mia

Jag hatar att jag är en känslomänniska. Även om jag går runt och försöker övertala mig själv att jag är så skottsäker för allt och alla så stämmer det inte alltid. Ofta, men inte alltid. Problemet är väl egentligen att jag tänker för mycket och att jag suger i mig platser, människor, dofter, ljud och tidpunkter som en fucking mänsklig dammsugare. Automatiskt. Och att allt stannar kvar.
Oftast gillar jag den egenskapen hos mig själv och det är bra. Men när jag kopplar ihop varje steg, varje plats, varje låt, varje doft och varje tanke med något jag lämnade för länge sen, då är det inte bra.

Jag kan undvika att prata om det eller dra upp det eftersom den logiska delen av mig vet att jag borde låta bli. Men när till och med doften av regndroppar mot solvärmd asfalt gör mig påmind mot min vilja och den där logiska sidan inte har en chans att övertyga längre, då känns det bara rätt jävla meningslöst att vara en känslomänniska.

Det sägs att hjärtat säger en sak och hjärnan en annan och de två kan jag till viss del överlista. Men mina sinnen säger en tredje och de är inte lika lätt att skaka av sig.

Kommer hem efter jobbet och stället mig och väntar på hissen. Kommer in i hissen där det redan står en granne som kommit nere från tvättstugan. Trycker på fyrans knapp och ställer mig mot väggen och väntar.

Han: - Fyran ja.
Jag: - Hehe, japp.
Han: - Suck...
Jag: - ....
Han: - Dubbelsuck...
Jag: - ....
Han: - Fyfan, jag är så jävla full.
Jag: - Haha, se där...
Han: - Ja, och så åkte jag o storhandla på Maxi också!
Jag: - Ja men det var ju bra!
Han: - Jaa, och så hade jag TVÄTTID klockan FEM också! Shit...

Så är vi framme på mitt plan, båda går ut och han önskar mig en trevlig dag. Jag låser upp min dörr och undrar om han själv verkligen kunnat köra bil till Maxi och om det verkligen är ett sånt stort problem att vara 30 minuter sen till tvättiden...

Så kappan har vänts efter vinden igen. Andra har gjort det. Och framför allt har jag gjort det.

And I hate it.

Okej, boys only.

Jag blir så trött på er ibland.

Ni säger att ni är så manliga och klarar allt själva. Så starka, smarta och bäst av alla. Bros before hoes och hela den grejen. Tjejerna är alltid lite sämre och ni behöver oss inte, överhuvudtaget.

Jag tycker om män, det är inte det. Jag har en underbara bröder, vänner och en underbar pappa. Men sluta va så jävla enivsa. Våga erkänn oss.

Själva faan att ni ska ha så stora egon. Om ni nu tycker att ni är så satans fantastiska, kan ni inte bara gå och ligga med varandra istället?

På jobbet:

M: - Gäsp.
G: - Är du trött så här dags?
M: - Mjaa, mindre pigg...
G: - Är du en mindre gris?

Let's hope not.

Not sexy: Lösnaglar som går av. (Inte kolsvarta ögon heller, för den delen.)

Fattar inte hur jag lyckas bryta av dem... Karlsson klister, anyone?

Blev en relativt spontan sväng till Norrköping idag med Carro för att kolla in tatueringsmässan. Inte för att jag har tänkt att skaffa någon sleeve eller så, eller kanske inte någon tatuering alls för den delen, men av någon anledning så fascineras jag av det. Kanske är det form- och färgnörden i mig som talar, eller så är jag bara allmänt nyfiken. Donno.

Vi kände oss som skapliga Svensson när vi gick där bland alla färgglada människor och hela lokalen surrade av tatueringsmaskiner. Jag fastnade självklart vid ett bord där det såldes tatueringsmagasin, och självklart fick tre stycken följa med hem. Ena halvan av mig köpte dem för att de hade så coola omslag och andra halvan för att jag faktiskt åkte dit för att få lite inspiration.

Carro, däremot, fastnade på piercingavdelningen, och efter mycket om och men (och kanske lite övertalning från min sida) så bestämde hon sig för att göra en piercing. Smärtan i hennes ögon när hon tog den slår nog det mesta. "Är du inte klar än?!" Min piercing i tungan kändes ungefär lika spännande som ett hål i örat i jämförelse. Men det blev riktigt bra och på vägen hem funderade jag på om jag skulle ta över bilkörandet, för adrenlainkicken var total för henne, haha.
Jag var nära att inhandla ett nytt smycke till min i tungan, men snålade ur och lät bli. Ångrar mig dock lite nu, så får se om det kanske får bli en tripp upp till Federal i veckan. Jag lär i alla fall inte göra några fler piercings, eftersom hela idén med att jag har en, ganska otippad, skulle förstöras då. (Plus att Carros reaktion idag för alltid kommer att hindra mig.)

