och ville ha en liknande till en annan restaurang. Måste väl ändå vara ett ganska okej betyg?

 

Det är inte många gånger i livet som jag har hört att jag är lik någon av mina föräldrar till utseendet. Även om jag förvisso fått mammas kinder och mun och pappas ögon så stämmer det kanske. Däremot har de här två personerna gett mig väldigt mycket annat.

Min mamma jobbar med barn på ett dagis/fritids. Hon är den mest omtänksamma personen jag känner, så där passar hon bra. Hon är grym på att lösa korsord och att göra goda grytor. På lördagskvällarna somnar hon antingen i soffan efter något glas vin eller är på någon dansbana och buggar loss med pappa. Mamma skulle aldrig erkänna det, men hon tycker väldigt mycket om att shoppa. Även om hon inte gör det lika ofta som jag så lyser det i ögonen på henne efter att ha hittat den där perfekta kavajen eller de perfekta jeansen.
Och fast jag alltid glömmer att höra av mig så ringer mamma, hon kommer ihåg mina namnsdagar och påminner mig om tandläkartider som jag någongång nämt i förbifarten.

Pappa jobbar som rörmockare och plåtslagare och är egenföretagare. Han jobbar jämt, får vi ha honom i fred på julafton har vi tur. På vintern är det vatten som fryser och sommaren är det tak som ska läggas. Men så har antagligen världens nöjdaste kunder. "Jahaa, Maria Tidlund säger du, då är du alltså Sörens dotter. Hälsa honom att det blev sååå himla bra när han var här sist och hjälpte oss!"
Att ha en hanteverkar pappa är guld värt. Det finns alltid verktyg hemma när något behöver lagas eller styras med och han har alltid smarta lösningar på allt. Pappa fungerar lite som mig, han hjälper gärna till men han vill inte bli tagen förgivet. Som när jag bestämde mig för att flytta två gånger på samma år sa han bestämt att "neej, jag tänker inte hjälpa dig flytta igen" men så några veckor innan får man höra att "jo men jag rensade bort alla grejer ur bilen, så kan vi ta soffan och sängen på flaket.." Ja men dåså!

Det bästa med mina föräldrar är att de oftast litar på att jag gör bästa valen, och när jag inte riktigt vet, lyckas de alltid guida mig rätt. Förutom när det kommer till att spara pengar, där är båda väldigt överens om att jag inte gör så bra val. De är till och med övertygade om att jag en dag kommer vara med i "Lyxfällan". ("25 000 på kläder?! 10 000 på mat?!" (Läs: sushi)). Sen är det bra när mamma och pappa kommer och hälsar på mig, för då får man alltid reda på var man missat att städa. "Du borde ta ett tag med dammtrasan i bokhyllan hörredu..."
¨
Mamma var 40 år när hon födde mig, så man kan väl säga att jag är lite av en sladdunge. Men att ha äldre föräldrar gör även att man får klokare föräldrar, vilket resulterar i klokare barn. Den ni!

Del två av utmaningen 30 dagar.

---

Jag var tio år och och han var ett år äldre. Han var den första killen som jag tyckte om att vara omkring och jag aktade mig noga för att göra bort mig framför honom. Vi gick i samma lilla skola och jag fick absolut ingen uppmärksamhet alls av honom. Jag kommer ihåg att jag frågade chans (skickade ni också sånna där lappar? Liksom vad var grejen med "kanske"-rutan? "Aaahe, asså, kanske en annan dag..."?) men jag fick alltid nobben. Till något år senare när han ville bli ihop med mig - lyckan var total!

Såhär i efterhand var det kanske inte så mycket äkta kärlek i luften, jag var nog mer hög på lyckan över att ha fått det jag velat ha, bara.

Har ätit ett underbart julbord och bytt julklappar hos Linn ikväll. Julstämmningsflaggan var i TOPP!

