mia

Har numera min gamla K700i som sällskap. Även min gamla MP3-spelare hänger nu mera med igen. Fuck vad jobbigt.

Jag stör mig på att jag nu har knappar som måste tryckas NER för att telefonen ska reagera och att skärmen är så sjukt liten. Vi ska inte ens börja prata om att skriva SMS. Plötsligt måste man börja välja bland olika ord när man har tryckt ner knapparna, och vissa ord finns inte ens. Okej att å, ä och ö är jobbigt på iPhone, men det här är värre...

MP3-spelaren har sjukt dåligt ljud och ska man lyssna på en låt som ligger 30 steg bakåt i listan måste man TRYCKA trettio fucking gånger på en knapp, istället för att smidigt scrolla med fingret genom spellistan.

Och hallå, GPS? 3G? Mail?

Aja, nog med i-landsproblem. I will survive. (Så länge det inte tar mer än en vecka). Dags att sova och ladda för Valborg!

Ni kunde säkert inte bry er mindre, men jag tycker det för förbannat roligt att citera mina arbetskamrater...

I: Det är väl dags att prata semester snart va? Eller snart, hög tid snarare!
G: Njaa, det vet jag inte. Påsken var en högtid.
Jag: Haha
G: När vill du ha semster då?
I: Jämt!
G: Och när är jämt?
I: Mitt dagis har stäng veckorna 28-31.
G: Nej, vi har öppet hela tiden...
Jag: Hahahahha

Trött blick från I.

I: Okej, mina BARNS dagis har stängt då i alla fall...

---

Samtal mellan vår praktikant (11 år) och Uffe (47 år):

Praktikant: Vad gullig!
Uffe: Sluta säg gullig! När man är kille använder man ord som häftig och frän! Tjejer säger gullig!
Jag: Men om du ska beskriva en tjej då?
Uffe: Vadå beskriva?!
Jag: Jaa, när en tjej är gullig, säger du då "Vilken häftig tjej!"
Uffe: Då säger jag "vilken snygg tjej!"
Jag: Men om hon inte är sådär asnygg eller ashäftig då? Om hon bara är gullig? Vad säger du då?
Uffe: Blääääääääää!

Dagens:

• Sandra har sprungit ut och in på jobbet för att få / visa tatuering. Asfrän ju.
• Jag har levt ett extremt vardagsliv ikväll med promenad och matlåda.
• Gått en sen kvällspromenad med Carro. Värmen är ju för underbar.
• Valborgplanering.
• Pengaångest.
• Jag har fortfarande inte lyckats slita mig från min iPhone.

Med andra ord, mitt liv är som det brukar.





Experience is simply the name we give to our mistakes.

Jag kan bara inte sluta lyssna på den här låten, gaaah. Så himla skön! Fattar inte att man kan göra en så bra cover på en redan asbra låt (50 cent, Justin Timberlake). Visste ni föresten att de i själva verket ska sjunga pornography istället för technology? Saken var ju bara den att 50 och Justin blev tvunga att censurera, så istället för massa biiip som förstörde låten fick det bli ett nytt ord... Ni vet USA, vapen i garderoben, men absolut inget sex på TV:n...

Hur som, bra låt.



Milow - Ayo technology

Måndag igen, men faktiskt inte speciellt jobbigt att gå till jobbet... Trots ganska lite sömn i helgen så går det riktigt bra att jobba. Måste vara solen...

Idag efter jobbet bestämde Maja och jag oss för att gå en sväng runt Stångån. Vi gick enda bort till slussarna och tillbaka, riktigt skönt. Fanns en del att ta igen, så vi hade iofs kunnat gå samma runda typ tre gånger. Efter det gick vi upp mot stan, och trots att solen gått ner så var vindarna fortfarande varma, och det är bara ren njutning att vara ute. Jag ville inte ens gå in när jag kom hem, så jag gick en extra sväng. Vuxenpoäng! (Må-bra-poäng!)

Började smida lite planer inför valborg med. För att tala om sommaren. Jag älskar den här känslan i magen.


Stångån.

G: Maria, visst är det synd om oss idag?
M: Om det är mer synd om dig än mig, då kommer jag tycka synd om dig. Men ja, det är synd om oss idag.
G: Jaja, men dig är det ju inte synd om. För din del är det ju en tragedi! I sil med Macbeth och grabbarna!