Sitter och bläddrar i min bloggbok. Boken där jag samlat massa bloggtexter för att kunna minnas, skratta och gråta när jag blir gammal. Eller i alla fall äldre.

Och så kommer den sidan upp. En sida full med text och jag vet precis vilken dag det är jag skrivit om. Så jag slår ihop boken. Förmår mig inte att börja läsa.

Tydligen: Jag är inte tillräckligt mycket äldre för att se tillbaka på det med roade ögon. Det gör fortfarande för ont att bli påmind om hur bra det var.

Carro och jag tog en glass på Bosses idag för att lindra baksmällan lite. Carro, Queen of Vi-tänker-hon-gör, passade på att reta de stressade flickorna lite. Tyvärr hörde jag det aldrig själv (kanske för att det i vanlig ordning var kalabalik inne i det där rummet/butiken/komiska utrymmet, men konversationen ska ha varit något i stil med: En kula polkagris tack. Är det där persika? Okej, nej den vill jag nog inte ha. Föresten ta två kulor polka. Eller, vet du vad? En kula polkagris, en kula choklad, tack. Och tror ni att jag garvade så jag nästan tjöt när hon senare berättade om tjejens hyperstressade ögon när Carro med flit inte "kunde välja", då tror ni rätt. (Man måste ha läst det här och framför allt det här för att fatta, I think.)

Ikväll blev en lugn kväll hos Sandra med stekt lax, SATC-filmen (måste ju friska upp minnet eftersom tvåan snar här är) och allmänt softande. Nice. Eftersom gårdagen innehöll fylla och fylleringningar av högsta rang så kändes det välbehövligt.

Nu - nyinköpt tidning och sängen.

Anledning till att jag inte vill börja plugga #1:

På netto. Två tjejer före i kön.

- Har du pengar?
- Aa, tror så.
- Okej bra. Annars har jag. Ska du inte ha en påse?
- Nejnej, jag har med mig en i väskan.
- Haha, du är riktig student du.

Nog för att jag också snålhandlar ibland, men att ta med sig en påse för att spara 1,50? Hjälp.

I need a drink, big one. Alternativt flera små.

Jobbar på den.

Har gått runt Stångån ikväll. Var ute i nästan två timmar, men kunde bara inte gå in. Älskar verkligen Stångån på våren. När det är så där lite små kallt när man går utanför dörren, men lagom borta vid första bron så känns det som om luften är exakt samma tempratur som en själv. Solen bakom träden, lyckan över att bara ha Adidasjacka utan att frysa. Bra musik i lurarna. Varenda låt blir bra. Du vill liksom gå igenom dina låtar hundra gånger om, för stunden av ensamhet gör varenda låt ger dig partykänslor eller återger massa minnen.

Och så när man är så där ensamt lättroad och ensamt lycklig så man får liksom lust av att dela med sig av det där. Men inget foto skulle kunna återge känslan, inget telefonsamtal skulle räcka för att förklara. Vad man än skulle säga så skulle man få ett oförstående svar. "Okej, låter ju trevligt, men vad ville du?"

Så jag skriver ner det istället: Jag hade en jävligt soft kväll med mig själv.

Sån är jag.

Inför förra helgens fest gjorde Sandra fräscha naglar på mig. Jag trodde väl inte att det skulle vara så mycket jag att ha lösnaglar, men jag kände mig faktikst jävligt snygg, kort sagt. Dessvärre visade sig att naglarna inte riktigt pallade min festnatt, vilket jag inte tänkte så mycket mer på. Men när jag sedan skulle ta bort de resterande naglarna som lyckats hålla sig kvar på fingrarna fick jag skrubba järnet och använda en halv flaska acciton. Då började jag undra vad som egentligen hände den där fredagen som gjorde att jag lyckats få bort tre naglar gjorda av stål. Hoppas jag hade kul...

Men i alla fall, ikväll har jag fått nya! Varför betala 700 spänn på salong när man har Sandra?

S: - Jag såg en som hade rosa, glittriga toppar på naglarna.
M: (tveksamt) - Okej....?
S: - Det var faktiskt snyggt...
M: - Se där!
S: - Jaa, faktiskt. ....WHAT'S HAPPENING TO ME?!