För övrigt är det mycket tankar som snurrar i huvudet. Såndär jobbig grubblarkväll. Någon sa en gång att jag bara skulle bry mig och mig själv. Lättare sagt än gjort. Kan inte någon bara ge mig en livs-GPS?

Del ett av utmaningen 30 dagar. Nog finns det lite nedan som ni inte visste förrut?

---

Man behöver inte följa den här bloggen jättelänge för att inse att jag stör mig på småsaker, älskar musik, tekniska prylar och gärna dricker lite (läs: ganska mycket) vin då och då. Känner ni för att få reda på lite mer, fortsätt läsa.

Många kallar mig snäll och bra. Mina vänner säger alltid att jag är så snäll och min chef och min familj påminner mig gång på gång om att jag är bra. Antagligen sant, förutom när jag är hungrig eller stressad, vill säga. Då blir jag dryg, otrevlig och har fruktansvärt kort stubin. Kjell Bergqvist blir en liten ängel i jämförelse. Jag vet inte hur många gånger jag velat sätta en kula i nacken på någon bara för personen tar två sekunder för lång tid på sig i bankomaten. Eller hur många gånger jag velat slänga datorn ut ur fönstret för programmet inte öppnar sig på sekunden. Detta händer självklart aldrig, jag bråkar väldigt sällan. Men börjar du ordkäfta med mig, var beredd på en rejäl match.

Jag har alltid varit lite av en pojkflicka. Eller pojkflicka light kan man väl säga. Även om jag mycket hellre spelade dator och hade cykeltävling runt lekparken med killarna än lekte prinsessa eller med dockor med tjejerna, så har jag alltid älskat att dansa, sminka mig och skrivit. Jag spelade in musikvideor från Voxpop på VHS och lärde mig danserna. Jag hade större sminkväska och fler flaskor i badrummet än min mamma när jag var 12. Skrivit har jag gjort sen jag var ungefär sex år. Min syster lekte skola med mig innan jag börjat första klass, så skriva kunde jag innan jag ens haft svenskalektioner. Och det där med att vara bästis med killarna var faktiskt bara positivt - till man blev äldre och de började bli kära i en. Då var det liksom inte lika kul längre.

Ibland har jag svårt att komma människor nära. Inte för att jag ogillar att vara social, men jag menar mer riktigt nära. Jag har nog ingen bra förklaring till det, men jag är alltid väldigt misstänksam. Kanske för att jag hatar att bli lurad, det känns liksom bättre att vara på den säkra sidan. Min misstänksamhet har dock gett mig, långt i från hundratals, men några väldigt nära vänner som jag vet är väldig bra - de har gått igenom alla mina tester. Jag är ganska säker på att de allihopa kommer finnas med och gråta av lycka på mitt bröllop och gråta av sorg på min begravning.

Jag är född och uppvuxen på landet och där har jag väl lärt mig cykla, åka moppe dricka öl och gått i liten skola som alla andra som växer upp på landet. Att växa upp på en ort där man mer eller mindre blir tvungen att umgås med alla har nog gjort att jag uppskattar människor och jag inbillar mig att jag inte är speciellt fördomsfull.

Jag har kanske inte jättestort självförtroende, jag har liksom aldrig behövt synas eller höras mest. Däremot ganska mycket självkänsla, jag vet att jag är bra men behöver inte tala om det för resten av världen genom att stå i centrum.

Jag har alltid velat jobba med reklam. Medieprogrammet var ett självklart val när jag började gymnasiet, även fast jag kom in på danslinjen och jag hade många vänner som avundades mig, så valde jag ändå att gå media. Jag har aldrig ångrat det valet. Jobbar fortfarande på det tryckeri som jag jobbat på sen studenten, med grafiskt form, trycksaker och kundkontakt. Jag trivs på jobbet har utvecklats sjukt mycket sen jag började där, både på den kreativa biten och hur man tar och bemöter olika människor. Allt från 18-åringar som gör UF-arbeten, till medelålders karriärssmänniskor, till pensionärer som kopierar foton till barnbarnen, besöker mitt jobb.