- Min chef förstår en iPhone-förlust.

När jag vaknade imorse och snoozade på en kraschad display insåg jag att mardrömmen var verklighet. Försäkringsbolaget ger mig inte en krona och att lämna in kostar kriget. Brorsan har hjälpt mig mot en back-up-plan, men jag vågar inte hoppas på för mycket än.

Måste ändå säga att jag är förvånad över allas medlidande. Trodde att det bara var jag som nojjade mig, men det visar sig att många verkligen tycker synd om mig. Tack för det.

Annars träffade jag Maja ikväll, och det blev middag på stan. Jag nojjade och gnällde nog mest över alla möjliga ting, men hon lyssnade så snällt. Men vännerna ska ju klara sånt med har jag hört, och på det hela taget hade vi ju faktiskt kul. Var på party inne på Godis Lagunen till exempel, haha.

Rubriken är ren jävla ironi. Den här dagen har varit helt fucked up. Eller i alla fall kvällen. Jag undrar om jag någonsin kommer kunna skriva en sån rubrik igen och MENA det...

Det började när jag gick från jobbet. Lyssnade på musik som vanligt. Plötsligt tystnar musiken, hörlurnarna rycker till i öronen och iPhonen ligger plötsligt på marken. Jag granskar baksidan noga och inser att det inte blivit någon repa. Tills jag vänder på den. Hela glaset är sprucket. Krossad som ett vinglas på Platås dansgolv.

Shit motherfucker fuck shit!

Jag har ta mig fan aldrig kraschat någon mobil och självklart ska det hända med den här. Och jag är ledsen, men jag har lärt mig leva med den här prylen. Kalendern, iPoden, SMS, telefonsamtal, Internet, GPS... Det må vara en svindyr "leksak" men min vardag behöver iPhonen. Så, ja. Jag kommer punga ut det som behövs, även om det kommer svida som fan i plånboken. Och nej, det sista jag behöver nu är ett "I told you so". Och JA, jag önskar att jag kunde vara en av de där tjejerna som inte har en aning om hur många kb det går på en MB och som sitter hemma och känner sig överlyckliga över sitt nya Dior-läppglans. But, guess what - I'M NOT! Tekniknörden i mig går inte att ta kontroll över.

Som om inte denna krasch är nog får jag sedan veta att chansen (risken) är stor att Karin och Carro åker till Irland i slutet av maj. Vad är det här? Jag vill inte! Mina vänner är så jävla viktigt, jag är inte redo för att vi splittras och börja leva varsina liv än!

Jag minns när man var typ 10 år och livets största bekymmer beståd av hur man skulle kunna lyckas att övetala mamma att ge en i alla fall liiite mer i veckopeng eller hurvida man skulle lyckas eller inte med att mota bort brorsan från datorn.

Jag är så trött på den här jävla bergodalbanan som mitt huvud åker i hela tiden. Ena dagen är man topp of the world och glad som en sol. Allt är perfekt. Sen ett par dagar senare är man på väg ner mot botten i en rasande fart och kommer sen in i en äcklig jävla loop som gör att man mår så jävla illa och man lovar sig själv att aldrig sätta sig i den situationen igen.

Folk som skriver kommentar i min (och andras bloggar) som lyder ungefär så här: "Hej, ville bara titta in", "Ha en bra dag" eller "Kolla in tävlingen på min blogg".

Uiack.

Ingen blir blogg-kändis på sånna kommentarer, så jag brukar oftast totalignorera dom bara för att de i alla fall inte ska få en unik träff av mig. (Bitter, ja) Men så ibland åker jag dit när folk ger komplimanger för min blogg och då vill jag ju självklart tacka. Det hela slutar oftast med att bloggarens senaste inlägg har jättemånga kommentarer av just sorten "tack" "du med" "desamma till dig" och då blir jag ännu mer irriterad. Väääldigt vad utvald man kände sig helt plötsligt.

Få aldrig för dig att sätta dig framför datorn medan du färgar ögonbrynen.

Alltså seriöst, jag skojar inte. Det blir inte bra.

