mia

Jag ska bli faster igen i juli! En till minitidlund är på väg! Wiho, Axel ska få ett syskon. Va kuuul! :)

Syster har just återvänt till huvudstaden, så nu var man själv igen. Är lite småseg efter gårdagens fest. Trots (eller kanske för att?) alla var 10 år ädre så var det riktigt trevligt! Kände faktiskt mer folk än jag trodde! Mina gamla lärare från högstadiet kände ju iaf inte igen mig - känns bra! :P Annars kan vi väl sammanfatta med att systrarna Tidlund ägde dansgolvet, baren och DJ-båset, haha.

Idag är det första advent då, och stjärnan sitter i fönstret. Nu återstår bara lite plockande och damsugande så kan man nog vistas här inne sen utan att få allt för mycket ångest...

Förstår inte hur jag alltid lyckas,
eller hur det går till.

Då är äntligen alla filer överförda. All musik, alla bilder. Har sorterat bort, slängt massa filer. Dokument som är var kvar sen högstadiet, eller ja, ännu tidigare. Vilka flashbacks. Allt man skrivit, allt man sparat för att man tyckte att det var värt och spara. Då. Som bilden här intill tex. Maria 16 år. Tänk vad mycket som hänt sen dess.

Mycket har alltså åkt ner i papperskorgen, men massa bilder och även lite annat har jag brännt ner på CD-skivor. Bara ifall. Jag har lite seprationsångest trots allt. Mitt liv finns verkligen i min dator. Alla minnen, tankar, låtar, kontakter.

Så, nu är alltså förvandlingen näst intil complete. CS3 funkar som det ska. Bilder och musik är på plats. Det ända som jag kommer sakna med PC:n är... Nej, jag kom inte på något.

I morgon kväll ska jag till Linn efter jobbet, det ska tydligen bli gott och äta och en hel del trevligt sällskap. Måste passa på att umgås med Karin och Carro nu innan de åker till Norge. Kommer sakna er så grooovt! Jul och nyår lär bli tomt utan er.









They say people in your life are seasons, and anything that happen is for a reason.

Måste väl ändå säga att jag tycker det är lite mysigt med snö. Sen blir det ännu bättre när alla adventsgrejerna kommer fram. Åååh, börjar längta efter julen nu alltså!

Har väl inte så mycket att skriva ikväll, förutom att ge Daniela ett STORT grattis, eftersom hon klarat teoriprovet, yääääy! :)

Nu blir det en dusch, och sen TV. Skulle ju ha städat ikväll, men det lär väl bli imorgon det då. Eller nått.

Fick min MacBook idag. Är den inte fin? Lyser upp mitt hem lika mycket som snön lyser upp dessa gråa dagar. Känns lite smått overkligt faktiskt. Jag visste ju att dagen då jag skulle lämna PC-världen skulle komma, trode bara inte att det skulle gå så här fort, haha.

Tänk vad lite teknik kan lysa upp ens vardag.

Kom och tänka på det ikväll. Det här året har gått så fort! Snart är det advent, sen är det jul. Sen hinner man inte ens blinka så står man där och skriker Gott nytt ååååååår! Det känns som om det bara är någon vecka sen Maja och jag satt på Skansen och svettades ihjäl. Barcelonaresan känns typ ett par månader bort, men där var ju i februari! Och jag menar, förra nyår. Minns det som igår. Det är snart ett helt ÅR sen. Vilken ångest. Samma sak med förra julen. Jag satt där på golvet hemma i Ulrika och slog in paket medan jag lyssnade på Shayne Ward och No you hang up. KOLLA! Till och med lååten kommer jag ihåg. :S

Men det har ju varit ett ganska bra år, och tiden går ju som sagt fort när man har kul. Hoppas bara att 2009 blir lika bra...

...oh yes I did...

Lite ont gör det, och nej; jag kan inte äta vad jag vill. Men jag kan prata, och det var det som jag var mest nervös över. Det känns bra, även om jag längtar till den dagen då den här läkningsstaven försvinner.

Det jag dock inte förstår är hur vissa, eller ganska många, har så mycket tankar runt det här. Mitt beslut, min tunga.

Saken är den att hade, låt säga, Victoria & David Beckham posat på någon stor skylt med piercad tunga, skulle väntetiden varit bra mycket längre, och en piercinghysteri skulle utbryta i hela världen. Nu kommer det säkerligen aldrig hända, min poäng är bara den att så fort man går mot strömmen så ska folk i frågasätta. Det är så intressant hur folk tror att de vet vad de vill, när alla i själva verket är så himla beroende av vad samhället tycker, vad modellerna har på sig eller hur alla andra gör. Tex: Jag, och många med mig, trodde inte för fem år sedan att de skulle gå runt i extremt smala byxor, stora nördbrillor, A-linjeformade toppar och rutiga skjortor likt mormors garderob. Well, I guess you do now...