Haha, jag vet inte. Det blir nog kvinnor av oss också. Tids nog.

Well, you have to love me for trying...

06:45: Tyst, alarmjävel.
06:50: Det gäller dig med!
06:55: Och dig med!
07:05: Börjar vakna till nu.
07:25: Okej, upp med dig. ...bara blunda lite till.
07:30: ...upp var det ja.
07:32: Vem tände solen?
07:35: Fryser.
07:36: Kläder, kläder, kläder. Kom igen då, två strumpor som passar. Snälla, jag pallar inte leta mer. Note: Sortera direkt efter tvätt.
07:40: Smink. Var ligger mascaran nu då?
07:45: Halvbra sminkning, bra hårdag. Good enough.
07:50: Tröja. Den här kanske? Japp, den här.
07:55. Hämta mobil, hörlurar, matlåda och så ner i väskan.
07:59: Kom igen då hissen, åk lite fortare.
08:00: Ding dong! St Larskyrkan klockspel hälsar god morgon.
08:05: Alltså vad är grejen med alla cyklister på trottoaren?
08:12: Hälsar godmorgon till arbetskolegorna som redan sitter i fikarummet och käkar frukost.

Mina morgonrutiner suger. Är alltid trött och har noll rutin. Hur lyckas alla ni som läser en tidning och käkar frukost i lugn och ro innnan jobbet? Tell meee.

Cause I won't be missing you anymore,
Missing you anymore,
Kissing you anymore,
Missing you anymore,
Touching you anymore,
No loving you anymore,
Is that what you really want?

David Guetta ft Novel - Missing you anymore

*Sjunger och dansar lägenheten runt i T-shit och för stora strumpor*

Blogg jag läser först: Mina vänners. Ordning enligt länklistan nedan.

Blogg jag har hört talas mycket om men aldrig läst: Kissie, Pao & co. Jag har varit inne ett par gånger när det är stor uppståndelse runt dem, men att säga att jag läser känns väldigt fel.

Kändisblogg jag följer: Läser ingen av de största för jag blir bara irriterad över att de är kända över så meningslösa inlägg.

Mest kända bloggare jag sett IRL: Jaadu... Räknas Carolina Gynning?

Första bloggen jag började följa: Sandras, i think. Vi började blogga samtidigt och eftersom hela hypen var ganska ny så blev det att vi läste varandras ganska mycket... :) Första kända bloggen var Nevnarien (som jag för övrigt snott denna lista ifrån) eftersom det var den första foto/grafiska bloggen jag upptäckte.

Bloggare jag beundrar och varför: Kalle, för att igenkänningsfaktorn alltid är total!

Fördelar jag fått tack vare bloggen: Uppmärksamhet och självförtroende.

Då hatar jag att blogga: ...har nog ingen sån period, nej. Trötthet kan dock försvåra processen en aning...

Då älskar jag att blogga: Det här kan låta fel med tanke på frågan, men när jag är riktigt jävla förbannad/ledsen/irriterad. Att man måste må skit för att skriva bra är ingen klyscha. Annars skriver jag väldigt gärna när situationer i vardagen blir roliga.

Person/personer som ofta kommenterar hos mig som förtjänar lite extra uppmärksamhet: Maja missar ta mig fan inte ett enda inlägg och är en riktigt bra kommentatorska ;)

Lista till för att kopieras!

- Vad gör du?
- Tchjillar lite med Orlando och Johnny som hälsar på och dissar Pirates tre groooovt. ;PpPPpPPp

- Maria, vad har du gjort med ditt hår idag?
- JAG VET att luggen står rätt upp.
- Haha, aa. Jag är ledsen, men jag kommer inte kunna ta dig seriöst idag...

Ska med andra ord inte lägga mig utan att torka håret först/gå upp så sent så jag inte hinner fixa det på morgonen igen.

Föfaan!

Åkte med Carro hem till landet i morse för att hämta hem min bil som varit hos farbror, aka bildoktorn, så nu rullar den bättre än ever. Besiktning om tre veckor, vilket sammanträffande... haha

Var även med mamma och plockade lite vitsippor. Att jag blev tvingad är nog fel ord, men att säga att jag följde med självmant vore en överdrift. Men vårkänslor ger det ju!

Är hemma på landet idag, och började dagen med att hjälpa mamma byta gardin i sovrummet:

Pappa: - Njaa... Den var väl lite färglös va?
Mamma: - Mjaa, den är lite kort i alla fall...
Jag: - Jag tycker det ser bra ut.
Pappa: - Den vi hade innan va väl snygg?
Mamma: - Du menar den som vi har haft där i 18 år?
Pappa: - Jaaa, men den var ju snygg!