Är en tidsoptimist också. Dag 01 publiceras 23:10. Moi i ett nötskal.

Annars älskar jag kantareller.

Jamen hörni, det blev visst en till lugn lördag. Kvällen började med att Maja och jag fick putta fram Danielas bil på en isparkering och sen gick vi och köpte mat. Mätta och glada började vi kolla på SATC-filmen som gick på fyran, men redan vid första avbrottet tröttnade vi på reklamen, så jag brände ner den på ett par skivor från datorn och så kollade vi på den från DVD:n istället. Vi såg slutet 25 minuter innan de som kollade på TV4 gjorde det. Funkade det också!

30 dagar är en utmaning som går ut på att man ska uppdatera bloggen varje dag i 30 dagar. Det är i och för sig något jag i princip redan gör, så den grejen blir väl inte så svår. Men jag tyckte att det kunda vara kul för mig att skriva, och för er att läsa, om något som jag annars kanske aldrig nämner här. Total ärlighet utlovas! Känner ni själva för att anta utmaningen är det bara att kopiera listan och köra på!

I morgon är det alltså "om mig" som gäller.

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner  
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Så vad tror ni, är det här något att ha? Vilken av alla i listan tror ni blir roligast att läsa svaret på?

Åh vad kul det är att läsa gamla Facebook-statusar! Därför gillar jag applikationen där man samlar ihop och gör ett kollage av statusarna från året som gott. I år hittade jag även länken "choose different statuses" på sidan så man kunde välja ut själv vilka man vill ha med. Sjukt kul att spara ju! Alla som jag valde kom tyvärr inte med, men här kommer lite av alla knäppa saker jag fått ur mig på den där blåa sidan 2010:

Igår var det jufest med jobbet. När vi stängt började vi bygga upp en bilbana, drack öl och lagade lite skinka, prinskorv osv i vårt lilla kök. Mest för att vi redan gjort alla aktiviteter man kan på stan åren innan, så liksom; klart som fan vi kan ordna lite kul på egen hand!
Alla ville ge mig försprång på bilbanan hela tiden, vilket jag självklart vägrade. Hatar "men du är ju tjej så du kan få börja lite innan..." Och mohaha, jag var inte sämst kan jag lova. Och då spelade vi på lika villkor!



Framåt halv 8 gick vi mot Parisien och åt hummersoppa, oxfile, creme bruleé och drack massa vin. Fuck vad jag mätt jag blev! Men gott var det!



Anders, du som kallas Gurka, kan inte du bara ringa till Kinda Gurka och säga att du vill göra affärer med dom? Säg att du också kallas Gurka och att när du är sjuk är du också inlagd.

(Ungefär den här nivån var det på kvällens samtal)

Är: småfull, kommer snart: sova.

Och jag som hade så många bra blogginlägg att skriva :(

Svarta moln på himlen
den här kylan tär och tager
Vet inte riktigt var jag är nånstans nu
och jag har sett bättre dar
Men låt det komma det som kommer
jag har gott om krafter kvar

En knuff över tröskeln
En enkel plan
Lite spott i nävarna
Ett svep med blicken över stan

Om det här är vintern måste våren va på väg

Småseg kväll. Kollar Efterlyst och leker i iPhonens fotoprogram. Inte för att jag varken har ork eller lust att göra något annat, men ändå.

Problem 1: Affärerna har inga snygga klänningar.
Problem 2: Webbshopparna har inga snygga klänningar.
Problem 3: Jag har ingen snygg nyårsklänning.

Californication Season Four Trailer

Delikatessköttbullar, telefontid med Sandra och Desperate Housewives.