Nog är det lite konstigt. Jag är mätt, jag är utvilad, jag är glad. Jag har min dator, jag är ledig, jag är några dagar från lön, jag har alla mina vänner tillbaka i stan. Men så fort jag inte får som jag vill så blir jag irriterad, frustrerad. Jävligt oglad helt plötsligt. Även gällande småsaker. Dålig egenskap. Dålig. Egenskap.

Är hemkommen från ett dygn i Ulrika. God mat, härligt väder, utvilad. Riktigt gött, men ändå är det alltid gött att komma tillbaka till stan. Mamma var snäll och ställde upp och skjutsade mig till Vikingstad så jag slapp åka buss. (Eller, jag körde dit och hon hem snarare). Höjt priset har Östgötafuckingtrafiken gjort igen också. 23 spänn mellan Vikingstad och Linköping. Jag minns när det kostade 14...

Nu är iaf det nästan spikat att flytten blir av den någon gång mellan den 22:e och 26:e maj. Längtar! Och då kan Östgötatrafiken dra åt, för då kommer jag åka biiiil om jag ska någonstans. Yes, balkongen och parkeringsplatsen är det bästa med nya lägenheten. Och garderoberna. Och köket. Och läget. :D

Det blev ett kärt återseende igår kväll. Jag kom till Linn ganska tidigt och vi började fixa. Madde var ju där också så klart. I väntan på girlsen drack vi lite och käkade upp nästan alla chips, haha. Det visade sig att våra Norgebrudar fortfarande var lika tidsoptimistiska som för fyra månader sen. Halv åtta - åtta hade vi bestämt. Efter halv nio var både Carro och Karin på plats. Men det kunde varit värre ju, haha. Sånt där hör till när det gäller dom. Vi käka massa plockmat och drack vin till vi blev sjukt mätta. Har försökt att ladda upp bilder, men den här PC'n dödar mig...

Hur som, grymt kul att träffa dom igen. Fanns mycket att ta igen och mycket att berätta. Man inser vilken stor skillnad det blir i ens liv när två personer som man haft runt omkring sig sen man började gå försvinner. Dessvärre är kanske planen att de ska iväg i juni igen... Tråkigt som fan. Menmen, det är väl dags att börja inse att man inte alltid kommer ha sina nära och kära på en radie av 1 km omkring sig hela livet, utan se till att leva i nuet istället.

Vi passade självklart på att gå till Platens också. Där var allt som det brukade, och vi funkade som vi brukade, haha.

Idag tog jag bilen hem till mamma och pappa för att slappa. De har några vänner hos sig ikväll, och gäster betyder att de anstränger sig lite mer, vilket betyder att det blir extra god mat. Med andra ord - perfekt tajmad helg av mig att komma hit! ;)

För övrigt är sommarens planer i full gång. Gud vad jag ser fram emot sommarlivet.

Ännu en dag närmare i helgen. Och vet ni vad? Karin och Carro är ikväll på svensk mark! Jag har inte träffat dom än, men i morgon ska jag och faaaaan vad jag längtar. Ska bli så jävlajävlajävlajävla kuuul! Har saknat dem mer än jag någonsin trodde att jag skulle göra. Finns en del att ta igen, minst sagt... Helkväll hos Linn är planen!

Annars då? Jorå, kom från jobbet. Var trött. Vilket resulterade i att jag satte mig vid MSN. Vilket resulterade i att jag började prata med Sandra. Vilket resulterade i att vi bestämde att vi skulle ses och ta en promenad. Jag föreslåg en promenad med kamera, vilket resulterade i att vi båda tillbringade en timme i duschen innan promenaden. Jag gick ner till Sandra, och Sandra ville gå och köpa snus. Vilket resulterade i att vi köpte godis, vilket resulterade i att planen om en nyttig promenad sprack. Vi gick ner mot Stångån, men det var lite småkallt så vi satte oss på en bänk och käkade godis istället för att fortsätta. Vilket resulterade i att vi frös ännu mer, vilket resulterade i att vi gick hemmåt igen, vilket resulterade i ännu mer godisätande och SATC, vilket resulterade i massa garv, vilket resulterade i att klockan gick fort, vilket resulterade i att Sandra snart blev tvungen att gå till jobbet och börja jobba, vilket resulterade i att jag blev ensam, gick hem och blev uttråkad, vilket resulterade i att jag satte mig vid datorn, vilket resulterade i detta blogginlägg. (Andetaaaaag).