Även om pappa just nu håller på och renoverar hall, tvättstuga och badrum så har det nog tagit i alla fall hela min livstid för honom att börja. Vi kan alltså konstatera att förnyelse inte är det här husets starka sida...

1: Köp mindre klämmor att hålla bort luggen med så du slipper bli rädd varje gång du kollar dig i spegeln.

2: Data inte i badrummet. Ever. Again.

Trots det fina vädret är det ändå någon klump som ligger i magen. En liten del handlar om pengar, en liten del handlar om flytten men den största delen handlar om framtiden. Jag ljuger inte för mig själv när jag säger att jag är trött på att ha folk runt omkring som jag är trött på. Trött på skitsnack, trött på behöva tänka efter, trött på uppdelningar och fan och hans moster. Jag är också helt ärlig när jag berättar om hur jag tröttnat på mycket i min vardag. Men jag är inte säker på om lösningen ligger i att lämna kvar så mycket bra. En vis man sa att "ångest och saknad är bara ett bra tecken på att du har gjort bra val innan". Var går då gränsen mellan "ångest-bra" och "ångest-gör det inte"? Jag predikar alltid om att "skit samma, tänk inte så mycket, bara gör det!". Men när det kommer till mig själv - då är jag sjukt dålig på att leva som jag lär. Frågan är egentligen; hur mycket måste jag vilja något för att verkligen göra det ändå? Min självförtroende stapel börjar sjunka. Klarar jag av jobben? Skulle jag stå ut? Finns det något jag är bra på? 21 år och med drömmar som en 45-åring. Är det så omöjligt som det låter? Jag är en perfektionist som är livrädd för att misslyckas, livrädd för att binda upp mig och livrädd för den känslan som är i magen just nu.

- Blogginlägg från 4 april 2009.

Jag tänkte skriva ett inlägg som innehöll just det här, men insåg nu när jag läser gamla blogginlägg att jag redan har skrivit det en gång. Inte långt ifrån exakt ett år sen. Och det är deja vu all over it, big time.

Men jag har inte känt så här sen dess, nej. Efter den här perioden mådde jag till och med jävligt bra. Något hände där som gjorde allt totalt annorlunda. Och så lekte livet igen. Ett tag. Och jag vet inte vad som är värst: Att jag inte insåg det då, eller att det inte kommer hända igen.

När ska jag få skriva ett blogginlägg som innehåller ren jävla lycka igen?

I morgon ska det skickas! Något tokigt och något seriöst. Hoping for the best but expecting the worst.

Önska mig lycka till råååh!

När man ställer upp men istället blir tagen förgiven och knappt får ett tack: Halvkul.

Surfar runt på Spotify och blir påmind om hur mycket jag älskar inledningen på den här låten.

Through the eyes - Matt Pokora

Praktikant-Sara (älska smeknamnet) och jag sitter och spanar ut genom fönstren:

- Maria kolla! Currycurrynamnam!
- Asså Sara, vad är det med dig och byggkillar?
- Jag vet inte... Jag ser byggkillar lite som killar ser blondiner. Tröga men heta.
- Okej, tack?!
- Som KILLAR ser.
- Haha okej, tack...
- Amen du vet. Typ: kom hit, prata inte, var bara snygg. Gör mig lycklig.

...så det är därför alla killar skiter i vad man säger?

---

På väg hem:
- Maria, varför säger du "röv" efter varje mening?
- Haha, va?!
- Ja men jag börjar ju faan undra! "Det blir bra ass"
- Haha, det uttalas äss men stavas a z z och betyder väl egentligen alltså. (Säger jag det så ofta? :S)
- Phu. Trodde du gick runt och sa "Det blir bra röv," "Gör så röv" "Jag skojja röv".
- Nej azz.

Den flickan får mycket värdefull kunskap från mig. :)

Känns som om det är fel någonstans. Zac känns lika spännande som en bukett vissna tulpaner.

... starta en grupp på Facebook med namnet: Vi som stör oss på alla grupper som bara skriver statusar om antal medlemmar och inte skriver om det gruppen egentligen handlar om.

... börja dricka kaffe. Är sjukt trött på att alltid vara trött. Vill påminna om att jag tycker få saker smakar så illa som kaffe.

... köpa trettio par svarta strumpor och trettio par vita strumpor av samma sort och slänga alla jag redan har. Fatta känslan av att aldrig behöva sortera efter tvätt! "Tid är pengar" fick just en helt ny innebörd.