Nu blev det här kanske ett långt och lite djupt inlägg, vilket inte var meningen. Hur som: Jag har i alla fall piercat tungan! Och, tro det eller ej: Jag är fortfarande samma person. After all, det handlar bara om ett litet hål i tungan...

I morgon smäller det. Och jag är faktiskt inte ett dugg nervös.
(Fast jag kommer vara det på söndagkväll...)

Detta ska inte bli något långt och trisst avundsjukt hatbrev, för jag känner inte ens tjejen. Läser hennes blogg då och då eftersom hon har en härlig stil och är väldigt söt och inspirerande. Däremot kunde jag inte bry mig mindre om vad hon äter eller vilken låt som hon bara äääääääälskar just nu.
Men det var ju det där med stilen. Mina älskade Converse som jag rest land och rike runt för att hitta. Slut överallt, borta, finns inte. Då får jag höra det: "Äh, Kenza har ju de där skorna, klart de är slut överallt!". (Eller heter hon Kinza? Eller va? Varför inte stava som det låter? Ungefär som "Hej jag heter Maria, men kalla mig gärna Karolin....")

What? Okej, det kanske inte är den största anledningen, för visst, de är riktigt snygga, men jag lovar att det bidragit en hel del till Conversehysterin.

Men, jag hatar inte Kenza över ett par skor. DÄREMOT, när hon skriver ett inlägg om Chris Browns Sverigekonsert, dååå blir jag lite nervös. Biljetterna har släppts, men jag kan tyvärr inte prioritera dom innan den 25:e... Men jag vill så gärna gå på den där konserten!
Dagen efter att jag fått reda på att Chris ska komma till Stockholm får jag ett SMS från Sandra: "Neeeeeej, Kenza har skrivit om konserten på sin blogg!".

Fuck.
Fuck!

Alla hennes sju miljoner läskiga modefreak får självklart för sig att åka dit. Och varför? Jo, man kaaaaaaaaanske kan få se Kenza också! Vilken bonus! Vilka skor kommer hon ha? Kommer hon använda sin nya märkesväska, eller kanske kör hon rent av på den lite mer streetiga looken, dagen till ära?
VEM BRYR SIG? Chris Brown står där uppe på scen, och jag tänker stå nedanför och skrika! Punkt. Ingen söt bloggerska ska sätta stopp för det.

Ska väl berätta lite om vår modelldag... Malin och jag åkte till Östermalm efter en smått stressig lunch hemma hos henne. Väl på The studio möts vi av en stressig tjej som förklarar att en fotograf blivit sjuk, och att de är väääldigt efter... Efter en halvtimmes väntan kommer vi i alla fall in i sminket, och mina ögon blev faktiskt riktigt fina! Brukar inte gilla när andra sminkar mig, men hon gjorde ett bra jobb! Ska väl dock erkänna att jag förvbättrade på lite när vi bytte om, haha.
Vi får vänta lite utanför fotografens rum, men när vi väl kommer in där flyter allt på! Vi fotograferas i omgångar, medan den andra byter om. Tjejen som fotograferade hade tydligen gått Media på Ljunkan. Respekt! Det är som jag alltid sagt; vill man så går det!
Efter att ha fotoats får vi gå in i ett rum och kolla på bilderna tillsammans med någon kille som till en början tror att han kan allt, men jag överglänser honom ett antal gånger med mina breda kunskaper, haha. ^^ Han måste dock springa ut då och då för att hjälpa sina stressade kollegor, och jag önskar sååå att jag hade tagit med mig ett USB-minne som jag tänkte från början. Hade blivit väldigt billigt för oss då, eftersom han lät oss kolla själva på bilderna...

Nästan fyra timmar senare är vi ute på gatan igen (precis efter en snöstorm!) och åker tunneln till terminalen där vi käkar på McD uppklädda till max.

Inte för att jag direkt vet vad jag ska göra med bilderna, men en rejäl egokick är det ju alltid. Passar ju då också på att lägga ut ett par här...