Mycket mer innehöll inte denna kväll :)

Min dator börjar komma upp i ålder. Just nu begär jag ganska mycket av den (InDesign, PS, Illustartor, Spotify, iTunes, MSN, iPhoto och surf) men den ska ändå inte sega! Kanske är det för att jag är så van vid kraftpaket iMac på jobbet, eller så behöver jag helt enkelt en ny dator. Tomten?

Längtar till den dagen när jag bor i en stor villa/lägenhet med ett eget arbetsrum med ett stort skrivbord, med en skinande stor iMac (eller whatever som är bäst då) på. Resten av inredningen kan någon annan sköta, för jag kommer inte ha några fler önskemål.

Idag var jag och tog bort min dermal. Inte för att jag ville det, utan för att jag var tvungen. Plattan som sitter under huden hade åkt upp och man såg i princip allt som ska vara under huden och egentligen inte synas alls.

Gick därifrån med grov seprationsångest men det är lika bra att inse fakta: Den var sjukt svår att sköta och det känns som om man hela tiden måste ha en piercingstudio inom en kilometers räckhåll var men än är ifall den skulle krångla, vilket den har gjort ett par månader nu. Inte så konstigt kanske eftersom jag sover på den, håret trasslar in i den osv. En "vanlig" percing kan du alltid ta ut själv, men ett inplantat är lite värre. Om man inte själv vill ta en skalpell och skära i huden, vill säga.

Jag säger inte att jag aldrig kommer göra om den, men just nu känns det väldigt skönt att kunna sola, duscha, smörja in sig och sova utan att behöva tänka på det.

Sjukt sexigt sår jag har där nu föresten. Inte.

Bilder från lördagens pepparkaksbak hemma hos mig. Mamma och Axel bakade för fullt, pappa intog fotöljen på en gång, Mattias kollar på, jag fotar och Alva vinglar runt och upptäcker saker. Alla säger att jag och Alva är så lika, och nog delar hon min passion för armband alltid. "Är Maria din Idol? Vi får nog köpa iPhone och en Mac till dig med snart!" Mattias kommentar.

Hur gick det med bakandet då? Mjo, Axel tröttnade ganske fort:
Axel: - Nej nu jag vill inte baka mer.
Mamma: - Men vi gör två gånger till i alla fall Axel.
Jag: - Ja du vet annars får ju inte alla pepparkakor! Hur många är vi här inne som ska ha pepparkakor?
Axel: - En, två, tre, fyra, fem.
Jag: - Ja, och du är nummer sex! Hur många blir det om mamma vill ha också då?
Axel: - Sju.
Mamma: - Och om mormor och morfar vill ha också då? Hur många blir det då?
Axel: - HUNDRAA!

(lika med: jag orkar inte räkna mer, men det låter som om jag måste göra jävla massa pepparkakor i alla fall!)

Sjukt lugn och sjukt skön helg! Åkte till Ulrika igår och har haft en alkoholfri helg! (Förutom att det dracks öl i torsdags och att pappa bjöd på öl och snaps i lördags, men detaljer!)

Vaknade i Ulrika idag och gick direkt från sängen ner i köket till mamma och hennes pepparkaksbak och hjälpte till lite. Var sen ett mysmongo hela dagen. Tanken var att jag skulle gå ut och ta lite fina vinterkort, men det blev så himla disigt och sjukt tråkigt grått i luften så det blev inget bra. Sjukt mycket snö i alla fall. Snökaos i Skåne va? Hur mycket snö va det där? Två decimeter? Kom tillbaka när du får snö upp till höften när du ska gå in på de små skogsvägarna och snövallar som är dubbelt så höga som en själv... Så mycket snö att du inte ens ser asfalten på vägen!

Åkte sen med Carro in till stan och har chillat hela kvällen. Lagat mat, gjort nada viktigt. Och en fråga: är det bara jag som helt missat grejen med Skype? Jag är seriöst imponerad.