... sluta skriva blogginlägg utan värde.

... sluta skriva listor. Såååå 90-tal.

Varför skruvar man ner volymen på bilradion när man inte riktigt hittar?

Har haft en bra dag innehållande underbart väder, lunch på stan, lugn dag på jobbet och en hemkommen Sandra! Blev softination hos mig, sen lite tacco och ett glas rött hemma hos henne. Sjukt mycket kort att kolla på också! Kände dock framåt nio att jag nog skulle låta henne sova, haha.

I morgon kör vi igen!

Kan inte lägga mig utan att scanna Facebook, blogglistan, aftonbladet och mailen. Men nu så. Godnatt.

Rutiner á la 2010.

Charlotte: Isn't it hard to eat just organic all the time?

Samantha: Oh, it is so hard, last night I could not stop thinking about a BigMac. I finally had to get dressed go out and pick up a guy.

Miranda: Talk about a happy meal.

Fick träffa Carro idag! Blev en glass på Bosses (igen, jag vet) och jag har hittat en ny favorit: Kola!

En annan tjej som hjälpte mig idag på Bosses, men fortfarande lika förvirrad:
- Nästa!
- Hej!
- Hej!
- En kula kola...
- I bägare eller strut?
- ...i bägare (vilket du hade fått veta om du låtit mig avsluta).
- Okej. Vilken smak?
- Kola. (Vilket du hade fått veta om du lyssnat på mig in the first place).

True story.

Efter detta åkte vi i Carros BMW ut till Ikea med öppen taklucka. Vår, barre.

Känner ibland att jag måste sluta. Sluta skriva korta meningar.

Det går. Sådär.

Brände min påkostade (i både tid och pengar) kycklinggryta när jag skrev inlägget nedan. Karma is a bitch.

Karin och Carro är äntligen hemma från Norge! Jippie! Carro åkte hem till landet, men Karin fick jag träffa på stan och självklart blev det premiär på Bosses en dag som denna.

Och visst, Bosses är svingott och så, men jag börjar seriöst tröttna på de där brudarna som jobbar där. Jag förstår om de är stressade när det är kö över Ågatan och förbi Karamello, men idag var det typ fem-sju människor i kö och ändå så möts man av NÄSTA! Hardubestämtdigokejhejvadvillduha? Okejvaddetbrasåtjugofemtack! NÄSTA!

Seriöst. Softa lite. Kan jag i alla fall få min växel innan du skriker "nästa!" över mitt huvud? Glassen är god men ska ni hålla på så där går jag gärna till något annat ställe. Hur mycket ska man behöva stå ut med för att få lite vårkänslor? Deras jobb är ju ändå att vara trevliga och klarar de inte det kan väl Bosse likagärna skaffa en glassautomat eller nått...

Kraven för att bli anställd på Bosses glassbar är också kanske självklara: Du ska vara tjej, vara supersöt och kunna snacka fort. Sen får du gärna vara svinsmal så att det får plats i alla fall två personer bakom disken... Du behöver inte vara trevlig eller kunna le.

Men ja: Bosses premären blev mycket trevlig! (Så fort vi började äta glassen och kommit där ifrån, alltså...) Vi satt på en trapp och hade catching upp över de senaste veckorna i stekande vårsol.

Linköping vs Vintern: 1-0.

Mitt påskägg är fortfarande inte tömt på godis. Why? För att det är så mycket godisägg kvar, och de där äggen skrämmer mig.
Det finns en del goda, de med bara choklad i. Möjligen de med nougat också, de är godkända. Men så plötsligt när du biter på ett och förväntar dig god chokladsmak (eller helt okej nougatsmak) så börjar det knastra i munnen och så visar det sig att du fått en NÖT på köpet också. Eller det värsta: marsipan. Godisägg med marsipan måste vara Guds straff till godisätarna.

Trots detta kan jag inte slänga godiset. För det skulle ju va onödigt?

Dagens i-landsproblem, yes.

Har väl inte så mycket att skriva egentligen. Livet flyter på i vanlig ordning och jag jobbar för fullt med att genföra något som jag tänkt på så länge... Ni ska få veta, tids nog.