Hemma från Stockholm, och modelldagen. Lägger upp ett par prov, kanske blir fler i morgon. Dagen har varit rolig iaf! (Men vad är det med make-up artister, mig och läppstift?! I dont get it...) Men kul att ha varit där! Syster blev lika fin hon! Dessvärre så blev det ju lite separationsångest när man skulle välja bilder. Över 50 stycken skulle bli 10 liksom... Verkligen Killing my darlings. Menmen, vad ska man med 50 bilder till anyway?

Nu är jag svinigt trött, så det blir sängen. Är dock ganska hungrig, men att leta efter något gott i min kyl eller mitt skafferi är ganska lönlöst...

Håller på att få ihop allt som ska med till Sthockholm - det är en del! Min säng är just nu fylld av kläder, och detta är bara det som ska användas till plåtningen... (Hur fjortis lät inte det där?!)
Det blir en partyoutfit, en åt det rockigare hållet, och en åt det streetiga hållet. Tillsammans med det ska självklart en fet påse med smycken med också. Nu hoppas jag bara på att hitta mina kära Converse i Sthlm så är allt complete sen. Det här kan verkligen gå hur som helst, antingen blir det asbra eller askasst. Blir det bra lägger jag upp bilderna på stört, så ser ni inga bilder - fråga inte hur det var.




Igår kväll var det ju då sminkkväll på Make up store, inbjuden av Canon. Det var riktigt trevligt! Ica och jag kastade oss över buffén, eftersom vi inte direkt hunnit äta efter jobbet...
En av alla gäster skulle "sitta i stolen" och var sminkmodell för att visa resten av gruppen. Partymake stod på listan. Vi drog lott, och gissa vem som vann? Just det, moi! Allt blev grymt snyggt gjort, bara den lilla detaljen att jag hatar läppstift så det kunde jag varit utan. Men som sagt, synd att det inte var fredagkväll, för mina ögon glänste och glittrade i lila, mörka skuggor.

Ska tvätta lite nu (i handfatet, tvättider fanns ju inga) och så plocka ihop det sista. Blir Bus4you tidigt i morgon...

Tillbaka till verkligheten, dock med en riktigt jobbig hosta...

Gick ju då som sagt inte till jobbet i fredags. Jag ville ju verkligen inte vara sjuk. Piercingen skulle göras, syster skulle komma från Stockholm och mina föräldars 30-åriga (!) bröllopsdag skulle firas, och så farsdag så klart. Men den här gången spelade det ingen roll hur mycket jag ville. När jag skulle sminka mig och mina ben gav vika så fick jag helt enkelt lyssna på kroppen. Sjukanmälde mig och sov sedan igen. Till fyra. Nästan i ett streck! När jag vaknade ringde jag mamma och jämrade mig. Mitt huvud var fyllt med bomull och jag kunde knappt prata. Så hörde man pappa i bakgrunden: "Säg åt henne att ta en magnecyl!". Som om det skulle hjälpa.
Pappa använder magnecyl till allt.
"Jag har feber".
"Ta en magnecyl"!
"Min fot gör ont!"
"Ta en magnecyl"!
"Min mobil har gått sönder"!
"Ta en magnecyl"!
Ja, ni fattar grejen...

Hur som, framåt kvällen kom syster i alla fall från Stockholm, och jag var väl ungefär lika bra sällskap som en sten. Medan hon gick på klassfest sov jag.

Natten var hemsk, hatar verkligen feeeeber! Blä. På kvällen skulle hela familjen ut och äta, och verkligen hela familjen var samlad också. Händer inte ofta. Inte ens på julafton nu mera. Men jag kunde inte följa med... Låg i stället hemma och drömde konstiga drömmar och shottade hostmedicin.
Men sen, efter middagen, åkte jag med mamma och pappa hem till landet. Och från att ha varit helt ointresserad av mat i tre dagar, fick jag plötsligt för mig att jag skulle ha McDonalds mat med mig hem. Så, mamma tyckte ju synd om mig, så hon var inte så svår att övertala. Dessvärre hamnade vi bakom en idiot inne på Mc. Han skulle självklart ha en LHC-meny, vilket dom tydligen inte serverar i Ryd. Tjejen bakom kassan var ny. Killen kunde dock inte tänka sig NÅGOT annat än den där jävla LHC-menyn, så medan typ fyra tjejer försökte slå in något som inte fanns i kassan började jag bli mer och mer svimfärdig. Och det hela blev inte bättre av hela familjen Skäggetorp sprang runt mina fötter. (Var det 70 barn? Eller 82? Jag vet inte...) När tjejen bakom kassan då äntligen började plocka ihop det han skulle ha (LHC-meny? Donno') så vänder han sig mot mig och mamma, suckar och säger:
"Jaha, så har man turen att få någon nybörjare bakom kassan också..."
Gud vad det började koka i mig (inte bara feberns fel). Jag var sååå nära att skrika:
"Jaaaa, och själv har man turen att ha hög feber och hamna bakom en idiot i kön som inte ens kan acceptera menyn på fucking Mcdonalds! Och gissa vad?! DET ÄR SAMMA FUCKING KÖTT I ALLA FUCKING HAMBURGARE, POMMESEN ÄR LIKA FLÖTIGA I VARJE JÄVLA MENY! Men neeeej då. Vänta, alla, hallå! Vi håller en tyst minut för den här killens LHC-meny!"