Jo, det var väl ingefär vad jag haft för mig ikväll. (Vilket resulterar i att jag nu börjar bli trött...)



 

Förra helgen gick vi som innan nämnt upp till grannarna på lite förfest. Det hela började med att jag och mina girls festar hos mig när det plötsligt knackar på dörren. Alla tänkte nog ungefär samma tanke: "Vafan, SÅ högt har vi inte!".

Men det var ingen som ville klaga. Det var min granne som också hade fest, och ville ha fler gäster som sällskap. "Kom upp - och ta med en skiva!" löd budskapet.

Sagt och gjort, jag brände en skiva, och vi går upp. Killen som agerade DJ var till en början lite skeptisk till vår skiva, men när vi bad om att han skulle sätta på den gav han med sig. Från andra sidan rummet hörs "Ahh, vad är det? Schlager eller?!".

Ehh. Knappast bruuushään.

Så fort första låten börjar så går det ett sus genom rummet. Preciiiis... Inte så illa va?

Dessvärre gick vi kort efter det, och jag vet inte om de bytte skiva igen eller om de bara hade den på ett tag till för att vara snälla mot oss.

Till ikväll. Nu vet jag att de gillade den. Så här i efterhand tror jag till och med att den var på repeat hela kvällen. Varför jag tror det? Jo, för att de har fest, just i detta ögonblick, och min skiva spelas för fullt. De har till och med lärt sig textraderna till Rap das Armas. Intelligenta killar alltså! Jag har till och med henkat på dom i musikspelandet, spellistan ligger kvar i min iTunes... Deras festande har ju dock gjort att jag omöjligt kan sova, men... Vafan, det kan det ju va värt. Man har ju gjort ett intryck, haha.

Så vad säger vi om det här? Jo, döm aldrig en människas musiksmak efter utseendet.

Daniela och jag MSN:ar:

- m säger:
Arrrgh! Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men... JAG BEHÖVER EN PC!

baby säger:
Sorry dude :(

- m säger:
Ska fixa med jobbets hemsida, och det ser INTE ut som det borde.

baby säger:
Jag ser dig som en sån där person som har typ mer än 1 dator hemma typ riktig superwoman slash super-nurd. Du borde behållt din pc hahaha

- m säger:
eller hur, en PC, en mac och sen sladdar överallt. Sådär dunkelt ljus, stora feta glasögon, ett asstökigt skrivbord och så knapparknapparknappar på tangeterna, hahaha

baby säger:
ja tänker mer typ, datorer på olika stationer med nummer på o du springer fram och tillbaka och håller på med ngt topphemligt uppdrag...

Hm, vem vet?

---

Och i den seriösa delen av mitt liv flyter allt som det ska. Dessutom är det dubbelavsnitt av Desperate ikväll. Hur GREAT är inte det? (Å andra sidan är vi verkligen värda det efter förra veckans hockey....)

Nu vill jag att du slutar svara på alla eventuella blinkande MSN-konversationer nere i listen. Sluta också skriva statusrader och kommentera bilder på Facebook. Svara inte om telefonen skulle ringa.

Tänk dig i stället en sommarkväll.

Solen lyser fortfarande, men skuggorna är långa och hettan är inte lika jobbig längre. Du befinner dig på en strand. Utomlands eller i Sverige bestämmer du själv, förutsatt att det är en sandstrand med sandhavsbotten och vattnet är helt klart. Vågorna slår så där lite lagom mot stranden så att de hörs, men inte stör.

Runt omkring dig är det massa folk. Det är fest. Du står på dansgolvet som också det finns på stranden. Du ser ut över havet, och dina vänner står intill dig och skrattar och dansar. I handen har du en färgglad drink som du precis beställt från baren på andra sidan golvet. På stranden finns ett även ett DJ-bås och lampor i massa olika färger är uppsatta för att lysa upp när solen gått ner. Alla människor runt omkring er är bruna, snygga. Glada. Du är ännu brunare, ännu snyggare. Ännu gladare. Du har inga problem i bakhuvudet, det finns inga bekymmer. Ingen morgondag.