Jobbdagarna flyter på de också, senaste veckan på jobbet har i och för sig inte varit så jobbigt eftersom det har varit ganska lugnt nu efter påsk. Men också för att vi har fått en ny praktikant. Nämligen Sara som sitter brevid mig och sjunger hela dagarna. Som Gunnar säger "Vi behöver inte Spotify längre när Sara är här. Och så slipper du reklam också!" (Sen att jag har premium och aldrig har reklam på Spotify är ju en annan historia. Men ville inte förstöra hans poäng). Dessutom avgudar hon precis allt som jag gör. Hur gjorde du? Vad fint! Så bra! Shit va fränt! Jag känner mig som en Gud, haha. Det får mig att inse hur mycket jag har lärt mig de här tre åren som jag jobbat inom den här branschen. Utbildning är jätteviktigt, men inget slår arbetserfarenhet.

Så, ja... Och nästa vecka är Linköping fulltaligt igen när både Karin, Carro och Sandra kommer hem. Fest, liksom?!

Jag gillar april. Då har man liksom allt framför sig på något sätt.

Hittade en opublicerad text från min skrivarkurs ikväll. Uppgiften handlade om att skilja på att beskriva en person och att gestalta en person. Beskriva är mer ytliga saker och gestaltning är när man verkligen lär känna personen.

 

---

 

Beskrivning:
De skarpa glasögonbågarna matchade hennes korta bruna hår. Med glada ögon och höjda ögonbryn visade hon att något var bra. Hennes längd mätte någonstans mellan 1,60 och 1,70 cm, och antal år hon levt var några fler än 60.

 

Hon levde sitt liv i en villa på landet, i ett samhälle där hon även jobbade. När hon inte jobbade fixade hon i huset, var ute, hjälpte till där det behövdes, såg på TV eller dansade lite för sig själv till någon dansbandsdänga på radion.
- Ååh, nu blir jag så där danssugen!
Hon kollade på mig och tog fram händerna så att jag skulle följa med i rytmen. Jag tackade, som alltid, nej till dansen medan hon ryckte på axlerna och rörde fötterna i lätta små buggsteg mellan spis och kylskåp.

 

Hon bodde i huset med sin man. Lite för stort för båda två, lite litet när alla barnen hade bott hemma. Tavlor, fotografier och prylar trängdes på hyllorna. En del moderna, andra från hennes föräldrar, och kanske även deras föräldrar. På byrån i hallen stod bröllopskortet. På fotografiet hade hon glasögon som gick ner över kinderna. De var utbytta. Men hårfärgen, ögonen och leendet var det samma.

 

Men åren hade gått, och världen förändrats. Hon ojade sig ofta över att tiden gick fort. Hon saknade det som varit, men klagade sällan på det som var. Hon anpassade sig bra, men blev nervös bara av att se något med en play-knapp eller en display och litade inte på sig själv som teknikanvändare. Alls.

 

Men det var bara i de här stunderna som jag såg henne svag. Framför datorn, TVn eller vid den nya köksprylen. Där kunde jag hjälpa henne. Annars hjälpte hon alltid mig. Hon var alltid otroligt vis, hade svar på allt och fick mig alltid att tänka till, även om det ibland var mot min vilja. Hon var sällan självisk och såg alltid till att alla runt omkring henne hade det bra.

Gestaltning
Med sina fingrar mot tinningarna och pennan längs korsordsrutorna drack hon sitt förmiddagskaffe i köket. Kaffet var för henne som olja för en bil. Inte riktigt lika viktigt som bensin, men nästan.

 

Hennes tankar flög då och då iväg från Stad i Frankrike på fyra bokstäver och hon tittade upp mot klockan. Om ett par timmar skulle barnen hälsa på och potatisen stod redan skalad och klar i en kastrull på spisen. Hon visste hur mycket de gillade att äta när de kom hem, så därför passade hon på att göra riktigt mycket.

 

Hennes man kom in i rummet. Han stökade lite vid diskbänken och plockade ihop en kaffekopp. Fast hon visste att han var precis lika medveten om var kopparna, sockerbitarna och skedarna fanns, kollade hon upp från korsordet och granskade honom. Sa inget, men kollade så att han hittade sin kopp, kaffe och sockerbit. Hon väntade. Han öppnade lådan och tog upp en sked. Nu visste hon att han var nöjd, så hon återgick till korsordet. Några sekunder senare avbröt han henne:
-  Har du bakat muffins? Vad gott! Och med russin i också!
Han tog leende en stor bit och satte sig brevid henne på en stol.
-  Äsch, jag fick bara för mig att baka lite förrut. Det gick ganska smidigt.
Att ”ganska smidigt” innebar att smeten blivit halvbra och runnit ur och fått ugnen att lukta bränt, eller att formarna tagit slut så hon fått springa ut i snöovädret och köpa nya, det hade hon helt glömt.