Imorgon väntar (ännu) ett besök på Federal för att ta bort ett stycke piercing och säkert även ett stycke hud. Ska bli såååå kul...

Idag var mamma, pappa och Mattias med barn hemma hos mig. Tanken var att det skulle bakas pepparkakor. Axel tröttnade dock ganska snabbt och bestämde sig istället för att hjälpa mig med julstädningen:



Men TV:n var visst mycket mer intressant så han tröttnade ganska snart.
Känner igen det där på nått vis...

My head says "who cares?", but then my heart whispers "you do, stupid".

Blir ni också trötta på alla gulliga fredagstusar? Jag med. Så jag var tvungen att överdriva en idag. Fick dock inga reaktioner förutom från dem som fattade att jag inte var seriös (?) så inga fler pik-statusar från mig. Folk kan jag tro att jag är sån där, hemska tanke.

Cirkus Möller kan vara det sämsta på TV just nu. Keno känns super underhållande i jämförelse.

Min pepplåt just nu. Tyckte den luktade lite väl mycket Hits for kids först, men nu ger den bara bra feelings.

Usher - More (Redone remix)

Thank God så slapp jag gå hem till Carro, hon kom och hämtade mig den lilla stjärnan. Några nära-krock-upplevelser och lite sladdar senare så var vi där! Gick hem, men var ganska skönt. Blev dock livrädd när jag kom hem med hög musik i öronen och så börjar det välla ut människor ur Gränden. Tomtenatta var förklaringen.

Är mätt som ett as, har käkat lussebullar och popcorn, druckit öl och glögg till en förbannelse. För övrigt kom vi fram till idag att en platta öl, det måste ju ändå vara den perfekta adventskalendern? :D

Jahopp, så har december börjat och snart är ett till år slut. Inte annat än att man blir lite nostalgisk. Säga vad man vill men nyår och januari känns alltid som en nystart! (Eller ja, i alla fall den andra januari när bakfyllan från nyårsafton släppt).

Glöggkväll numero 2 väntar! Sjukt skönt att bo i stan så i snöyran så man slipper åka buss eller tåg, kan gå till jobbet och till alla affärer - förutom när man ska till Carro som bestämt sig att bo in the middle of nowhere i Valla. ;) Lär se ut som en snögubbe när jag kommer dit. Ikväll är det i alla fall Carro, min, Marcus och Emils tur att vara värdar. Blir nog bra det också!

Kommer ni ihåg innan rökförbudet på krogen, när man kom hem och direkt slängde sina kläder till kemtvätten för att de luktade så sjukt mycket rök? Ungefär samma rutin har jag nu när jag varit på NH, men nu beror inte på någon rök, utan snarare att jag dansat skiten av mig och mina kläder är helt fuktiga av svett! Jag vet inte riktigt vad det är som får mig att dansa loss på så mycket på NH - kanske för att alla DJ's står och rockar järnet vid mixerbordet tillskillnad från [insert valfri annan nattklubb i Linköping här] där DJ'n gömmer sig i något litet bås och på sin höjd står och diggar lite med huvudet.

Det jag vill komma till är alltså att dagens tips från coachen är att ta sig till NH den 25:e december. Igår tryckte jag biljetterna till Juldagen på NH, och bara de är en anledning att ta sig dit! Tanken var att få dem att sticka ut lite och det tyckte jag att vi lyckades med, efter diverse provtryck och spekulationer: Dubbelsidigt tryck och på ett silverpapper. (Skulle vilja höra de som fått ett glittrande förköp förrut). Ni kommer känna er förmögna när ni håller i en biljett! ;)

Jag har alltid kul på NH och ser inte riktigt varför inte du skulle ha det också. Skuttande DJ's och silvriga biljetter - mer julparty blir det väl inte? Word on the street att biljetterna går åt som smör i solsken, så skynda skynda!

Man ba YES, ses där!


Bild tagen från Måndagsklubbens Facebooksida.