Och just när du inte trodde att känslan i kroppen kunde bli bättre, då börjar DJ'n spela den här låten.

Förstår ni känslan?



Danjah - My love

Inte fullt så soligt idag, men det blir stan med Linn i vilket fall! Igår blev det bio, Fast and furious. Riktigt bra faktiskt, men glöm att det var för bilarna vi gick dit och kollade ;) Blev sedan lite chill och en nattpromenad till Braskens med Sandra, Sebbe och Mange. Tur att man är lättroad, haha.

Nu blirä duschen.

Börjar väl denna söndag på samma sätt som jag har gjort de senaste månaderna; Bakis.

Helt okej kväll igår efter en mindre rolig dag. Lite förfest hos mig + grannen, lite idioti på Facebook, lite (fullsmockat) Platå, lite SATC, lite sova.

Annars så har påsken varit ganska lugn. Åkte hem till mamma och pappa i torsdags och vid lunchtid på fredagen var hela familjen samlad. Påskmat och godis, så klart. Ute i fina vädret, självklart. Malin, jag och Axel tvättade bilen också, vilket senare mer blev vattenkrig.

Nu sitter jag här och känner mig lite ensam. Daniela sover 100 %, eftersom hon inte är inne på MSN, Maja umgås med familjen, Karin och Carro befinner sig fortfarande bland skidbackarna i Norge, Madde är bakis skulle jag tro och Linn är säkert med le family idag också. Väntar på något slags livstecken från Sandra, funderar på att ringa och väcka henne...





"Har man lite pengar kvar i slutet av månaden betyder det bara att man lever livet".
- Daniela

Som om jag inte redan är tillräckligt tillgänglig (blogg, Facebook, mobilen, MSN) - nu har jag skaffat Twitter med.

Well, välkommen till 2000-talet.

Otroligt, ofattbarn härligt att den här efterlängtade långhelgen äntligen börjat! Fyra dagar barre. Sovmorgon? Oh yes.

Dagen på jobbet har varit väldigt lugn. Lite fanns att göra, men okej - lugn. Vi började dagen med räksmörgåsar (Efter lite telefonforskande från min sida visade det sig att Preem hade FÄRSKA räkor på sina mackor - så där ifrån kom dom. Mmm...) och avslutade med lite spel: Kast med litet chokladägg, papperskorgbasket med chokladägg samt linjal- och chokladäggsbaseball. (Joo, vi var ganska trötta på vårt påskgodis vid det laget...) "Varför har ni bruna fläckar på era väggar...?" haha

Nu är jag i Ulrika och väntar på att syster kommer hem ikväll och så självklart morgondagens påskmat. Carolina Gynning var tydligen programledare för något nytt program ikväll också. Funderar på att ge det en chans.

För övrigt: "L" - jag vill veta mer om Corren! NU, om inte tidigare!

 

Klockan-tre-blodsockernivån gör sig påmind...

Gunnar har inhandlat en stor Marabou-daim.
G: - Vill du ha choklad får du komma hit.
M: - Okej!
Jag gör klart en sak, (ca 10 sek) och går sedan bort och bryter av en bit av Marabou-kakan.
G: - Haha.
M: - Vadå? Säg inte att du blev förvånad?
G: - Nejnej. Jag tyckte bara det tog ovanligt lång tid.

---

Gunnar, Uffe och jag har en lugn eftermiddag innan påsk.

G: - Uffe, har du det helt lugnt eller?
U: - Jo...
G: - Gå hem om du vill då.
M: - "Om du vill..." haha
U: - Hm.. ska bara tänka en stund HAR TÄNKT!
G: - Vad tänkte du på då?
U: - Jag vet inte. Hörs imorgon!

Jag tycker verkligen inte om Alex Schulman. Jag kommer ihåg när han höll i inne- och utelistan på The Voice och jag bara kände: vem bryr sig om vad du tycker?