 

Hon släppte korsordet och började laga maten. Lax med vinsås. Den där vinsåsen som var lite omständlig att göra, men som hon visste var så uppskattad. Någon halvtimme sent anlände barnen. Hon log stort och mötte alla med ett ”Hej duu” med en ton som sa; Välkommen, vad kul att se dig! Att hon hela den långa halvtimmen som de var sena oroat sig för att något hänt på vägen eller att de inte skulle komma, nämnde hon aldrig.

 

Familjen åt inne i vardagsrummet. Nu hade den ju växt lite också, familjen alltså. Hon hade ställt fram glas och bestick som hon var tvungen att handdiska efteråt, men det var det värt. Titta så fint allt blev!

 

Familjemedlemmarna var lite trötta och lite slitna efter en arbetsvecka. Medan alla njöt av maten kvittrade hon på och frågade. Var allt bra? Vad hade hänt sen senast? Hur hade det där gått som de pratade om sist?
-  Ni måste ju berätta så jag vet!
Hon kvittrade vidare. Att hon inte fick så många motfrågor om hur själv mådde, det var inte så noga.

 

Kvällen fortsatte. Efter maten splittrade sig folk upp i olika rum. Någon intog TV:n. Någon satte sig vid datorn. Någon läste Expressen. Någon somnade vid den andra TV:n.

 

Men i köket stod hon och diskade upp efter alla andra. Nöjd över att alla var mätta och belåtna. Att det var tack vare henne glömde hon bort bland såpbubblorna.

 

Hon som gjort mig till den jag är. Hon som jag är så otroligt lik och olik. Min totalt osjälviska och underbara mamma.

---

Jag har tyvärr inte sparat kommentaren som min lärare skrev, men jag kommer ihåg att hon tyckte det var en "otroligt fin gestaltning och att jag borde ge texten till min mamma i julklapp".

Någon julklapp blev det aldrig, men när mamma väl fick läsa den vet jag att hon verkligen kände igen sig. Mission complete!

 

Orden tar slut och kreativiteten är nere på noll.

Fel tillfälle. FEL tillfälle!

I turn my head to the east
I don't see nobody by my side

I turn my head to the west
Still nobody in sight

So I turn my head to the North
Swallow that pill that they call pride.

That old me is dead and gone
But that new me will be alright

Veckans älsklingsreklam:
Lotto.

Två par sitter och går igenom notan på en resturang:
"Jaa men alltså, du åt ju av min chokladmousse, så den kan vi väl dela på?"

Två kvinnor pratar om en väska:
"Ja, alltså det enda som egentligen skiljer från den äkta är att de stavar lite annorlunda"

Fyra killar diskuterar:
Är man rik så delar man ju med sig! Det säger sig ju själv! Jag hade delat med mig DIREKT.

Genialiskt klockrent. Nästan så att jag kunde kommit på det själv. Rakt in i hjärtat på alla giriga i lilla välmående Sverige. Jag skulle ju vilja ha lite påtår. Ingår det? Jaha, det kostar fem kronor? Nej, men då är det nog bra för mig, tack...

Syster är just hemkommen från Egypten, Linn shoppar i London, Carro och Karin gör pengar i Norge, Sandra solar på någon lyxbåt i USA och jag sitter i Linköping framför TV:n tillsammans med ett påskägg som det bara ligger äckligt godis kvar i.

Not fair.

"Fick du mitt sms?"

Men är det så jävla viktigt, så ring då! Skicka inte ett till sms som jag kanske inte ser/hör/bryr mig om.

Sommardäcken är på, vårpoäng! Pappa har haft däckbytar-lektion med mig idag och jag tror faktiskt att jag kan klara det där ganska säkert själv nu. Vuxenpoäng! Har även bokat en besktningstid. Börjar känna mig som en bilägare på riktigt nu. Tvättade av bilen och gjorde den fin också, på utsidan iaf. Såatteee, Varamon, festivaler, roadtrips och landet: HERE I COME!

I lördags kom Maja och Christos hem till mig. Christos körde, men jag och Maja drack vin och annat gott. Vi snackade, lyssnade på massa bra musik och hade trevligt. Framåt midnatt drog jag och Maja ner till stan och shiiiit vad folk det var! Nya juldagen eller asså va? Vi tog stället med kortast kö och det blev Platens. Där var det faktiskt riktigt bra musik så vi dansade lite, drack lite, träffade lite folk och avslutade kvällen på City Grillen, of course!