Men det gjorde jag inte. Tyvärr. Hade ju dock lättat upp min sjukdom lite, och den nya tjejen i kassan hade antagligen inte gråtit fullt så mycket när hon kom hem...

Förlåt, förlåt, förlåt för den dåliga uppdateringen! Jag skäms och lovar att bryta trenden. Jag tycker dock själv att jag har ganska bra skäl, med tanke på att jag har sovit konstant sedan i torsdagskväll ungefär. Influensa kallar dom det visst. Ont i kroppen, hög feber, hosta = se ljuset i Nagiala. Har mått kast, mår fortfarande ganska kasst, men tänker gå tillbaka till mitt sociala liv nu. Trode aldrig att jag skulle säga det här med jag är TRÖTT på att ligga i sängen och sova.

Hursom är det väl bäst att lägga sig eftersom det blir jobb imorgon. Ska bara ta min hostmedicin, nässpray, Ipren, vitamin och halstabeltt först... (Nej, jag skojar inte).

Julkorten ska fram på jobbet. Börjar Ikea, så kan väl vi med? Plockande och sorterande. Tar plats på lagret gör dom med. Fast nog är det en viss stämmning med om att ta fram dom, även om alla inte håller med... En viss ägare tycker väl kanske att de mest är i vägen. Så när jag och Ica blev ombedda att göra en skylt för att locka folk att köpa julkorten, så tog jag honom på orden...



Inget lättar upp en arbetsdag lika bra som lite oseriös humor.

Så, hörde att Vita huset blivit större. Nu även med en Barack! :D Haha, skämt å sido. Tycker det är riktigt bra att de valt en svart president. Ärligt talat har jag ingen större koll på vad partierna står för och sådär, men jag tror han kommer lyckas med vad han lovat - förändring.

Ikväll är tvättkväll. Finns det något värre?! (Det här slår diskning alltså). Och efter varje tvätt lovar jag mig själv att tvätta lite och ofta, men lyckas aldrig. Så även fast jag tvättat ikväll skulle jag kunna tvätta lika många maskiner till. Men orkar inte det nu, kanske släpar med mig lite hem till landet i helgen. Då slipper man i alla fall att springa i trappor...

Annars är allt som vanligt. A hard work work.

Mälin säger:
Men du kommer ju inte sluta tänka på det förän du provat, så gör det får du se hur det går!!!


Min syster känner mig så väl.

Har jag berättat hur mycket jag älskar den har koreografin? Precis sådär till musiken som jag älskar. Inga inövade 1-2-3-steg, bara move to the grooove. Jag sitter och kollar igen, och igen, och igen... Shaun är min nya idol, gryyyyma koreografier! Vem hade trott att man kunde göra något så bra med den här låten? Och det där gnislandet från skorna - solklart tecken på att alla ger järnet.

Till er som har era tvivel angående förra inlägget, här är beviset: (Och ja, kameran jag äger är fortfarande den dåliga i min mobil)...

Jag har bara en liten undran denna söndagskväll; Vad satan gör en kundvagn från Hemköp i Ryd (Jo, RYD!) i mitt hus, i min trappuppgång, utanför min dörr? :S

Fyllesysselsättning? Spöken?

Jag menar, hur lyckas man ens släpa den upp för trappan...?

Madonna - som jag verkligen inte brukar gilla i vanliga fall - sammanfattar den här hösten/vintern/2009 och framåt väldigt bra. Life is good.


What are you waiting for?
Nobody's gonna show you how
Why work for someone else
To do what you can do right now?

Got no boundaries and no limits
If there's excitement, put me in it
If it's against the law, arrest me
If you can handle it, undress me

Don't stop me now, don't need to catch my breath
I can go on and on and on

They say that a good thing never lasts
And then it has to fall
Those are the the people that did not
Amount to much at all





Läste du verkligen hela texten noga? Gör det då! (och bli inspirerad!)