Jag håller oftast tyst istället för att skrika rakt ut. Däremot sjunger jag och låter ganska mycket efter ett par glas. Jag stör mig på helt oviktiga saker, tex på människor som använder typsnittet Comic Sans. Är sjukt intresserad av allt som har en USB-port eller som då och då är behov av en laddare. Min vardag skulle inte fungera utan musik, vilket jag ofta talar om. Jag är blond och smart, då och då även blond och jävligt korkad. Jag har en stark vilja, med ett svagt hjärta. Jag gillar mitt jobb och anser att jag är bra på det jag gör. Jag hatar att städa och har inget problem med att leva med lite skit i hörnen. Jag är askass på att uttrycka mig muntligt, men skriver gärna. Ibland lite för mycket. Det finns säkert någon där ute som redan stör sig på det här inlägget.

Jag bara liksom måste småmarkera när jag kan viktiga saker och ibland kan jag till och med vara riktigt falsk. Min hårfärg måste alltid ha den där exakta nyansen för att jag ska kunna känna mig snygg, och jag missbrukar magasin av alla de slag. Jag använder gärna engelska ord och fraser, eftersom de ofta passar bättre, I guess. Jag har otroligt svårt att ta tag i saker och undviker gärna sådana diskussioner med ett "nej". Jag är otroligt långsint och löser många problem genom ignoration. Äter fullkornspasta för att jag faktiskt tycker att det är gott. Min humor är otroligt låg och jag garvar gärna åt saker som är överdrivna, tvärtemot, visar händelser eller som innehåller ordvitsar. Anser mig själv danskunnig, fast det var närmare 10 år och kilo sen jag verkligen kunde dansa.

Allt detta skyltar jag gärna med.

Och jag vet om allt det här. Jag vet om att alla de här egenskaperna är som gjorda för att störa sig på. Men jag kommer aldrig kunna ända på det. Det där är jag.

Mina vänner är mina vänner för de har listas ut det här. Min familj står mig nära för de klurat ut det här, utan några invändningar. När jag umgås mer er som gillar mig utan att jag behöver vara perfekt - då är livet som bäst.

Varför jag skriver det här? Vet inte. Det är väl bara typiskt mig, I guess.

Är så förbannat avundsjuk på alla lucky bastards som har påsklov i detta härliga väder, damn it! Jag vill med...

Ikväll tog iaf jag och Sandra en glass på Bosses och gick en liten promenix till trädgårdsföreningen där vi satt till solen gick ner. (Ja, ashärligt väder, men så fort solen går ner behöver man vantar, typ.) Gick sedan hem till Sandra och softade. Tyvärr var det ju inget Desperate ikväll pga hockey. Jag kommer ALDRIG förstå hur SPORT kan slå ut andra TV-program. Så ologiskt. Så korkat. Så... manligt. Urgh.

Måste bara säga detta:

Nu är jag bara en tandborstning ifrån att gå och lägga mig. Klockan är strax tio, fantastiskt! Som jag får höra varje måndag på jobbet när jag sitter och gäspar:
G: - Trött?
M: - Mmm...
G: - Härligt. Hade ni kul?

Helgerna är alltid kul.

Vet inte när jag sist gick och la mig innan midnatt. Två veckor? Tre? En månad. Ingen aning. Vet bara att jag, äntligen, bryter trenden.

Sweet dreams.

Ey, "music" television, where's the music at?

Herregud så sant. Jag funderar starkt på att köpa den här T-shirten azz...

"Man blir fan beroende av quizen på Facebook!"

Citerar min gamla grak-kollega, andra halvan i klubben Vi-som-avgudar-Jack-Sparrow - även kallad Malin Andersson.

Så sant.

Jag har redan fått reda på att jag är en "Smart fuck" när det gäller datorer, bara ska dejta matcho-killar, är 100 % blatte, att jag är mest lik Samantha i Sex and the city och att jag kommer få tre barn (döttrar)....

Överaskad, någon?

Having a slow day so far. Och nu är det typ dags att sova. Mår som jag förtjänar efter gårdagens utekväll, men det var värt det.

För övrigt vill jag med ha en sån där party-TV.

Det är härliga tider mina vänner. Igår smet jag ut från växthuset (läs: jobbet) och begav mig till Stora Torget och mötte Maja. Vi lunchade i solskenet, så himla underbart. Tyvärr så går en timme så fooort...