Igår så var det då dags för mig att åka till Ulrika, och efter fööör lite sovtimmar och fööör många glas vin så kändes det väl sådär halv kul. God bless Berocca säger jag bara!
Trots detta så var det riktigt härligt att åka bil hem. Få saker är bättre än att åka bil och vara i princip själv på vägen, förmiddagsvårsol och hög musik. Det gav inte bara vårkänslor utan även SOMMARkänslor.

Här hemma blev det massa påskmat, promenader i solen och massa bus med småbarnen. Hela familjen var här och det händer inte ofta. Efter lite för mycket påskmat (varför tvingar man alltid i sig fast man är mätt?) och mina uteblivna sovtimmar så var jag dödstrött redan vid 10. Sov som en princessa i natt.

Vaknade typ 13 timmar senare och har som sagt ägnat en hel del tid åt bilen idag. Ska bara käka lite rester sen bär det hemmåt igen i min sommarklara bil! Det har i alla fall varit två väldigt lugna dagar, precis vad jag behövde.



Datar på verandan i vårsolen. Livskvalité!

Jag drömmer så sjukt mycket nu för tiden. Om personer jag knappt känner, om personer jag verkligen känner, om trisslotter, IKEA, sommarnätter, kända platser och okända platser.

Kan inte säga att de otäcka, alla har bara alltid någon sjuk twist. Dessutom minns jag dem precis när jag vaknar. Så glasklara så det känns som om jag inte sover utan upplever allt medan jag sover. Med andra ord känns det som om jag aldrig sover.

Någon som vet hur man lugnar en omedvetet snurrig hjärna?

Trots ledighet så ställde jag klockan även idag, men av en bra anledning! Skulle passa pendeln för en shoppingtur med Maja i Norrköping. Dagen bestod av virande i galleriorna, handlande, en väldigt massa gående och en kebablunch. Kebablunchen bjöd även på tre viktnojande tjejer som satt bakom oss. De snackade mat, vikt, barn och träning. "Nej men amen asså du kan ju typ äta massa chips utan att gå upp NÅTT!" Rent spontant känns det som om de valde fel matställe. Med tanke på deras problem, menar jag.

Hur som, Maja och jag slutade dagen i galleriorna med en glass och väntade där in Christos som skulle ta oss till Hageby centrum. Så vi tog bilen, pumpade massa Ison & Fille klassiker och åkte dit. Sjukt stort centrum det där. Still under construction men ändå! Majas nya arbetsplats är sjukt nice, I must say.

Efter en sväng där blev vi skjutsade till stationen och två trötta flickor sjönk sedan ihop i stolarna på tåget. När jag kom hem var jag sjukt seg och har inte gjort så mycket mer vettigt idag. Fick i alla fall med mig en outfit till i morgon och ett somrigt linne á la ölkvällar på Storan i juli med mig hem. Nöjd!

I morgon träffar jag Stockholmsyster för lunch på stan och på kvällen blir det fest! På söndag träffar jag ännu mer släkt och käkar förhoppningsvis påskmat. Yeah!

Helg! Fyra dagar!

Och jag vet precis vad jag vill få ut av det.

Nämligen ingenting speciellt.

Underbart.

Maja: - Asså shit vilken duktig kille. Hänger tvätt, bar överkropp och grejer.
Jag: - Va, vem? Han på TV:n?
M: - Nej din granne.
Daniela: - Var?
M: - Amen kolla, där. Värsta duktig. Så det ska va! Hoppas hans tjej ligger i soffan, mohahaha!
J: - Haha, fan va rätt i så fall!
D: - Han hänger inte tvätt! Han hänger typ en tröja på elementet.
M: - Nej, alltså han har stått där ett tag nu.  
D: - MEN MAJA SLUTA! Du förstör min fantasi om att dom har haft vattenkrig.
J: - Hahaha, han hänger tvätt asså.
D: - ASSÅ MIA FAAAN VA GULLIGT DITT PÅSKÄGG ÄR!

Maja och Daniela var här ikväll, vi gjorde inget vettigt och var osammanhängade som vanligt. :)

Har läst en hel del aprilskämt idag. I tidningar, fått höra på jobbet och på Facebook har folk plötsligt gjort slut med sina fantastiska flickvänner, tagit körtkort och blivit med barn. Yeah right...

MEN dagens bästa stod Cap&Design för. De sa sig ha valt Comic Sans som det nya typsnittet för deras sajt. Självklart kan detta inte vara annat än ett skämt. Det är ju det jag säger: alla formgivare ser ner på Comic Sans. Tyckte det var klockrent iaf! Kolla här.