På eftermiddagen träffade jag Sandra på stan och vi käkade på Ming. Gick sedan en sväng runt Stångån och satt och kollad ut över stan. Efter det blev det även en sväng till 55:an (uteservering!) och Platens, som nog var trevligt med kanske aningen för nyktert.



















Trots det fina vädret är det ändå någon klump som ligger i magen. En liten del handlar om pengar, en liten del handlar om flytten men den största delen handlar om framtiden. Jag ljuger inte för mig själv när jag säger att jag är trött på att ha folk runt omkring som jag är trött på. Trött på skitsnack, trött på behöva tänka efter, trött på uppdelningar och fan och hans moster. Jag är också helt ärlig när jag berättar om hur jag tröttnat på mycket i min vardag. Men jag är inte säker på om lösningen ligger i att lämna kvar så mycket bra. En vis man sa att "ångest och saknad är bara ett bra tecken på att du har gjort bra val innan". Var går då gränsen mellan "ångest-bra" och "ångest-gör det inte"? Jag predikar alltid om att "skit samma, tänk inte så mycket, bara gör det!". Men när det kommer till mig själv - då är jag sjukt dålig på att leva som jag lär. Frågan är egentligen; hur mycket måste jag vilja något för att verkligen göra det ändå? Min självförtroende stapel börjar sjunka. Klarar jag av jobben? Skulle jag stå ut? Finns det något jag är bra på? 21 år och med drömmar som en 45-åring. Är det så omöjligt som det låter? Jag är en perfektionist som är livrädd för att misslyckas, livrädd för att binda upp mig och livrädd för den känslan som är i magen just nu.







Jag glider ifrån allt
Vad var jag en gång?

Jag förlorar mitt fokus
Vad drömde jag om?

Jag skulle aldrig få säga
Att det var enklare förr

Jag ser mig i spegeln
Det är en dålig dag

Är det henne jag känner?
Är det hon som är jag?

- Winnerbäck

De två senaste dagarna har det hänt mycket. Det började igår när jag fick ett sms från syster där hon frågade om jag visste någon som ville hyra ut hennes lägenhet i 2:a hand. Jag tänkte så klart på Maja på en gång och började min övertalningsprocess på en gång. Maja visste ju dock vad hon ville - inte flytta riktigt än. Så när jag satt där och vräkte ur mig bra egenskaper med lägenheten tänkte jag plötsligt - varför tar inte jag den?
Det är närmare stan, balkong, ett stort kök och med parkeringsplats. Dingdingdingding - Jackpot! Sen blev det bara några samtal, en natts sömn och sen ett par samtal igen - nu sitter jag här och har bestämt mig för att flytta dit och har precis sagt upp min nuvarande lägenhet. Bara sådär.

Nu när adrenalinet lagt sig och allt känns lugnt igen så börjar jag fundera på vad jag gjort för val egentligen. Jag var så glad när jag fick den här lägenheten, och den lyckan har jag levt på så länge. Jag har bott i den här lägenheten så länge. Om de här väggarna kunde prata skulle de berätta om alla gånger jag gråtit, skrattat, sjungt och stojjat här inne.

Men det känns ändå så jävla bra. Det kommer bli en asbra sommar där nere, på andra sidan stan. Tillgång till bil, med en svalkande balkong och precis intill Stångån. Det känns bra att jag för en gång skull inte hindrade mig själv att göra det. Att jag inte tänkte så mycket. Den nya lägenheten är ett rivningskontrakt som, för att göra en lång historia kort, innebär att jag kan bli av med den i december. Eller inte. Jag vet inte. Jag vet bara att jag så länge har väntat på någon sorts förändring och att jag växte ut den här lägenheten för mer än ett år sen att jag bara inte kunde tacka nej. Första gången jag fick förfrågan om att flytta in i systers Linköpings-lägenhet kände jag bara att jag inte ville överge min favoritplats i den här stan (mitt hem) eller mitt kära Vasastan. Nu har det ju dock visat sig att jag är i ett oerhört stort behov av förnying. Och även om tiden på Hunnebergsgatan alltid kommer vara en underbar, jobbig, spännande och händelserik period i mitt liv, är det nog dags att inse att allt har sin tid, och den perioden är på väg mot sitt slut.